Jag ledsnade på att höra de mina ligga och snarka och pusta hela natten, så vid 5-tiden bestämde jag mig för att gå ut och kika lite efter något ätbart. Här inne i vårt hus är det ingen som tänker servera mig någon frukost. Jag gick ut till friska luften genom min lucka och satt på bron och andades in den friska morgonbrisen. "Uppe vid carporten brukar det finnas byten" tänkte jag och gick dit. Det nästan hördes ut hur Husse "drog timmerstockar" under täcket. "Fy sjutton vilket liv" tänkte jag. Under Grållen brukar jag sitta och spana. Det slår oftast in att mössen har sitt stråk förbi ena bakdäcket. Precis som jag tänkte på det kom det en liten, liten skogsmusik smygande. Jag bara slängde ut tassan och ljustrade den på klon, skitlätt jobb för färskt kött! "Nu ska dom där två sjusovarna få se på gnistor" tänkte jag. Jag lekte lite sadistikt med det arma djuret en stund innan jag med hårt stampande tassar sprang på dom mest lösa golvbrädorna inne i sovrummet så pelarbordet gungade. Då vaknade Matte och kom med skyffel och sopborste i nävarna samtidigt som hon på ett nästan medvetslöst sätt överöste mig med beröm. Hon tog musen och gick ut med den (alltså mitt byte) och förklarade att jag får äta den ute. Men jag upprepade min färd för nu ska Husse upp också. In genom luckan, stampade på de mest lösa brädorna och pelarbordet gungade än mera. Men inte kom Husse upp, han kröp ändå längre ner under täcket. Matte gjorde samma procedur åter igen. För att inte reta upp Matte, så bestämde jag mig för att äta upp steken ute.

Efter en stund var det full fart i köket. Gröten kokade liksom tevattnet. Nere i Gumoras Stugu hade det rökt ur skorstenen länge. Jag skulle önska att de mina var lika morgonpigga som dom därnere. Det vore lite mera jämlikt då. Vid halvniotiden packade de bilen med diverse attiraljer och for iväg mot Boda Kyrkby. Husse skulle spela på Långfredagsgudstjänsten och kompa en solist. Matte skulle åka till min kompis Affe och hans Matte. Det skulle bli födelsedagskalas där på eftermiddagen eftersom Mattes pojke, han som egentligen är min Husse från början, ska fylla 22. Han kommer inte att vara hemma på den rätta dagen, därför firades han idag. Husse åkte dit och åt mat efter att han spelat klart. Sedan skulle de försöka ta hem dyngkärran, som hör till Grållen. Det är ingen dynga på den, den bara kallas så. Med hjälp av födelsedagsbarnets far och en traktor lastades dyngkärran på släpvagnen och placerades upp och ner för att få plats. Sedan vidtog transporten hem till mig. "Vilket resande teatersällskap"! Jag kunde inte begripa vad det var för ett ekipage som med full fart fällde ut landningsställena på vår parkering. "Jag undrar hur dom ska få av denna pjäs från flaket när hjulen pekar uppåt" tänkte jag. Men Husse band ett rep i en björk och i dyngkärrans drag, sedan åkte han i väg och den gled av och hamnade på ett par björkstockar. Sedan skall den väl vändas på rätt köl och det blir kommande dagars problem.

Det var så spännande att gå och nosa på den. Jag kände direkt igen lukten sedan jag bodde i Kärvsåsen. Men då stod kärran på hjulen. Den kärran kommer att bli bra när vi skall köra hem ved, då kan jag åka med på flaket.

Medan jag var ensam hemma på dagen kom grannarna i Päkkos hit, för att tillbringa några dagar här i lugnet. Husse och Matte gick dit och önskade Glad Påsk liksom till grannarna i Gumoras Stugu. Plötsligt så ryker det ur tre skorstenar. Det är liv i Bûder i Påsk.