Idag har Husse och jag varit hemma och pysslat hela dagen. Redan vid 5-tiden på morgonen kom plogen och gjorde fin väg hit till oss. Han som kör bor i skolan här i byn och är jätteduktig på att fixa till fin väg.

Matte skulle först jobba i Bingsjö och sedan i Dådran, en man från Anticimex skulle kolla i kyrkorna, de fann en mus i en station med råttgift och det var ingenting mot vad han brukade få möta i sitt jobb. Ibland är det frågan om råttor som är stora som katter hade han berättat. Han berättade en sorglig historia också om en vildkatt som gömt sig på ett lager, de som jobbade på det där lagret kunde inte se djuret som i flera månader var där om nätterna och knyckte det som gick att äta. Olika teorier om vilket djur det handlade om avlöste varandra. Grävling, mink och mård bla. Till slut tvingades de sätta ut gift i vatten och nästa dag låg en medtagen stor vildkatt på lager golvet. Den lämnade sen jordelivet.

Stackars liten fast han var stor, hemska London! Det hade kunnat gått lika för mig den där vintern när ingen ville ha mig. Tack snälla goda pepparkakspojken i Kärvsåsen för att du förbarmade dig över mig.

Appropå olika djur så var jag och Husse ute och gick en sväng idag, nere vid Nygårsgårl´n var det spår efter en mård, annars verkade både uthus och stuga ganska övergivet och hopfruset så vi gick hem igen och la in ved i spisen.

Husse  for iväg till Boda tidigt för han skulle spela på Backåkern. Gudstjänsten i kyrkan var där i stället så de gamla kunde få vara med om lite julanda på nära håll.

Matte och jag var hemma och städade. Plötsligt stod den hängivna kvinnan i gult utanför köksfönstret och tittade. Hon trodde att ingen var hemma eftersom bilen var borta. Hon hade tagit en promenad från byn upp och skulle se hur det blev efter byggnationen. Husse kom sedan hem till maten vid 13-tiden och hade mött kvinnan vid Noréns. Vi åt och fikade.

Sedan for de ner till kyrkan och övade med kören för julottorna och kyrkospelet i januari.  De var många som kom och sjöng, det var bara tre stycken som saknades. Två från Över Tänger och en från Ovanmyra.

Lördagen var det ensamt här för julen skulle sjungas in i Boda kyrka. Jag fick ju höra om det hela sedan när de kom hem. För då var de ju så väldigt fulla med toner så det bara sjöng om allt de gjorde. De verkar som att personer som sysslar med musik inte kan bli som folk när de kommer hem efter ett uppträdande. Kyrkan hade varit fullsatt och de var både lucia och spelmän. Kören hade sjungit en sång som hette "Snödäck och de sju fälgarna" och där var det i texten olika bilmärken och bildelar som det sjöngs om i ett medley av danslekar.

Bl.a sjöngs det om en ratt och då hade Matte dagarna innan letat reda på en gammal ratt, som hennes far en gång slängt i stenröset längst upp på budvallen. Hon visste precis var den låg under snön. Efter rengöring blev den lika rumsren som jag.  Det var Lucian som använde ratten. Det är nog inte så vanligt med Lucia som "rattar". Lucian är förresten gift med en Bingsjöpojk. De sjöng även en sång om en tomte. Och när sången var slut pekade alla upp på predikstolen, vari en livs levande tomte stod och vinkade. Alla barnen blev alldeles förtjusta. Det var säkert en av de mest godhjärtade personer som stått där under den närmaste tiden. När spelmännen framförde sin finallåt "Trettondedagsmarschen" efter Hjort Anders Olsson kunde inte publiken hålla sig, det blev taktfasta applåder redan från början. Boda spelmännen har ett speciellt sug i låtarna som är medryckande. Husse och Matte träffade många vänner där bl.a ett par från Änderåsen till vilka de var och åt världens godaste julgröt med tutul och skinka. Frun är en Tammeråskôlla, det är nog därför hon vet hur man bakar tutul. Sedan var Mattes kôlla med sin far där liksom faderns bror och svägerska. Denna bror är livsfarlig för pianon. Han slänger ut dom från balkongen. När konserten var slut samlades kören nere på det s.k kyrktorget och åt julgröt, tutul och skinka tillsammans som en s.k eftersläckning av allt jobb. När de kom hem till mig var de ändå hungriga igen. Men då fick jag också vara med och äta en burk med kalkonkött.

