Skrammel av plåtar i snålblåsten och aktivitet utan dess like blev det när snickarna kom i full fart efter att ha haft ett välbehövligt höstlov. De hade redan tidigare monterat skorstenen men det fattades några takplåtar för att få det tätt. Det var som om två mylingar klättrade på taket. Snickarna har nästan samma vighet som jag.

Dessa personer har ju också en sorts trampdynor på "tassarna", gymnastikskor som suger fast i plåten, men då får det inte regna. Där har vi samma problem. Det är nu inte mycket kvar att göra för snickarna på detta projekt. Spika lister, socklar och lite annat finlir. Snart får jag inte höra dem sjunga, vissla och skämta med varandra. Jag tänkte på det när jag låg och värmde mig vid vår underbara vedspis.

Jag har tagit möss varenda dag tror jag. Det märks på husfolkets inköp av kattmat, det går inte åt lika mycket, jag vill helst ha torrfoder att varva dieten med och sedan skölja ned detta med mjölk. Jag är så nöjd med livet här och det känns på mina familjemedlemmar att vi tycker lika. Jag känner ett stort ansvar för min familj och vi har det bra. Dom är förståndiga fastän de är människor. Jag får så många eloger när jag tar möss. Min svans skjuter i höjden när jag hör deras uppmuntrande tonfall. Då förstår jag vilken status jag besitter. Husse har en egenskap som jag inte gillar, han håller på och sjunger in sångstämmorna på cd-skivor till körerna. Och då får man höra eller rättare sagt lida av understämmornas tonföljd samtidigt som han spelar. Om alla sjöng melodin ändå! Det är omöjligt att slå sig till ro i samma rum eller samma hus. Jag gick ut i köket och lade mig för att komma ifrån eländet. Ursäkta att jag inte ser så glad ut, det går inte att flina upp sig jämt, jag är ju ingen gårdfarihandlare. 

När Husse kom hem idag hade han vindskivor med sig till carporten. Sedan var han ned till en sågare i byn och skaffade okantad furu. Då blir båda husen lika till det yttre. Husse och Matte spikar panelen själva. Jag tycker mig märka att Matte tänker ut hur det skall genomföras och Husse förverkligar teorierna i möjligaste mån. Snickarna berömde jobbet hörde jag. Men är det några som skall berömmas så är det snickarna som verkligen gjort ett bra jobb. Jag måste ju säga det fast jag tycker det varit väldigt störande till och från. Men nu får jag en ny värmekälla att krypa till vid och et nytt rum, men ett aber är ju att där skall det förbaskade pianot stå. Men Husse kan ju inte så mycket annat så han måste väl få ha det i fred.

I dag sov dom länge, de var säkert trötta efter långresan i går till ljuständningen i Husses födelsekyrka. Det kändes lite olag i kroppen på mig precis som om det var urväder på gång, därför stannade jag i soffhörnet en stund längre än vanligt. Efter sedvanliga morgonsysslor gick husfolket ut och började greja. De skulle försöka panela på sin carport som de jobbat med till och från.

  Jag låg kvar inne ett par timmar men då jag hörde hur dom spikade och sågade blev jag lite sugen på att göra dom sällskap. En bil hördes på vägen upp till oss. Matte drog in släpkärran i carporten och ställde den på ena sidan. Sedan skall mattes lilla Grålle (alltså traktorn inte Husse) stå på den andra sidan och så bilen i mitten. Det blir skönt för dem att få vara under tak i vinter. Nu börjar jag höra skillnad på diesel- och bensinmotorer. När det är diesel vet jag på ett ungefär vilka som kommer, men nu var det en bensinare. Ett par från byn kom upp och hejade. "Vi vill gärna att ni ska vara hemma när vi kommer och kikar" sa mannen. Och det är vi ju tacksamma för. De pratade en stund om att de skulle flytta härifrån alldeles framöver. Därför ville de även säga ett farväl.

 Efter ytterligare några timmars panelande i snålblåsten gick vi in. Matte satte igång med att plocka undan ett och annat och såg att mössen smulat sönder isoleringen på vinden. Jag gick upp och gjorde en första teknisk brottsplatsundersökning innan jag satte mig på lur. Matte gick ner och lagade kvällsvard. Det tog inte så lång tid innan jag fick fatt i en mus, en ren rutinsak för en gammal "skogsman" som jag. Jag fick mycket beröm av de mina så jag växte i höjd. Men jag får aldrig äta upp dylika rätter inne, utan Husse bar ut bytet på sopskyffeln. Det är faktiskt inte dumt med färsk kroppsvarm mat. Så nu har jag inte bara växt i höjd utan även i vidd. Jag blir alltid lite väderstinn av pälsdjur, varför jag gick en runda och småsläppte mig på vägen runt Lassas. Inne var det fullt sjå med att provmöblera storstugan, fastän den ännu inte hade fått golvsocklar och alla taklister. Men jag hörde att de började bli trötta på att det drar ut på tiden. Det är ju lite drygt att bo i en byggarbetsplats. Jag blir också lite husvill ibland, men jag förstår att allt tar sin tid, jag har nog mera tålamod än mitt husfolk, jag är nog mera luttrad av livets motgångar. Plötsligt bakom carporten bland de stora stenbumlingarna hörde jag något ljud som jag kände igen. Jo det var ett muspip!! Jag tassade, som bara vi katter kan, och fick se en relativt stor skogsmus, större än den som var på vinden. Med ett snabbt språng tog jag den med alla klorna och sedan bet jag nacken av den så det knakade i dess halskotor. Så enkelt var det! Nu måste jag in och visa upp vad jag fångat ännu en gång. Jag jamar inte när jag tagit djur utan jag har ett annat grövre läte. Jag låter som en morkulla, brukar Husse säga. Så nu fick jag ännu mera lovord och jag växte ännu högre och jag fick ännu större vidd runt den begynnande kalaskulan. Man kan faktiskt tro att Husse också äter möss med tanke på detta. (Detta sade jag inte högt!)

Matte håller på och städar och står i, hon hänger upp nya gardiner i sovrummet och de hjälptes åt att bära in det fina pelarbordet med den ömtåliga glasskivan på, som hon fick från Mansgården för många år sedan.  Nej nu är det dags att ta kväller för i morgon kommer nog snickarna vid 7-tiden och då måste vi vara uppe och nytra.