Vilken tråkig dag för mig. Ensam hela dagen. Jag visade husfolket klart och tydligt hur deppad jag var, så de skulle förstå mina känslor. De har ju varit hemma hos flera dagar och så var det slut på det roliga när måndagen började. Matte åkte till kyrkan och knäskurade kyrkgolvet med såpa och rotborste. Jag förstår att det måste vara jobbigt. Det är säkert inga moderna kyrkvaktare som vill göra sådant jobb numera. Hon gick på knäna hela dagen och sedan fick hon gå långt och hämta nytt skurvatten. Det finns ju inget vatten i kyrkan. Matte är van att knäskura för vi har precis samma golv hemma som i kyrkan.

Husse han hade det betydligt bättre i Boda prästgård, där han jobbar. Där höll Diakonin sin Klabbfest. Husse älskar att äta klabbe och messmörssås med fläsk i. Man ska äta klabben som man gör i Boda säger han, inte som i Rättvik. Och i Rättvik säger dom tvärtom. Det var ca 60 personer från när och fjärran. Husses två arbetskamrater från Vålsveden resp. Röjeråsen var där. Den tidigare bodaprästen som numera bor i Örebro var också där. Hon hade sin musikaliske man med sig.

Ni kan ju själva se hur dom njuter av Bodas nationalrätt nr ett. Husse var med och ledde lite allsång medan klabben sjönk ner i magarna. En av gästera önskade "Dagny" och en annan önskade "Diggilo diggelely". Under den sista sången var det någon som drog ut en besticklåda i köket så det lät som en skrothandlare kom in. Det var roligt att få höra lite om hur deras dag varit när det kom hem. Jag blev jätteglad och ville leka med dom. Sedan somnade jag i fotändan på Husses säng när dom lade sig.