Alla inlägg under juli 2010

Av Walters Edénius - 31 juli 2010 22:00

I morse var det durigt i luften, regnet visste inte om det skulle ner eller upp? Jag sov hela natten på salsmattan. Jätteskönt att slippa vara ensam hemma. Våra svalungar, som vi trodde skulle vara fyra stycken, var fem. Deras föräldrar har ett väldigt sjå att skaffa mat. De sitter som fem gräddbakelser i boet och tittar nyfiket. De har sin toalett nedanför redet och Husse har lagt en plåtskiva på gruset så att inte träcket skall fara ner i gruset.

  

När Matte var inne i sovrummet så fick hon plötsligt se några av dem sittande under markisen vid fönstret. Där blev de inte blöta av regnet.

    

Husse och Matte åkte ner till Rättvik för att kika på Classic Car Week. Det är deras stora höjdpunkt vecka 31. Jag är rädd för bilar, och det är tur, för jag har nog blivit överkörd annars. Jag var nära att bli kattmos när jag var unge en gång i tiden. Detta glömmer jag aldrig, jag är fortfarande skitskraj för att uttrycka mig på rent dalstugumål. Men de mina har inte den rädslan. Idag skulle damerna köra. Frång Knektplatsen och vidare genom Gärdsjöbyarna och upp mot Ovanheds fjärding. Alltså i mina barndomstrakter. Jag hörde av Matte och Husse att damerna klätt upp sig i passande utstyrsel till bilarna. Dom på bild här nedan skulle ut och jobba på åkern. Så här kunde de se ut längre tillbaka i Rättvik.

  

Avklippta gummistövlar heter här "pissistar", så som två av dom har på sig.

Dom här nedan var nog tre generationer kvinnor från Rättvik med lika klädsel.

  

Husse och Matte var sedan och kikade på Rättvik och kollade på alla fina dollargrin och europeiska skönheter. Fiat 500, Fiat 600 som bussliknande utförande. För att inte tala om alla gamla lastbilar från förr. Det är intressant att höra när Husse och Matte berättar när de väl är hemma. Vi satt och fikade på altanen vid 21-tiden. Det var jätteskönt att få rå om de mina en stund innan jag skulle ut en repa på "byn" och kolla villebråd.



ANNONS
Av Walters Edénius - 30 juli 2010 23:45

På torsdagkvällen packade Husse och Matte väskor med kläder och annat. Jag lade mig och kollade vad dom tog med sig. Jag förstår så väl att något är i görningen när resväskorna kommer fram. Kostym, slips, lång klänning. Jag blir lite ängslig då, dom ska väl inte ta fram den förbaskade kattlådan, så jag skall behöva åka bil? Visst är det tråkigt att vara själv hemma, men att åka bil är värre. De for iväg mot Gävle över Lumsheden. Sedan till Husses föräldrars grav och Husses äldsta brors gravplats på Edebo kyrkogård och vidare till Norrtälje. De hade ställt iordning flera matkoppar med olika torrfoder, vatten, mjölk och mjukmat. Sedan vet dom ju att jag är en jägare av rang. Så nog klarar jag mig ensam några dagar. Jag går ju in och ut som jag vill. Dom som bor i lillstugan intill Bûdgården hade varit och fiskat och dom kom hem fram på e.m med en hink fisk. Det rensades hela kvällen där och lukten av fiskrens retade mina sinnen måttligt, då jag inte gillar fisk. Husse och Matte hade kommit fram till Norrtälje där de skulle övernatta hos Husses kusin med man. De bor i ett flott hyreshus intill kyrkan och där får deras gäster möjlighet att använda uthyrningslägenheten kortare perioder. Jättebra! Husse och Matte satt och pratade med kusinen hela kvällen. Hennes man var i Bergby och spelade bridge med sonen till gamla polistkonstapel Gustafsson i Häverödal. Kusinens man är också polis-son, så de har ju även den kopplingen förutom bridgen. Föräldrarna jobbade tillsammans på polisstationen i Hallstavik. Husse och Matte gick och lade sig framemot 22-tiden. Det var nog lite ovant att sova i en stad när dom är vana vid tystnaden här i Bûder. I Norrtälje var det ungdomar som tjoade och skrek när dom gick hem från sin krogrunda.

