Idag på morgonen var det åter dags med grusbilen och sedan kom två främmande karlar i en skåpbil med släp. Jag var så nyfiken på detta ekipage, så när dom verkade fullt upptagna, att bära cementplattor, smög jag mig in i bilens bakre utrymme och kikade på deras verktyg. Deras verktyg såg lite modernare ut och var så att säga mera "up to date"  än dem som vi har i vår snickarbod. Det behövs nog lite friskare krafter har jag förstått. Karlarna höll på med en gul låda på tre ben som pep i en så´n decibel att jag till slut måste skrika tillbaka. Vilket oljud lasern för. Dom körde också med en maskin som dom kallade "vibben", den skakade och ruskade på sig, som jag gör när det är höstoväder.

Idag lade dom ut plattor  på vissa ställen där några balkar skall placeras. Och de var så noggranna, varje millimeter skulle stämma? När grävaren var i gång gällde det inga millimeter, men nu plötsligt??

Min Matte tycker nog mycket om mig, för precis i min sovplats i rabatten har hon ställt en kaktus, som är helt överöst med röda knoppar, och några har redan börjat slå ut.