Vilken kyla! Jag skulle ut och göra några behov, men det blev fort det. Jag och kyla passar inte i hop. Slår man upp ordet spiskatt i något lexikon så är det nog mig som avses. Husse och Matte gav sig iväg tidigt för det var skolavslutning i Boda kyrka. Elever och lärare gick i procession upp till kyrkan från skolan med facklor i händerna och det var -23 grader. Det är så skönt att min skolgång är överstånden. Just nu när jag erinrar mig dagen så ligger jag på en pall hos Matte medan hon sitter i gungstolen och läser.

Under tiden Husse sjöng med skolbarnen på julavslutningen åkte Matte upp till sin kôlla i Åsar. Hon skulle hjälpa henne med att klippa bort tovor på min släkting Affe. Men dom gick bet. Det blev bara en tova som de lyckades med. Affe gillar inte en sådan behandling. Jag ringde honom i går kväll och önskade god helg, och han talade om besvären. Jag lugnade honom att det inte gör ont att bli klippt men han har tydligen dåliga erfarenheter eller också vill han inte att någon tjuvhåller honom. Matte sa att han hade jättestora tovor som knytnävar som inte saxen lyckades ta sig igenom. Så nu får han väl gå så där i jul. Jag ska ringa honom, han kanske behöver vaccineras mot galtpest.  Jag är så glad för min egen del att jag är en traditionell bondkatt utan rysch och pysch.

Husse och Matte åkte ner till Rättvik och uträttade några ärenden innan de kom hem till mig. I närheten av Rättvik i en firma dit Husse gick in för att uträtta ett ärende, hände det en malör. Husse stod vid kassan och skulle betala, han märkte att det stod en man tätt bakom honom ätandes en varmkorv. Husse kände en hand som trevade i närheten av jackfickan. Husse trodde då att en ficktjuv i julbrådskan skulle plocka på sig något. Så Husse blev tvärilsken och vände sig helt om mot mannen och skrek till "va´ fan gör du"!! Den stackars mannen blev så rädd att han tappade varmkorven på golvet. Mannen skulle bara ta ett brev som han hade på disken precis där Husse stod. Husse kände sig lite pinsam men tyckte samtidigt att mannen kunde tala om att han skulle ta breven där Husse stod. Efter den scenen bar det iväg hemåt till mig. Skönt att de kom för då började det snart knastra i spis och kaminer. Dom säger att det skall bli mildare i morgon eftermiddag. Hoppas det för då skall jag sitta länge och göra mina behov i snön.