Hos mig var det lugnt, jag låg hemma på mattan under salsbordet.

På fredagmorgonen serverade kusinen frukost och då var även mannen hemma. Han är jättetrevlig, glad och skojfrisk. De skulle ut till sin sommarstuga på Singö under dagen och Husse och Matte skulle på begravning. Matte hade bundit en krans av växter som vi har hemma i skogen här i Bûder och Husse åkte ner till skjutbanan och hämtade några tomhylsor från hagel- och studsarskott som sattes i kransen. För det var precis passande till Janne, som skulle begravas.

  

Man ser bara fyra gula prickar av studsarskotten här ovan. De tyckte att denna krans var enormt fin och perfekt. Janne bodde många år i en by som heter Gillberga och Husse bodde i en by intill som hette Hammarby och dom var mycket tillsammans. Husse hängde med Janne i skogen på olika äventyr, då Janne jagade med såväl kamera som bössa.

Matte passade på att göra studiebesök på Norrtälje kyrkogård för att se hur deras minneslund ser ut. Husses moster och morbror är begravda där.

  

   Det var en högtidlig begraving av vännen Janne. Prästen talade så fint om honom. Hon beskrev hans liv och egenskaper så alla kände att det var Janne som beskrevs. Det var drygt tjugo personer, släkten och några vänner.

  

Efter detta högtidliga avsked så samlades alla till en minnesstund hos Jannes son Björn. Han har nyligen förvärvat en sommarstuga på Håtö, som ligger på väg ut mot Kapellskär. Alla fick ledigt rum i den enorma storstugan. Jannes barnbarn Cecilia hade med sig sin hund Malte. En jättemysig Golden Retriever som bara skulle bära på ett tygstycke.

  

Här står Jannes son, Björn och pratar med Malte. Jannes fru Inga står med ryggen mot kameran. Det var en trevlig minnesstund. Mycket prat och även skratt. Många gamla minnen ventilerades, allt blev så levande trots att det varit begravning. Janne fanns med i skratten, han var en stor humorist på sitt sätt. Husse och Matte åkte in till Norrtälje, när de tackat för sig. Först gjorde de en sväng runt stugområdena på Håtö. De såg också stugan som tillhör Husse till Gulli här i byn.

I Norrtälje köpte Husse och Matte min älsklingsmat. Det är inte alla djuraffärer som för den, men där fanns den. Bara detta gjorde att resan, sett från mig blev förlåten. Husse och Matte åkte vidare hemåt och stannade på en annan kyrkogård för att kolla flera minneslundar. På Ununge kyrkogård hade dom även gjort en bok i metall, i vilken namnen på alla gravsatta fanns inristade. Jättefint att kunna läsa igenom alla bekanta.

    

Det var sorgligt att se flera gravar som det fanns en skylt på "Kyrkorådet vårdar graven" och så ser den ut så här:

  

Det ser ju inte ut som om någon vårdar denna grav, var är blommorna. Matte höll på att explodera när hon såg denna vanvård. Skulle hon sköta sitt jobb på detta sätt på sin kyrkogård, så skulle hon få sparken.

Husse besökte en gammal god väns gravplats på samma kyrkogård. Han är begravd i samma grav som sin dotter. Husse och Willard har spelat fiol ihop och de har jobbat med liktransporter tillsammans. Willard bodde i Boda Kyrkby.

  

När de hade tittat färdigt i Ununge så ringde Husse och kollade om Birgitta var hemma. Hon var gift med Husses äldsta bror. Hon svarade och de åkte till henne i sin nya bostad i Hallstavik. En mysig lägenhet i närheten av centrum och busshållplats. Matte och Birgitta satt och pratade och Husse gick upp till ålderdomshemmet för att hälsa på en gammal bekant från barndomens glada dagar. Hon hette Lilly och är precis fyllda 97 år. Tyvärr så erinrade hon sig inte vem Husse var, men andra gjorde det såsom Skåp Erik och Britt. Efter detta besök så åkte Husse och matte hem mot mitt håll. De stannade förstås i Valbo för att ta en paus. Matte "råkade" få se IKEA och hon ställde kosan dit direkt. Husse gick och kikade inne i köpcentret under tiden. Matte kom ut med en kasse varor och hon sken som solen. Nu tog Matte över bilkörningen. Husse startade GPS:n så hon skulle ta rätt avfart mot Lumsheden. Den första individ som mötte dem i Bingsjö var en ko.

