Klockan ringde tappert tidigt i arla morgonstund och sysslorna kom igång snabbare än vanligt här hemma. Gröt, eldning, in med mera ved, packa bilen och på med snygga kläder. En läkare från Akademiska Sjukhuset i Uppsala hade ringt tidigare under veckan till Husse och frågade om han kunde ingå i en studie, som skulle leda till operation i nacken och frilägga en nerv, den som gör att han har sådan värk jämt. Husse frågade om han kunde skicka Bonden mitt i byn i stället, men det gick inte. "Du måste komma personligen" sa han. Husse hade redan en tid på Akademiska hos en specialist-sjukgymnast för dessa problem. Läkaren tyckte att Husse skulle åka till henne först och höra vilka utlåtanden hon hade i detta fall. Husse skulle vara i Uppsala kl. 13.00 Mattes mor skulle hänga med till Hofors och hälsa på sin syster under tiden. Ann-Lis åkte med Bingsjö-Bussen från Ingels till Bingsjö där Husse och Matte väntade. Sedan begav de sig mot Hofors via Falun. Ingegerd tog emot dem med ett glatt sinne och ville bjuda på fika, men det kändes lite stressigt att sitta och fika när de hade en sjukhustid att passa. Parkerings-platserna brukar för det mesta vara fulla och det kan vara svårt att hitta till rätt avdel-ning. De åkte iväg och kom fram till Uppsala ca 12.30 Var skulle dom ställa bilen? Fullt över-allt, men längst bort mot Dag Hammarskiölds väg fanns det några lediga rutor för 10 kr/timmen. Sedan promenad i rask takt till motsvarande sida av sjukhuset. Husse fick en karta tillsammans med kallelsen, så det var relativt enkelt att hitta rätt ingång. Efter en stunds väntande blev han inropad och Matte följde med för auskultera besöket. Besöket varade i över två timmar, tänk vad dom ställer upp för patienterna i Uppsala! Inte behövde Husse gå kopplad eller ligga i en kattbur heller, som jag skulle ha behövt. Undrar om han blev kastrerad? Det blev jag sist jag var till en läkare. Ja, ja det får jag väl inte veta! Efter sjukhusbesöket gick de ner till hu-vudentrén och fikade innan återresan begynnte. I Hofors skulle det bli te och smörgås. Det tog ca två timmar att resa dit. Husse hittar relativt bra i Uppsala eftersom han pluggat där en gång i tiden. Men numera är det nya genomfarter och rundilar ivirallt. Ingegerd och Husses svärmor var mäkta intresserade om dagens händelser och det som komma skall. Som vanligt dukar Ingegerd upp ett rikligt bord med smörgåsar och sju sorters kaffebröd. Där är det aldrig bjud-ning med armbågarna. Resan hem var jobbig efter-som det var mörkt och de vita vägstrecken var som uppslukade av snön. Många mötande bilar med starka lyktor bländade. Men det gick bra hela vägen, det var nog lugnast på sträckan över Sör-skog. I Boda vittjade Husse jobbets postlåda och tog upp posten till Prästgården. Ann-Lis skjutsades till sin lägenhet och gick in till sig och hoppade högt av glädje då hon drog undan drapperiet till verandan. Hurraa!! En ny motionscykel! Någon hade placerat en dylik tingest där för att hon skulle röra sig mera?? Nu ställdes i alla fall kosan hemåt till mig över Lidberget. Det tog inte så lång tid innan de kom hemtuffande uppför Bûdbacken. Jag blev så glad så jag pratade och stojade hela tiden. Jag vill leka med snöret för att riktigt få umgås.

Jag har haft snöret över halsen medan de var borta, för att jag skulle hålla rätt på det.