I morse var det durigt i luften, regnet visste inte om det skulle ner eller upp? Jag sov hela natten på salsmattan. Jätteskönt att slippa vara ensam hemma. Våra svalungar, som vi trodde skulle vara fyra stycken, var fem. Deras föräldrar har ett väldigt sjå att skaffa mat. De sitter som fem gräddbakelser i boet och tittar nyfiket. De har sin toalett nedanför redet och Husse har lagt en plåtskiva på gruset så att inte träcket skall fara ner i gruset.

När Matte var inne i sovrummet så fick hon plötsligt se några av dem sittande under markisen vid fönstret. Där blev de inte blöta av regnet.

Husse och Matte åkte ner till Rättvik för att kika på Classic Car Week. Det är deras stora höjdpunkt vecka 31. Jag är rädd för bilar, och det är tur, för jag har nog blivit överkörd annars. Jag var nära att bli kattmos när jag var unge en gång i tiden. Detta glömmer jag aldrig, jag är fortfarande skitskraj för att uttrycka mig på rent dalstugumål. Men de mina har inte den rädslan. Idag skulle damerna köra. Frång Knektplatsen och vidare genom Gärdsjöbyarna och upp mot Ovanheds fjärding. Alltså i mina barndomstrakter. Jag hörde av Matte och Husse att damerna klätt upp sig i passande utstyrsel till bilarna. Dom på bild här nedan skulle ut och jobba på åkern. Så här kunde de se ut längre tillbaka i Rättvik.

Avklippta gummistövlar heter här "pissistar", så som två av dom har på sig.

Dom här nedan var nog tre generationer kvinnor från Rättvik med lika klädsel.

Husse och Matte var sedan och kikade på Rättvik och kollade på alla fina dollargrin och europeiska skönheter. Fiat 500, Fiat 600 som bussliknande utförande. För att inte tala om alla gamla lastbilar från förr. Det är intressant att höra när Husse och Matte berättar när de väl är hemma. Vi satt och fikade på altanen vid 21-tiden. Det var jätteskönt att få rå om de mina en stund innan jag skulle ut en repa på "byn" och kolla villebråd.