  

De åkte och hämtade posten vid Lutherkroken och där mötte de två spänstiga personer. Mårséns mågen och ena dottern. Jag hörde bilen nästa hela vägen när den åkte upp för Bûdvägen. Jag satt och kikade i långgräset och såg dem komma nere vid Trollstenen. De fick ett varmt välkomnande av mig. Fåglarna hade också ätit upp maten. Dom fick också påfyllning. Efter att allt burits in från bilen så ordnade Husse kvällsfika och Matte packade upp. Jag fick äta av färsk god kattmat från Norrtälje. Husse och Matte drack te och åt äcklig ost och päron.


ANNONS
Av Walters Edénius - 27 juli 2010 23:30

Det var mycken aktivitet tidigt på morgonen i köket. Det var planering av kvällsmat redan nu. Det tydde på främmande framåt kvällen. Efter att Matte förberett potatisgratiner och lagt upp rostbiff snyggt på fat åkte hon till jobbet som ett jehu. Jag och Husse var hemma. Matte hade hur mycket som helst att göra idag på kyrkogården. Klippning medelst handjagare och uppsamlare. Tre timmar på gamla kyrkogården och tre på nya samt en timma runt dikena. Plötsligt så såg hon ett djur som kutade framför klipparen i närheten av stenmuren mellan kyrkogårdarna. Det var en relativt stor sork som inte var speciellt rädd. Ack om jag kunde vara där! Sorken kom fram titt som tätt. Så smällde det till i Mattes favoritklippare och det blev inget klippt. Kniven hade lossnat och satt och vinglade. Men skruven satt kvar i alla fall. Under tiden hemma hos mig hade Husse varit ner och ryat lite träd på allmänningen vid Hilmas. Där går det  en gammal körväg, men som nu är totalt igenväxt. Och det är sagt att dessa skall kunna synas och inte glömmas bort. Husse har fått uppgiften av samfälligheten. Det är ett jobb som passar honom. På eftermiddagen klippte Husse våran gräsmatta. Bonden i mitt i byn kom med en hink till hälften fylld med gröpe. Han frågade efter mig. Husse sa att jag var ute någonstans. Bonden hade en mus i hinken. Och den musen skulle han skänka mig som tack för alla möss jag redan tagit. Men tyvärr så fick den generösa gesten kvarstå till annat tillfälle. Så småningom framemot 18-tiden kom Matte hem och funderade om gästerna kommit eller om dom redan åkt. Men dom hade inte kommit. Husse hade dukat fram i rummet för två personer till. Det var Husses mellandotter med fästman som skulle komma. De var på genomresa till och skulle till Idre för att häsa på fästmannens föräldrar, som var vid sin stuga. Nu hördes en Yamaha 3x13 turbo uppför backen och plötsligt stod två rymdfigurer på gårdsplanen.

    

De var ömma i akterkastellena efter färden från Nacka. De hade mellanlandat i Gävle för att köpa nytt framdäck, men annars var det full fart genom Lumsheden och Svärdsjö. Det var jätteroligt att de kom och hälsade på. Framåt 21 tiden gav de sig av till Idre för att vara där några dagar. Sedan skulle de åka serpentinvägar i Norge och genom Karlstad och åter till Nacka. Husse var så orolig att de skulle köra på någon älg på vägen upp till Idre under natten. Men det hade gått bra, de ringde 24:40 och var då avstigna från MC:n ömmare än förut.


Av Walters Edénius - 27 juli 2010 17:38

Söndag och regn som bara den. Min päls tål ju inte väta. Matte städade och Husse lagade mat som lunch. Hans specialitet är matjesill. Då behöver han bara koka pärur. Det knackade på dörren. In kom Bûdgårds Far och Mor iförda regnställ och stövlar. Mannen i sin läckra fritidsmössa med dalahästar i alla hörn. Husse fram med fika och så blev det lite avskedsprat, samtidigt som de mina åt lunch. Efter att Bûdgårdsfolket gått hem och packat det sista i bilen så klädde Husse och Matte om sig för kyrkotjänstgöring i Boda kyrka. Där skulle det bli gammal god rockmusik med gruppen Klöver Tre. Dom kom ett par timmar innan det skulle börja för att ställa iordning alla instrument och högtalare. Det var svårt att få riktigt bra ljud eftersom akustiken är så stor i Boda kyrka. Det kom över 100 personer och aktivt deltog i musiken. Kända låtar av Chuck Berry, Johnny Cash och andra. Applåderna bara ljungade under kyrkvalven.

