Efter en lugn natt ringde Husses förbaskade väckarklocka och en ny arbetsdag påbörjades. Jag åt lite läckerheter ur värdfolkets matförråd. Jag hörde att de pratade om en lastbil som skulle komma och spruta in isolering i taket. Efter lunch så kom mycket riktigt en stor lastbil mödosamt tuffandes uppför vår backe. Chauffören trodde inte att någon bodde så här avsides. Men det tycker inte vi, det är folk här och hälsar på emellanåt, och det är roligt, bara dom lämnar sina katter och hundar hemma. Jag trodde inte mina ögon när mannen i lastbilen började utveckla ett synnerligen omfattande och ormliknanande företeelse. Jag lugnade ner mig snart när jag såg att ifrågavarande organ tillhörde maskineriet på flaket och inte chauffören. Han drog och slet i "ormen" och den hängde ibland med, men ibland ringlande den till ett annat håll av egen kraft. Slutfasen blev i alla fall att domptören bemästrade sin sak. Han sprutade med full kraft in i olika hål, i taket. Det fortsatte flera timmar. Vilken man! Matte laddade hela tiden med material så att inte den slutade. Han tömde hela lagret. När han drog ut saken ur hålet, sa han att nu blir det varmt i stugan. Sedan rullade han åter in och for i väg med tomt flak och slak slang. Vad man får uppleva i en fäbod. Husse han bara grävde på baksidan av huset helt ovetandes om detta. Kanske lika bra!