Nu börjar jag verkligen tröttna på klimatet. Jag skall ju inte klaga eftersom vi har flera grader varmare här än nere i byn och för att inte tala om vid Kanaln i Bingsjö -32 idag och vi har haft - 20 hela dagen. Nej! Jag tänker göra en promenad och nonchalera vädret. Nu ska jag  till Pajases och sen till Hilmas. För de är ju gårdar som ligger lite utanför de dagliga stråken. Nu har det ju åkt skotrar på lindorna så det är ju ingen konst att gå. Först gick jag förbi Bud Olas stugu. Där var det rimfrost på fönstren. Ingen hade sopat av bron. En vessla eller hermelin (om det nu inte var fru Melin) hade ilat omkring där.

Jag fortsatte vidare så saktelig i solskenet. Vilken vacker dag! Men kallt! Plötsligt hade skotrarna tagit sin riktning ner mot Getmyre. Så det var bara att pulsa i snön. Jag ska till Pajases! Om det så skall ta hela dagen! På vägen dit fick jag se två fordon av förkrigsmodell (trodde jag). Men det var en skördetröska som hade sin vinterförvaring där liksom en bil med Televerkets gamla hederliga färg.

Jag stretade förbi dessa historiska "moderniteter" och nu skymtade mitt mål bland storvuxna granar och bredstammade aspar. Rådjuren hade sina vägar där liksom räv och hare. Många fåglar rörde sig högt upp i granarna förbi mina klor. Men nu var det inte jakt jag var på. En lina från ett elstängsel som var full av rimfrost hängde lågt mellan stolparna. Jag gick under utan att rimfrosten rasade ner på min rygg. Nu var jag vid delmål ett. Stugorna såg kalla och ogästvänliga ut. Från den soliga lilla lindan i söder kunde jag skönja Bingsjöbergets krön. Mot norr anade jag Lassas lada bland träden.

 Rådjuren hade gått där kors och tvärs och letat något att inmundiga. Jag gick i samma spår tillbaka i riktning mot Bûdgården. Jag tänkte gå mellan husen där för att gena ner till Hilmas.

Där var det sig likt. Rådjur och skoterspår. Allt var som vanligt. Råttspår vid husväggarna och rimfrost som gnagt sig fast på uthusväggarnas timmer. Vackert men inte så inbjudande om man är barfota. Jag gick den gamla leden som går ner mot Blåbergsåsvägen. Vad med snö det var! Grenarna hängde nertyngda av den pulverformade nederbörden. Jättehöga aspar sträckte sina stammar mot himlen och mot USA-planet på sin resa, precis som om grenarna vinkade "vänta på oss, vänta på oss!" Antagligen kände asparna att min Husse skulle vilja sätta motorsågen i dem för att få ved till nästa år. Men det är bara en hallucination för de står på annans mark. Jag gick vidare nu med tyngre steg, det här var jobbigt, men det var ju i alla fall skoterspår. Men inte sista biten till Hilmas. Där var det snö vill jag lova. Jag pulsade och pulsade över lindan och så äntligen framme.

Skulle räddningstjänsten få larm om att det är inbrott hos Hilma på adress Dalstuga Fäbodvägen 70 så är det hit utryckningsfordonen kommer. Tänk om dessa väggar kunde tala, och berätta om vad som skett innanför. Har dom som bodde där varit snälla mot varandra? Eller har det skrikits hårda ord? Kanske av vånda för att få pengarna att räcka till mat?

Stora granar har vuxit upp och dessa ser ner på stugan. Bakom en stor gran fanns ganthuset, det såg faktiskt nybyggt ut. Det luktade in skit där en gång.

 Det är genialt av bonden att bygga små skithus lite här och var eftersom ni människor inte har samma förmåga som vi kattor när ni uträttar era behov. Sedan är det ju fruktansvärt att de flesta skiter i rent vatten, när det finns folk i vissa länder som får gå en hel dag för att få tag i en vattskvätt åt sina djur. Där har i alla fall mitt husfolk tänkt i samma banor som jag. Liksom bonden med sina utedass eller ganthus som vi säger hemma. Nej nu skall jag inte spekulera i kommunala angelägenheter. Fast nog har vi katter kommit bra mycket längre. Vi har ju aldrig ändrat oss. Ni människor ska ha det så bekvämt så att jordens tillgångar försvinner. Jag har det väldigt bekvämt hemma, vi eldar med ved och jag gör mina behov ute och jag äter möss. Nej nu går jag hem och tar igen mig på Mattes säng vid den öppna spisen. I morgon lär det visst komma matgäster hit från Åsarna i Boda, hoppas dom kan låta bli att skita i rent vatten, för det går inte här. Husse skall åka på bröllop, det är ett par i Boda som skall förenas även i folkbokföringen. Vi hörs.