  

Affes Matte var också där. Hon kände igen alla låtarna bara hon hörde introt. Alla utom Pretty Woman. Efter konserten skulle bassistens dotter träna som solist i några låtar. Hon blir nog en duktig sångerska.

  

Jag låg hemma under salsbordet och njöt av hemmafriden. Det räcker med ljud när Husse spelar. Och han har ingen högtalare. Vi katter har så känsliga hörselnerver.

  

Det var många bekanta i kyrkan och lyssnade på konserten. Faster Ewa och Gunnar, Lisspers, Gullan, min Mattes mor, tre stycken från Ingels släkten. Åberg med bussen, Engström med bussen, Snälles Ulla och en syster, barn och barnbarn. Rimls var där ett tag. Nyströms är så begeistrade av rockmusik, så dom satte sig längst fram. En äldre gentleman höll för örona under musiken och det fortsatte han med när prästen predikade. Husse och Matte kom hem sent på kvällen. Då var jag sugen på färsk burkmat. Det ordnades på en gång. Hos grannarna i Bûdgårdens lillstuga var det sovdags och vid Päkkos hade det kommit nya personer.

Av Walters Edénius - 24 juli 2010 23:45

Klockan ringde vid 6-tiden i arla morgonstund. Jag låg ute på gubbstolen och sov. Nu på sommaren brukar jag ta mig mina jaktrundor på natten och sedan smyger jag in mätt och belåten fram på morgonkulan innan Husse och Matte vaknat. De har altandörren på glänt, eftersom de vet att jag vill ligga där ute. Så när klockan ringen vid 6-tiden har jag knappt slocknat efter nattens vakande. Vi är inte riktigt i balans beträffande detta. Husse och Matte gick upp och jag låg kvar och hörde dem under min sömn. Jag visste att Husse skulle till Rättvik och spela på en begravning. Matte skulle också iväg, antagligen till kyrkogården. Husse skulle också sjunga två solosånger under begravningen. Hoppas det gick bra, för hans röst passar mera till auktionsutropning än sång. Men det vill jag inte nämna högt. De mina var borta fram till eftermiddagen. De stannade i Bingsjö Lanthandel och handlade på hemvägen. Det var jättemycket folk där och Anna-Maria hade fullt upp. Flera turister och sommarfolk sedan var hunden Börjes Matte och Husse och handlade. Tänk att det finns en jämthund i byn som heter lika min Husse. På hemvägen mötte de Bonden och hans fru på Stormyrsrakan. Bonden kollade om Husse kunde vattna hans fina djur, som betar uppe i närheten av där jag bor. Husse skulle gå ut och fotografera djuren i skymningen, se så fin en av dom är:

  

Jag skojade lite med Husse genom att rulla mig vid diket som Husse gräver. Husse trodde jag skulle ramla ner, men jag har full koll.

  

En utav tjurarna kom fram till Husse och då när Husse blixtrade med kameran blev han irriterad och började sparka med frambenen. Husse var dum nog att blixtra en gång till och då sparkade han ännu mera i bergmjölet efter brunnsborrningen och började skita och stångas med en av de andra djuren.

    

Jag blev lite skraj då och satte mig i säkerhet.

