I natt vaknade jag av att det kom en störtskur. Det var nog närmare morgontimmarna. Det bara smällde i plåttaket. Skuren varade kanske i fem minuter och sedan var det tyst igen. Jag har så svårt att somna om efter att blivit väckt så där bryskt. Sedan hörde jag Husse "dra timmerstockar" och det fördröjde också min insomning. Men så småningom föll jag i "coma" och jag vaknade inte förrän vid nio-tiden. Husse och Matte var då igång med sina morgonbestyr. De tar det lite lugnt på morgnarna under semsterna och stressen får vara i fjärran. Bonden mitt i byn kom upp en sväng med en vagn eller vad det var. Jag ser inte någon skillnad. Husse skulle få använda den för att köra hem ved. Bonden är jättebussig som lånar ut grejer när vi inte är så utrustade. Bonden berättade också från sin sjöresa till Åland igår. Där t.o.m Silvas Husse följde med. Silvas Husse trodde att dom skulle fiska kräftor under resan på vattnet men det gick ju inte på Ålands Hav. Så det fick bli smörgåsbordet i stället. Bondens boskap tycker att det är så skönt nu när de kan gå ända upp på Vallen och beta. En natt när det regnade stod de under de yviga granarna vid Päkkos. Där blir man inte blöt, detta kom korna underfund med ganska så snart.

Husse och Matte gick nu ut och fortsatte med gårdagens jobb genom att panela garaget. Solen sken väldigt hett, det kändes nästan som det var ett stort lågtryck på väg. Jag var med när det jobbade med panelen. Matte tog mått och Husse sågade och spikade. Jag låg på brädhögen och kikade på deras iver. De ville ha gaveln klar idag. Matte strök även på järnvitriol. Hon tyckte inte om att pensla på denna vätska. Det hörs med en gång för då vandrar dialekterna från bodamål till dalstugamål och när inte dessa ord räcker svenskar hon och fyller på med djävulska uttryck som inte finns i Svenska Akademiens Ordbok och som jag inte skulle vilja ta i min mun. Jag måste försvara hennes språkval med att järnvitriol rinner som vatten och det stänker lätt på kläderna och nästa ända till mig.

Nere på Bûdgården jobbade Bûd Far med att lasta bilen med värke för att ordna en passkoja på Vattumyren. Putte och hans Lotta, som bor i Bûdgårdens Lillstuga, berättade att de hade fullt med jordgetingar i en stubbe på gården och att dom har sett bålgetingar där. Bålgetingar är större än vanliga getingar, nästan som talgoxar, tror jag. Jag är väldigt rädd för getingar. Till tröst  kan jag säga att Putte också är det. Det blir mer och mer getingar nu om dagarna, dom surrar kring Husse och Matte när de hamrar. När Husse körde med den elektriska klingan så satte dom sig på klingan fast den lät så illa. Dom verkar dra sig till oljud. Bara nu inte Husse sätter igång och skall sjunga också! Då kommer väl hela svärmen. Jag tog en siesta bakom vattenbaljan. Där är det skugga och jag har koll på allt utan att själv bli sedd.

Husse köpte en getingfångare nere på Q8 i Rättvik. Det är en gul behållare som man fyller med någon sorts vätska, som skall dra till sig getingar. Husse placerade den först uppe på vinden. Där hängde den länge innan Matte såg att det stod textat  "Får ej placeras inomhus!". Husse hängde den sedan i garaget så getingarna kring dem kanske kunde lockas till fällan. Men inte då! I morgon kommer nog Husse att hälla saft i den. Då blir det nog full pott? När Husse och Matte jobbade så fick dom plötsligt se en grönklädd man med kikare och ryggsäck som stod vid Vallen. Ingen av oss visste vem han var? Sedan kom en kvinna gående upp till oss. Jag låg då inne på altanen på en fåtölj. Men rent intuitivt följer jag med i det som händer utanför. Mannen hette visst Bergström och kvinnan Ollén. Kvinnan skulle vilja träffa mig. Ja ni hörde riktigt! Tänk att det kommer upp en person på vår gård för att träffa mig kattligen. Denna kvinna läser det jag skriver och följer med i händelserna via mig. Jag kände mig verkligen hedrad och det visade jag för dom båda genom att tillgivet krumbukta mig kring deras lemmar. Detta besök kommer jag aldrig att glömma. Husse och Matte gick sedan in och ordnade mat. Jag kör med burkmat på dagen, som Husse och Matte köper nere på BeCa. Sedan färskt kött på kvällen. Matte sa att de kanske var tvugna att åka ner till Rättvik innan klockan aderton för att köpa mera järnvitriol. Det började tryta i hinken. Nu hördes ett burrande läte i Bûdbacken. En fyrhjuling åkte upp till Lassas. Det var ett par och en hund som någon gång ibland brukar åka upp och ta en fika och njuta av lugnet. Stackarna, det blev då ingen lugn när Husse slog i spikar så man kunde tro han var ilsken. Efter en stund kom de till oss och hejade. Dom bor nere vid Luther-kroken. Mannen är född i byn, men dom bor numera i Hallstahammar och vistas i Dalstuga mera på sommaren. De hade med sig en liten söt och lurvig dvärgspets. Jag höll mig lite på avstånd, jag älskar inte precis hundar. Sedan må de vara hu söta som helst.

Husse och Matte plockade nu snabbt ihop allt de dragit ut på backen för att bege sig till Bingsjö och komplettera med livs-förnödenheter och att fortsätta till Tysks Måleri. På återvägen åkte de upp och hämtade Affes Matte. Hon skulle hälsa på mig till söndagen. Husse var ner och vattnade korna och då träffade han Bûd Far som berättade något spännande. I går natt hade Bûdgårdsfolket varit ute och spejat efter stjärnfall. Det lär vara rikligt med stjärnfall nu. Ändå mera i natt, och man kan förstås bara se detta när det är klart väder, allstå stjärnklart. Jag skall kolla när jag är ute och jagar i natt. Få se om de mina orkar hålla ögonen på glänt så länge.

Husse och Matte och Affes Matte satt på altanen och smaskade i sig kvällsfika. Jag brukar ju få smaka ost då samtidigt. Men de sa inget, så jag blev lite ledsen. Jag gick helt enkelt iväg till stenröset bakom lillstugan och tog en sork. Sedan gick jag och satte mig framför fikagänget. Och jag smaskade i mig sorken. Jag vet att Matte blir kräsmaga då. Husse kastade ut några ostbitar åt mig. "De klart att det skall vara ostbricka efter huvudrätten!" Tack för i dag, vi kanske ses under stjärnfallen. Då får man önska sig vad man vill. Jag skall grunna på det ...