Hur en tavla kan vandra från gård till gård ska jag berätta lite mer om för er.

Vi satte upp, den för oss nya tavlan på timmerväggen, det som förut var den östra utsidan av gamla huset. Där var Sparf Far inte så snäll på ögonen. Man fick klart för sig att han inte trivdes där. I hans generation kan man ju vara trött på gamla timmerväggar och att sen ha timret som innervägg och sätta fina tavlor på, nej tocki tok! Eller så var det så att han trivdes bättre nära den fina kaminen. Han kanske var en sån där "frissin typ" som mig. Jag trivs ju bäst på den rödrandiga kudden framför kaminen när jag är i storstugan. Nu ser Sparf Far ner på mig och därifrån är hans ögon snälla. Tidigare satt där ett foto på Mattes Far, kanske Sparf Far var lite avundsjuk på hans position i huset och visade tydligt att han inte trivdes på timmerväggen. På hyllan ovanför fönstret står en liten mörksugga. Matte tror att Sparf Far har en stor respekt för dessa varelser. Därför blev han  snäll på ögonen av rena förskräckelsen genom att sitta under mörksuggan. Ja, man vet inte hur allt hänger ihop? Mattes far skulle nog trivas på timmerväggen. På det viset skulle han titta rakt ner på mig där jag ligger på kudden eller på pallen framför gungstolen. Problemet är att där sitter nu en "Grindslanten" med guldram. Ni vet den där tavlan där barnen slåss om en liten peng för att de öppnat grinden.

Jag ska berätta vidare hur allt löser sig en annan dag.