  



Av Walters Edénius - 23 juli 2010 15:15

En lång lista på sådant som skall uträttas låg på bordet. Det skulle vara kul att kunna läsa. Den var lika lång som Affes Mattes julönskelista. Men det stod ju inte ny behå, nya trosor, läppglans, cd-skiva på denna utan öppna kyrkan i Boda, hämta vattenkannorna, till pastorsexpeditionen med följesedlar, köpa färg, laga trimmern, köpa bensin, städa prästgården, tömma soporna, vattna blommorna, ta in posten, skruva upp en ny postlåda. De for alltså iväg och låste upp Boda kyrka. Den är öppen varje vardag mellan 9.00 och 16.00 för turister och andra tillfälligt religösa och kissnödiga personer. Det är så skönt att vara katt och slippa denna stress. Sedan var det för Matte att städa Boda prästgård, eftersom det skulle vara släktträff där på lördagen. Det får ju inte stå några gamla sopor och lukta. Sedan måste alla vattenlås fyllas så det inte luktar skit fast det inte någon skitit. Det finns många toaletter i Boda prästgård eftersom det var vandrarhem för några år sedan. Då byggde kommunen om till lägenheter från att även tidigare varit prästgård och utrustade varje lägenhet med toalett. Dessa lägenheter är nu kontor åt dom som jobbar inom Boda församling. Husse har ett, prästen ett och diakonissan ett. Sedan finns det ett rum som Prästgårds-Johanna hade då hon tjänade piga i prästgården på 1800-talet. Hon har kvar rummet fortfarande. Husse märker av henne, han hör henne ibland när hon tar i dörrhandtaget. Hennes rum är vägg i vägg med Husses. Församlingens fastighetstekniker märker även henne, han känner av henne när han är i prästgården och jobbar. Jag märker henne direkt. Jag var in i prästgården till och från och hälsade på när Husse jobbade. Alltså när vi bodde i Boda kyrkby intill prästgården. Jag såg henne existens och gestalt direkt. Förkläde och huckle och hårknut och bröt på oremål. Vi djur har den förmågan bättre än vad ni har. Vi är inte så rädda heller. Husse tycker att det är mysigt med Prästgård-Johanna men diakonissan tycker det är otäckt.

Efter denna utläggning och fyllande av vatten i golvbrunnar och allmän städning och inspelning av höstens körsånger till Bingsjökören och Kyrkokören Bellatrix så åkte de ner till Rättvik. Husse sjunger alltså in alla höstens körsånger till körernas medlemmar på cd-ckivor så de förhoppningsvis kan öva hemma och på så sätt lära in sina stämmor lättare. På så sätt kan man hinna med mera på övningarna (är det tänkt). I Rättvik var det turisternas metropol, kaos i trafiken, loppis på Knektplatsen, svårt att hitta parkering. Där träffade de Husses minsta barnbarn Elsa och hennes mamma. De hade med sig en födelsedagspresent till Matte. Husse bjöd alla på fika (utom jag, som var hemma) på konditori Sockerbagaren vid tandläkare Tysks mottagning. Där Husse placerar alla ören som blir över, säger han. Elsa ville ha en hel prinsesstårta när hon kom in, "den vill jag ha" sa hon. Har inte hennes mor varit med, så har säkert Husse köpt den åt henne. Han kan ju aldrig säga nej! Jo, när jag tänker ta en fågel. Orättvist! De fikade och umgicks i godan ro, Elsa sa "jag har bajsat!" Det vara bara för hennes mor att fixa det på toa utan skötbord och allt. Men mödrar har en skicklig begåvning i att klara sådana uppgifter om de så bara skulle stå på ett ben och hålla i matkassen med ena handen, så kan de byta på barnen med den andra handen. Denna egenskap har inte karlar i allmänhet. De åkte sedan hem, Elsas pappa hade jobbat natt på akuten i Mora lasarett, så han skulle sova, men hade nog slagit upp sina ljusblåa brunnar nu.

Efter detta var dags att åka till kyrkogårdskontoret för att hämta vattenkannor till kyrkogården, gravvaser och annat till minneslunden. Sedan åter till Boda prästgård för att laga sig något att äta. De satte även upp en ny postlåda som var låsbar. Husse tömmer den lådan, men nu under semstertider blir det inte samma ordning, därför är det bättre att den är låsbar. De riktade även upp hela ställningen där alla brevlådorna sitter i rad, nere vid Bodahus. Husse slog ner grova träkilar och Matte stod med vattenpasset och kollade. Kyrkan skulle stängas kl. 16.00 och det var lite bråttom hem, eftersom de var bortbjudna på kvällen. Husse sa åt Matte när de kom till kyrkan: "Fixa det här snabbt nu så vi kommer hem nå´n gång!" Medan Matte var och bar in diverse grejor som skulle nattförvaras inne i kyrkan kom en hop pensionärer linkandes, haltandes och skulle se kyrkan. Matte gjorde en snabbvariant om kyrkans historia från början till nu. Hon guidade på sitt kära gulleråsmål (som hon har efter sin farmor). Då var det ingen som fattade vad hon sa, och då tyckte de hon var hopplös att lyssna på. Men så måste ju alla passa på och besöka toan i förbyggande syfte. Gubbarna har en förmåga vifta med snopprna så strålarna är överallt utom i toan. Husse säger att dom skriver åttor i luften med strålarna. Så är det nog faktiskt! Jag gräver ner mina utgifter i marken. Det är bättre ordning med damernas toabestyr. De sitter där de ska. Tänk om alla karlar kunde lära sig det?

