Onsdag betyder för mig ensam hemma. Denna onsdag inget undantag. Husse och Matte for i väg tidigt. Matte stannade i Bingsjö och jobbade och Husse skulle till Rättvik och jobba. Samtidigt skulle vår bil lämnas in för att fixa AC:n som inte var klimatvänlig. Jag  och grannarna vid Päkkos höll även idag ordning på Bûder. Så småningom kom även folket i Gumoras Stugu. Och där blev det slåtta på en gång. Husse har gjort vissa försök att frisera deras grönytor, men våran gamla klippare orkar inte riktigt med när det blir för långt.

Husse blev längre än beräknat i Rättvik, då bilreparationen tog längre tid. Det var en packning som hade läckt, så Dalstuga Toivos verkstad med hjälp av servicemannen Björn från Silverberg bytte. Sedan tillbaka till AC-servicen där det skulle fyllas på gas, vilket tog en timme. Sedan till Boda och ordna vissa saker och därefter i ilfart till Bingsjö och Matte som väntade för att de skulle åka till Dalstuga och vara med om byvandringen. Detta hade jag gärna velat varit med på, jag gillar att promenera och kika på husen samt se om grunderna har hål att gå inunder. Det var jättemycket folk vid bryggan, som var nyfikna på denna mycket ovanliga upplevelse.

Se vilken flock på väg upp till Kullerbacks, där författaren berättade om gårdarna i byn, du kanske känner någon av dom på bilderna här nedan:

Två utav tjejerna blev så trötta i benen att de var tvugna att slå sig ner i gröngräset.

Det blev även en vandring hem till Bonden mitt i byn. Dit hade jag verkligen velat följt med. Han är ju uppe hos oss och slänger käft ibland. Men jag vet ju inte hur det ser ut hemma hos honom. Det blev i alla fall folkvandring till hans gårdstun idag. Han står förresten och skojar med ett fruntimmer här nedan.

Efter alla besök och all fakta om Dalstuga var det dags för själva boksläppet. Och detta gjordes hemma hos författarinnan vid Lutherkroken. Hon stod själv på bron och höll ett litet tacktal till alla som varit henne behjälpliga. Dessa fick hämta varsin bok ur hennes hand, plus en kram och lite glädjetårar. Hennes man hade fullt upp med att hälla upp champagne. Ett barnbarn serverade snittar. Hustrun till Bonden mitt i byn gav författarinnan en blomsteruppsats som tack från byborna. Ni kan också se hur bybor fick ta emot böckerna.

Lassas mor skojade lite med författaren, hon nypte henne lite i kjolen. Gammal vänskap.

En av byborna såg lite tankfull ut på sin plats, han kanske ville ha lite mera champagne?

En av Dalstugas genom åren stora bandyspelare hade ordnat fram en bild där medlemmarna i laget var med. Denna tavla skulle sättas upp i bystugan så alla har möjlighet att se några av byborna då de var yngre.  

När detta var över så kom de mina hem äntligen med en fin bok. Då gick de in och åt lite mat och sedan var det dags att klippa tomten ända ner till ladan. Jo då, med två klippare drog de igång. Matte gillar inte att Husse klipper utan uppsamlare och då speciellt inte på framsidan där det i så fall blir gräsklipp både på grusgången och i rabatten. Hon vakar över detta område själv och gräsklippet lägger hon på dasset. Ingenting får förgås och allt ska vara till nytta,enligt denna nitiska kvinna. Jag gick själv ut och la mig på pallarna för vedupplag för att se ut så där lagom intresserad av arbete. Husse körde på baksidan med sin helvetesmaskin som sprutar åt alla håll. Klippare med avsågat gräsutkast! Undrar just vad yrkesinspektionen skulle tycka? Mannen i Gumoras Stugu var redan klar med klipparen och i gång med trimmern. Bûdgårdsfolket kom också körande hit. Nu är det strax Midsommar och fäboden är åter befolkad.