Fast jag "bara" är en bûdkatta så tänkte jag i morse på Pepps Persson när han försöker sjunga på bred skånska "vilket väder". Det var jätteskönt ute, lagom fisljum och tassvänlig natur att smyga igenom. Matte var i kyrkan och dammsög och gjorde en allmän kollning. Sedan hade det blåst ner en hel del torra kvistar ur björkarna och det skall pyntas. Snart är det Alla Helgons Dag och det skall smyckas med granris både här och där. Husse åkte till Boda och jobbade där några timmar innan det var dags med att spela på ålderdomshemmen i Rättvik. För oss som bor i Finnmarken blir det alltid långa listor varje gång resan går till Rättvik. Allt skall uträttas när ändå resan går. Så även denna gång. På Prästskogen var det inte sig likt. I rummet där andakten firas sitter alltid Olle, Ernst och Nygårds Bengt. Men Bengts stol var tom och hans bror Lennart berättade för Husse att han precis lämnat det jordiska. Nu satt Olle och Ernst kvar och åt lunch utan att ha sin kompis ibland dem. Här nedan ser du Ernst och Olle:

Husse brukar slänga käft med Nygårds Bengt och det har varit roliga stunder och Bengt gillade gamla låtar som "Konvaljens avsked" och "Nidälven". Här ser Du Bengt när han var med oss:

Livet går vidare. Husse blev tillfrågad om att spela på hans begravning framöver, vilket han förstås gärna vill göra.

På Prästskogen finns en kvinna från något land i öster. Hon är inte så slängd i svenska språket, men hon kör stadigt med "Hej!" Och det ordet är inte det sämsta, då får man en liten kontakt fastän man inte känner varandra.

På Enådal och Enåbacken fortsatte gudstjänsterna. Vid pianot på Enåbacken satt som vanligt polisman Holger och kollade läget i lokalen. Han gladdes som vanligt när Husse satte sig intill och spelade. Holger känner till väldigt många låtar. Han sjunger gärna med i texten, ibland även i falsett, hela låten. Gör om det!

Anna-Lisa var på ett strålande humör och skrattade glatt när Husse spelade och Holger sjöng.

När Lennart hade inlett andakten kom det ett par in från något av rummen längre ner i korridoren. Dom hade en trevlig strävhårig tax med sig som alla ville klappa. Den gick runt och nosade på allt. När Lennart predikade gick taxen fram till honom och kanske tänkte "törs jag lyfta på benet mot en så reslig man?". Nej det blev bara en tanke som inte gick till handling. Uvbo Hanna var inte så pigg idag, hon hade besvär med ett ben och hade en stålskena som stöd. Den skulle hon nog ha i några veckor.

Efter detta möte var det snabbt till Bingsjö och hämta Matte. De skulle åter till Rättvik för att hjälpa till och stycka älgkött i Backa. Det blev sena kvällen innan de kom hem till mig. En av de stadsjeepar som finns i byn körde på vägen i Bûder fast det var så kolsvart ute. De körde från Päkkos och ner till Nygårds, där svängde de tvärt ner mot Bûdgården och vidare ut på Blåbergsåsvägen. Det måste vara en sådan bilmodell som en Jeep för att klara av dessa vägar i blötan. Det hade satt i gång att störtregna. Husse och Matte jobbade med kött ända efter midnatt. Hel slut kastade de sig i säng för att sova några timmar tills ny dag skulle gry. På onsdagsmorgonen fick de inte glömma att hämta en kasse Amungen-sik från Nygårds Anders. Siken skulle lämnas till hans gamla granne Ann-Lis som numera bor i posthuset i Boda. Snälles John och Siv var och hälsade på Ann-Lis på eftermiddagen.

Matte och Husse var på förmiddagen i Rättvik på en s.k storsamling då all personal skulle träffas och få informationer av prästen Lennart. Normalt brukar det vara kyrkoherde som är informatör men han och hans ena komminister var på fortbildningsdagar på Stiftsgården. Däremot var det ett glatt återseende till Joel, som åter är i tjänst efter en lång pappaledighet.

På eftermiddagen var det väntjänstgruppen som träffades i Boda Prästgård. Dala Floda Väntjänstgrupp var inbjuden till Boda denna dag för att utbyta erfarenheter kring sina behjärtans-värda uppgifter. Här nedanför kan du se några av med-lemmarna. I Boda är det 9 personer och i Floda 11 som hjälper till med detta. Alla kunde inte närvara denna gång.

Från vänster ser du Inger Öhnell, Ella-Britt Danielsson, Ollas Hans, Gisslar Inga (alla från Ovanmyra), Ewa Hall Aldegren (Boda), Catharina Wiberg, Lena Fast, Iréne Götefelt, Karin Karlsson (alla från Dala Floda), längst fram Liesebeth Åberg från Södra Lenåsen.

På kvällen blir det körövning i kyrkan och sedan hem till lilla mig, som väntar på mina kära, men ensam är stark, jag håller koll. Affes Matte talade om att hennes farmor Mans Mary var åter i Rättvik efter sin vistelse på Mora Lasarett. Hon bröt ju lårbenet för några dagar sedan och skall nu träna upp sig och sin vigör på "Rosen" som konvalescenthemmet kallas. Hennes granne Lång Erik brukar prata med Husse och berätta att han varje kväll sitter och tittar på TV tillsammans med Mans Mary. Nu var det lite ödsligt och tomt när hon inte var hemma. Jag har ju träffat henne några gånger när jag bodde i Kärvsåsen. Hon är en så snäll och rolig människa, hon kan faktiskt vara lite full i sjutton och ibland dra en vits som det är lite mer än en udd på. Jag återkommer så snart det är något nytt att yppa. Det skall bli spännande och se om Husses 8 musfällor slagit igen, han laddade dom i morse. Då råkade han ut för en som sprang nästan över foten på honom ute i ladan. Han har tidigare satt upp s.k råttskrämmare som skall avge höga ljud i olika decibel med olika intervaller. Tydligen har vi fått besök av en råttras som är döva.