Så småningom kunde Husse och Matte bege sig mot Finnmarken och till Bingsjö kyrka för att lasta ur allt som skulle dit. Och sedan till affären för att handla och tanka. Därefter hämta posten vid Lutherkroken och strax hemma hos mig. Jag blir alldeles slut att höra deras schemata. Oftast hör man folk fråga "vad gör en kantor egentligen efter kl 12 på söndagarna". Alltså vad gör dom på riktigt?" Det går inte att förklara detta för folk som tycker att musik är fult. Nu är dom äntligen hemma hos mej och hela kvällen hoppades jag. Trodde du ja? De duschade, bytte kläder och sedan gick de ner till Bûdgården. Där var det grillparty som de var bjudna till. Jag tittade på dom när de lunkade iväg. Jag skakade på huvudet. Varför kan dom inte vara hemma hos mej? Jag såg när dom stod därnere tillsammans med grannarna i lillstugan och pratade högt och skämtade. Det luktade härligt upp hit till mig. Det luktade kotletter tror jag, ja inte var det åkersork? De mysiga Bûdgårdsfolket skulle tyvärr åka hem under helgen, därför var det avslutningskalas. Dom två glada personerna i lillstugan kom idag och de blir kvar några veckor, så det blir roligt. Framemot 22-tiden kom de hem och då var det ganska kallt ute, jag trodde nästan att det skulle bli frost. Men tack och lov så var det fel. God natt!

Av Walters Edénius - 22 juli 2010 15:00

Matte for iväg som ett skott tidigt på morgonen ner till kyrkogården. Under kvällen innan hade Bonden och hans fru cyklat upp till oss och hälsat på. Dom är så spänstiga, dom tar Bûdbacken sittande på cykeln uppför och för att inte tala om nedför. Det blev lite kyligt senare fram på kvällskvisten och knotten levde rövare på alla ställen. Men för att återgå till denna dag. Matte hade hur mycket som helst att göra på kyrkogården. Och det var riktigt hett stundom, åtminstone hemma hos mej, där Husse höll på att gräva vattenledningen nere på djupet. Det fläktade  i alla fall ganska hårt ibland. Bromsarna var inte lika angelägna om att bita i Husses dökött. Han fick jobba relativt ostört. Jag gick ut en sväng neråt vägen, jag visste ju att Husse hade sysselsättning. Ingen kunde se honom i aktion eftersom han var så djupt nere i marken, bara en och annan skovel jord som for upp i luften och hälften åkte tillbaka ner igen. Jag anade det eftersom det muttrades där nere från avgrundens djup en massa främmande tungomål. Ett par beiga tjurar stod och tittade åt Husses håll från hagen vid brunnen. En är alldeles nypermanentad mellan hornen, nästan som en syföreningstant. Fast dom har väl inte horn? Husse fick ett telefonsamtal från Norrtälje. Det var frun till Husses gamla skogskompis som ringde och sa att han dött efter mycket lidande och svåra plågor på sjukhuset där. Han och Husse umgicks väldigt mycket under 60 och 70 talen. Och de har hållit kontakten hela tiden till och från, i alla fall vid fördelsedagar. Så nu stundar det till begravning och Husse vill gärna åka och ta farväl. Jag blir så trött på alla begravningar, jag hör aldrig annat. Och på lördag skall han till Rättvik och spela och sjunga på en begravning. Men Husse tycker att begravningar är så lugna och högtidliga stunder, bröllop är så sjåiga och alla är så hispiga. Brudparen är nervösa, mannen tappar ringen ibland. Och så ser man prislappen på skorna när dom knäfaller vid altaret. Det står ibland med röda bokstäver "Extra pris 49:- Skopunkten".

