Idag ska ni tro, rätt som det var när jag sov som bäst på Mattes säng kom hon infarande. Jag som trodde att hon var på jobbet. Det visade sig att det jobb som skulle utföras idag var klart eller rättare sagt det som skulle göras igår blev klart idag mitt på dagen. Jag börjar från början på historien. I lördags kväll efter körövning i kyrkan upptäckte Matte att kyrktaket läckte. Jo då det rann vatten i fina små bäckar från taklisten ner en bit efter väggen och ut igen vid nästa list. Hjälp! vad gör man åt detta en lördagskväll? Efter några samtal beslöts att avvakta till söndagen och hoppas att vädret följde prognosen, som lovat kyligare, och skulle stoppa vårfloden. Mycket riktigt det funkade. Det gjorde däremot inte så mycket annat, som Matte företog sig denna dag. Snön, som låg mot kyrkväggen, måste bort innan måndag, för då skulle en arbetskamrat från Rättvik komma med en skylift. Med hjälp av detta vidunder till maskin skulle de skotta av snön från kyrktaket innan den stora värmeböljan anländer och allt vatten rinner in i kyrkan. Nu var det så att snöslungan pajade veckan innan, så detta måste lösas på nåt annat vis. Matte ringde en tidigare klasskamrat, som är en hejare på att köra traktor. Han kom genast till undsättning och skopade bort de stora vallarna.

Måndagen anlände och jobbet skulle verkställas. Det visade sig att batteriet till den omtalade maskinen hade tappat kraft sen den kördes sist och det var bara att avbryta för uppladdnig inför tisdagen. Matte styrde kosan till Boda för att där försöka uträtta något av veckans andra uppgifter, hon kom hem sent och berättade att det mesta denna dag gått så att säga åt skogen. Kände att hon varit mest ivägen och som grädde på moset fick hon och pepparkaksgumman ett besked från Arbetsförmedlingen, som dom inte ville ha. Sent i natt pustade hon i säng och var inte på humör när jag kom in med en sork strax efter  midnatt. Jag gjorde två försök med samma sork men sen fick jag slafsa i mig utanför och smyga in och rulla ihop mig på soffan.Två lyckodagar i Mattes liv tänkte jag.

Idag är det ny dag och nya tag, det visade sig vara en dag där allt flöt iland så att säga. Taket blev skottat och Arbetsförmedlingen redde ut det som var galet igår, tack vare eller på grund av detta så kom Matte hem tidigare från jobbet. Hon fick skjuts och skulle visa vårat hus för chaffören som är byggnadsintresserad. Jag gick upp från min position för att hälsa och följde artigt med ut när de kollade in våran altan. Till min stora fasa får jag se en stor svart hund stå där och stirra på mig genom glaspartierna på uteplatsen. Fy tysan vad jag blev rädd. Matte förklarade för mig när de åkt medan hon satt och jobbade vid datorn, att hunden är jättesnäll och van vid katter och att hon träffar hunden då och då på sitt jobb. Han följer sin Husse nästan varje dag när han jobbar. Jag blev nog extra rädd för att jag var så nyvaken. Om vi ses nån mer gång ska du se att det går bättre tröstade Matte mig. Den som lever får se.