I natt var det full fart här det vill jag lova. Husse och Matte "gick och lag sig" tidigt (Ett upplänskt uttryck Matte har så roligt åt).  Detta för att vara utvilade när de visste att de skulle vakna till hela värden som var vit. Jag kom på att ändra på detta. Vid 2-slaget på natten skrek jag när jag gick förbi deras sängar. Husse vaknade först och han förstod att det var dags att skyffla ut en råtta. Han opp ur sängvärmen och for runt inne i storstugan efter mig. Musen var inte död så Husse försvann, kanske för att hämta fälla eller nåt. Då kom Matte farandes iklädd tjocka ulltofflor och beväpnad med kvast. Jisses vilken jakt det blev, först mellan stolsbenen under stora bordet (tio stolar med fyra ben på varje). Sen mellan påsar med julklappar och efter väggen bakom panellängderna. Matte med kvast, och en och annan smäll fick hon ju på musen. Jag tog den några gånger men släppte igen, det var så roligt att vara tillsammans på jakt. Husse hade anslutit sig också. Jag förstår alla älgjägare som är tillsammans natt och dag i en hel vecka, jisses vad roligt de måste ha. Vi tappade skärpan efter en stund och den lilla rackaren hann gömma sig under Amerika-kofferten. Nu blev det liv, kofferten är blytung, dels är det en plåtskodd träkista i sig och så har Matte den full av små färgburkar, band och annat krafs som hon använder när hon pysslar. De fick hjälpas åt att lyfta och försöka peta fram musen med hjälp av en pinne, jag satt på pass, fångade en gång men släppte och den for under igen. Samma lyft och petprocedur en gång till och så var den framme igen. Nu hade Husse tröttnad och slet kvasten från Matte och sköt med den som om det varit en 6,5:a. Pang i sockeln och så var det slut, en liten blodpöl på golvet och  den lilla musen åkte ut på den vanliga sopskyffelsfärden. Denna gången åkte jag också ut i nackskinnet. Matte var inte på humör att berömma mig vid denna tiden på dygnet eller berodde det kanske på att jag kom in med en levande fångst. Jag smög in senare och lade mig och innan klockan ringde kröp jag upp i Mattes säng och sa: "förlåt har du sovit något i natt?" Hon såg ganska pigg ut och drog iväg till jobbet för att skotta snö. Hem en sväng mitt på dagen och sen vidare till Boda. Efter arbetsdagens slut var de bjudna till några goda vänner på julgröt. När de kom hem var de så mätta och glada så snöskottningen gick som en dans, och ingen hade störts av att det inte blivit skottat på hela dagen.

Snön är här och det är Lucia på en söndag till och med! Det har blivit lite kyligare. Jag tycker mig märka att vintern är i antågande på allvar. Kyla är inte mitt klimat. Värme från kaminer och spisar det är mitt livselexir. Strax före nio åkte de mina i väg till Boda för att jobba i kyrkan. På e.m var det Luciahögtid i Bingsjö kyrka. En kôlla från Bingsjö var Lucia och hade ett lagom stort följe efter sig. Det var mycket högtidligt, mycket folk, flera från vår by också. Annars var det Bingsjöfolk och några från Lamborn. Jag hörde att de pratade om detta därför kan jag berätta. Själv tog jag det lugnt på en av karmstolarna i nya rummet. Det har varit folk upp här under dagen har jag märkt. Så är det ofta på söndagarna, det är en så bra promenadväg hit, lagom att ruska ner lunchen på. Matte gjorde upp eld i våra eldstäder och Husse barn in ved, det blev en väldigt skön och mysig värme. De sista julkorten skrevs och lite glögg inmundigades. I morgon skall Husse till Boda och leda skolbarnen i två Luciatåg. Ett i skolan och ett på Backåkern. Sedan är det bara ett kvar innan luciasångerna för den här gången kan läggas undan. Ha en skön fortsättning på vilodagen!

Igår var jag ensam ända till efter midnatt. Husse och Matte var ut på galej så jag skötte huset och kollade upp allt. När de lagt sig så där vid 2-tiden gick jag ut och tog en mus. Jag väckte upp Husse för att visa vad det blev. Han kom upp efter mycket om och men. Han trevade efter strömbrytarna och såg helt förstörd ut. Skyll dig själv tänkte jag. Håll dig hemma om kvällarna och gå i säng i tid. Men jag fick i alla fall några berömmande ord om min insats åt Anticimex.

Idag var husfolket och sjöng med kören på Prästskogen. Det var Luciasånger för hela slanten. Jag höll under tiden så när som på några millimeter kunnat få tag på en nötskrika. Husse avslöjade mig genom att med sina detektivögon se spåren i snön. Förresten så var det andra spår i snön också i Bûdbacken. Där kom "Harry Boy" travande i full speed med en jockey på sulkyn iförd vit stridshjälm.

