Äntligen! Jag trodde inte mina ögon, det var ett sån´t härligt väder. Jag slängde i mig lite tryfflerad leverpastej, som Husse fixat iordning och sedan ut. Snickarnas bil brummade uppför Hästkassbåckan. Husse och Matte hjälpte till med att isolera idag, jag såg det från mitt smygställe. Jag trodde inte att dom kunde sån´t, men det gick som sjutton. En av snickarna  började sätta upp de första panelerna av okantad furu. Senare på kvällen gick Matte upp på taket och målade vindskivorna röda, va snyggt! Jag tycker egentligen inte om rött, men här passade det. Jag gick in i det nya rummet och kikade ut. Vilken bra utsikt! Man ser Bingsjöberget och utkikstornet på Södra Vålberget. På baksidan ser man grannens fäbod och lindan som de gapiga tranorna brukar vara på. Jag undrar varför vissa djur måste vara utrustade med ett så fasansfullt läte. Det kanske var fånigt tänkt av mig, en trana som jamar vore ju konstigare. Mitt gårdsfolk är ena riktiga grönsaksmänniskor. Matte har t.o.m kål, persilja och dill i sitt miniland, samt potatis. Jag har lite svårt för dessa ingredienser, de fastnar i gommen. Nej, nu skall jag ta en runda till röset ute i hagen. Vi hörs!