Lördagen var det ensamt här för julen skulle sjungas in i Boda kyrka. Jag fick ju höra om det hela sedan när de kom hem. För då var de ju så väldigt fulla med toner så det bara sjöng om allt de gjorde. De verkar som att personer som sysslar med musik inte kan bli som folk när de kommer hem efter ett uppträdande. Kyrkan hade varit fullsatt och de var både lucia och spelmän. Kören hade sjungit en sång som hette "Snödäck och de sju fälgarna" och där var det i texten olika bilmärken och bildelar som det sjöngs om i ett medley av danslekar.

Bl.a sjöngs det om en ratt och då hade Matte dagarna innan letat reda på en gammal ratt, som hennes far en gång slängt i stenröset längst upp på budvallen. Hon visste precis var den låg under snön. Efter rengöring blev den lika rumsren som jag.  Det var Lucian som använde ratten. Det är nog inte så vanligt med Lucia som "rattar". Lucian är förresten gift med en Bingsjöpojk. De sjöng även en sång om en tomte. Och när sången var slut pekade alla upp på predikstolen, vari en livs levande tomte stod och vinkade. Alla barnen blev alldeles förtjusta. Det var säkert en av de mest godhjärtade personer som stått där under den närmaste tiden. När spelmännen framförde sin finallåt "Trettondedagsmarschen" efter Hjort Anders Olsson kunde inte publiken hålla sig, det blev taktfasta applåder redan från början. Boda spelmännen har ett speciellt sug i låtarna som är medryckande. Husse och Matte träffade många vänner där bl.a ett par från Änderåsen till vilka de var och åt världens godaste julgröt med tutul och skinka. Frun är en Tammeråskôlla, det är nog därför hon vet hur man bakar tutul. Sedan var Mattes kôlla med sin far där liksom faderns bror och svägerska. Denna bror är livsfarlig för pianon. Han slänger ut dom från balkongen. När konserten var slut samlades kören nere på det s.k kyrktorget och åt julgröt, tutul och skinka tillsammans som en s.k eftersläckning av allt jobb. När de kom hem till mig var de ändå hungriga igen. Men då fick jag också vara med och äta en burk med kalkonkött.