Det är så bra nu när det är snövitt ute, det blir betydligt renare för mina tassar. När de idag var nere i Rättvik hade de besökt Eriks-hjälpen för att köpa något onödigt men tack och lov så kom de hem utan skräp den här gången. De träffade förresten ett bar bybor där också. Mannen är nog lite av forskare då han håller på och undersöker hur det var förr i tiden i byn. Om det då var de bybor som hade sina skiften utmed Bûdvägen som skötte sin vägsnutt med grusning och annat nödvändigt. Det skulle ev. bli på förslag att återuppta denna regel igen kanske. Så att inte vägkassan behöver betala grusning i fortsättningen. En man med anor från ett torpställe en bit upp mot Rocka hade visst för sig det. Det blir säkert många glädjesprång för dom berörda markägarna. Nu kom jag vid sidan av vägen.

På Prästskogen träffade de en körmedlem som har varit Fäbodkôlla i Karl Tövåsen. Fast nu har hon sitt hem i Östbörtjâ.

Nu ikväll efter att de varit fram till kyrkan och ringt helgsmålsringning åkte de upp i byn i Bingsjö för att se varifrån man kunde se hem hit till Bûder. De gjorde man upp vid Westlings och i backen uppe vid Jones.

Imorgon är det Lucia och då skall jag vara fäbodens egen lussekatt.

I morse när jag skulle ut och morgonstråla höll jag på att slå omkull på broplankan. Den var så himla isig att mina tramdynor gled isär. Men jag är ju vig så det ordnade sig, men tänk om det var husfolket som skulle ut. De kan vara så stappliga den här tiden på dygnet. Jag fortsatte med en runda neråt Bûdbåkkan. Herre min skapare! Det var bara glansisen och det rann vatten på den. Nej jag gick stigen över Lassas tillbaka. Den här tiden är det ganska ensamt förutom blåmesar, talgoxar, nötväckor och fyra skräniga nötskrikor. Dom gör verkligen själ för namnet. Det är rogivande att bo här, jag skulle inte vilja flytta tillbaka till Björkallén, där det vimlade av okastrerade hankatter som inte gjorde annat än dreglade efter honor. Dom hade inte den pondusen som jag besitter. Och det var alltid bråk så fort man skulle gå någonstans. Fastän jag hade mitt revir kring bostaden och upp mot Nords till så kom den ena efter den andra och muckade gräl. Och skitiga och toviga var dom och luktade urin så man kunde storkna. Sedan skaffade dom i Knutssons en maläten byracka som inte kunde rågångarna. Nej nu lever jag livet.

Efter att jag nosat lite vid Lassas´ stuga gick jag vägen ner mot Päkkos. Vid den gamla källaren mot vägen osade det rävpink som inte var så många timmar. Sån´t kan jag analysera lätt. Det kanske var någon av de två rävungarna som jag lekte med i somras som varit här. Nu har väl deras mamma fostrat dem till rovdjur som strilar sina strålar som vuxna rävar gör. Nej, det är nog bäst att smyga hemåt för jag tror inte sommarens lekfullhet har bestått i deras hjärnor till nu. Husse och Matte hade åkt och jobbat innan jag kom hem, så jag hoppade upp i soffan och lade mig. När de åter var hemma fram på eftermiddagen var det nästan mörkt. De sa att Bûdbåkkan var jättehal fortfarande men bilen kom upp utan krångel. De hade mött bonden nere i byn och han sa som vanligt "Vad ska ni göra nu då?" Han stod och tittade på när mannen till den hängivna kvinnan i gult lastade vôd. Husfolket höll på och monterade en TV som de skaffat, så framöver blir det väl "Granne söker fru" och andra såpor som ska höras om kvällarna. Men utan antenn ingen bild. Skönt. Matte satte sig vid symaskinen och lagade kläder och jag gick ut och tog en skogsmus. Jag  sprang in och visade kapet inne i sovrummet, men det visade sig att den inte var riktigt död när Husse bar ut den på skyffeln. Den började kravla iväg upp mot skaftet innan Husse lyckades kasta ut den. Så jag tog kål på den ordentligt utanför (för andra gången). Ibland skulle jag vilja ha en tandborste när man tuggat dylik mat. Det fastnar så mycket senor mellan tänderna och sedan smakar det lite illa också. Hoppas tomten lämnar av ett paket på färden mot Getryggen. Nya tag i morgon, men då är det nog ingen halka i backen.