Idag lördag var jag ensam herre på täppan hela dagen. Gårdsfolket for iväg på morgonen för att ha en heldagsövning med kören i Boda. Solen sken i alla fall, så jag kunde ge mig ut till grannarna i Päkkos. Jag går inte gärna fram till främmande men jag kikar lite på avstånd. Håller koll alltså. De hade sin barn med som lekte och hade roligt. Det är så ovanligt med barnskrik här på fäboden. Jag blir lite stressad av skrik från riktigt små barn. I min ungdom var det bebisar som skrek där jag då bodde och då inbillade jag mig att det var mitt fel hela tiden. Sedan tog jag min tillflykt till Jerkandersgården i Kärvsåsen. Där fick jag bo hos grabben i huset. Men jag tog snart över hela huset. Nu bor jag hos grabbens Mor och Plastpappa (tänk vad ordet plastpappa låter konstlat). Det är ju min Husse men han är inte så plastig av sig. Och nu har vi buffrat.

För att återgå till det jag började med....

Efter deras kördag åkte de ner till Rättvik för att träffa Husses ena dotter, måg och barnbarn. De blev bara en blixtvisit eftersom dom bor i Nacka och skulle vidare söderut. Men dom gick och fikade på kondiset. Melker heter barnbarnet. En jättegullig pojke, som givit mig mat en gång i somras. Han var så kramig och snäll. Han ville komma till oss igen och leka med traktorn som Matte har. När de hade vinkat av dom så hämtade de hem en ny maskindriven åkomma som lät som en reamotor med snökedjor. Det var en snöslunga. Nu är vi verkligen rustade för vintern. I vinter kommer det att bli oljud för att slänga iväg snön.