När Husse var trött och seg efter arbetet nere i avgrunden gick han in och fräschade upp sig under duschen. Han tog på sig pissistarna och gick till röset i hagen för att spana på ormarna som alltid finns där. Han tassade försikigt fram och tittade en bit framåt, i stället höll han på att trampa på en kolsvart stor och lång huggorm, som låg alldeles vid hans fötter. Man skall gå sakta och titta först där man sätter stegen och sedan längre fram. Tänk att han inte kan lära sig det. Jag har försökt säga det så många gånger. Men han är ju inte funtad med mina sinnen.

När Matte kom hem från sitt idoga arbete, värkande i kroppen och utpumpad, åt dom kvällsmat och tog det lugnt. I morgon är det jobb i Boda och på flera andra ställen.

Av Walters Edénius - 18 juli 2010 23:45

Jag förstod tidigt på morgonen att idag blir det lång dag för Husse och Matte. Matte packade matsäck för hela dagen och fika. Den årligen återkommande trio LiGoLi från Haninge var här och skulle medverka i Boda på förmiddagen och i Bingsjö på eftermiddagen. Det är ett skojfriskt gäng. Jag träffade två av dom i fjol när de var här. Mannen har jag bara hört talas om. Solisten i gänget är bördig från Källassen och Finnbacka så därför vill hon gärna hit. De brukar övernatta i hennes fars stuga vid Lassas nere i byn intill Amungen.

  

I Bingsjö kyrka strömmade det in folk, fritidsboende och bybor samt turister. Husse spelade till psalmerna och en av besökarna tittade upp på läktaren som om han tyckte att nu får Husse slå av fläkten, det låter för illa.

  

Musikerna spelade ett medley på Astrid Lindgrens sommarvisa "Du ska inte tro det blir sommar". En liten flicka (med rötter i Lamborn) satt längst ner i kyrkan. Hon kände igen melodin och sjöng med.

  

Vi har en jättefin kyrka i Bingsjö. Egentligen borde det vara en vigselkyrka, men folk tycker att det är så långt hit. Så tycker nästan alla Rättvikare, det är bara det att det är lika långt för oss att åka till Rättvik.

    


Jag hade det lite ensamt under dagen. Det var ju en och annan besökare hit. Bor man i fäbod räknar folk det som allmän plats och åker upp och vänder, så som man inte gör i vanliga byar och platser. Men det får jag väl ta, jag kommer alltid ihåg registreringsnumren eller hur dom luktar. Damer som kommer i bil luktar eau de cologne och karlarna rakvatten, svett eller diesel. De som vandrar hit eller cyklar luktar skitiga kläder och fotsvett. Vi katter känner ju igen folk på det viset. Under dagen var det ett herrans liv på vägen upp, någon körde med en fyrhjulig maskin och sladdade i gruset på fäbodvägen. Ekipaget vände vid Hästkassbåkkan, för de kom inte hit upp. Nu skulle Husse bli vansinnig tänkte jag, han som är så rädd om gruset på vägen, han går ibland och krattar vägen för att inte gruset ska försvinna ner i dikena. I morgon blir det nog mera "befolkat" i kohagen i Bûder. Bonden mitt i byn kommer nog med ett par spännande individer för att berika beståndet. Husse brukar hjälpa till att vattna dom. Det är fortfarande befolkat i stugorna hos oss. Det är jätteroligt att det rör sig över allt när jag är hemma ensam. Både bakom och framför. Och så skall det förbli minst en månad till. Jätteroligt! Grannarna i Bûdgården kom upp och hejade en kväll och fikade lite. När de skulle gå hem så såg Bûdgårds Far en stor huggorm ringla sig över vägen mellan vår uppfart och Nygårdskorset. Där har dom en "övergång". Husse och Matte har sett ormar på stigen ner till korladu också. Jag har varit nära att bli biten, men jag är fortfarande snabb. Stenröset i hagen är ett viste som heter duga när det gäller huggormar.

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Juli 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Budkatta med Blogkeen
Följ Budkatta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se