Idag har Husse och Matte sin söndag för veckan och jag får ha dom hemma hela dagen (nästan). Vi jäktade inte på morgonen utan allt fick ta sin tid. Jag sträckte på mig i lugn takt och åt frukosten utan stress. Matte hämtade ved idag?? Husse hann inte riktigt med, det brukar vara han som sköter den biten annars. Plötsligt travade fyra vuxna personer ner mot Bûdgården. Husse tyckte att han kände igen två av dem på hållningen. "Var det inte Nygårds Far och Mor i Solberga" tänkte han. "Jo visst var det dem" nu såg han. Jag kände inte igen någon av dem alls. En av de övriga såg mera militärisk ut med kamoflagekläder från topp till tå och den andre mannen var rödklädd och lekte med en svart orolig labrador. "Vad gör dom där på Bûdgården"? "Det har du inte något med att göra" väste jag åt Husse uppfostrande. Jag vet ju att bevakningssinnena används när man bor som vi gör och det kommer oknitt. Den kamoflerade mannen gick i alla fall ner till ett uthus och sedan återkom han och gick han in i lillstugan tätt följd av de övriga. Sedan löpte det på med ett sjå att få i gång en snöskoter. Efter vissa problem överöstes luften med tvåtaktsbränsle och den kördes in i bilsläpet av Nygårds Far.

Det var dagens stora händelse i en glesbygd. Husse åkte ner och hämtade posten. Under tiden kom Bonden mitt i byn med traktorn och började snöröja lite på Bûdvägens förlängning mot Blåbergsåsvägen. Han röjde även så att gruslådan i Bûdbacken kom fram. Bonden mitt i byn vet hur backen brukar vara när det blir blankis och vatten på.

Husse och Matte jobbade lite ute i ladan med att städa upp och göra ordning sådant som ska till soptippen så småningom. I går kväll lyckades Husse och Matte med något som inte skall lyckas. Först tog matte fram en stekgryta av järn ur skåpet och locket gled ur näven och for rakt ner på min mjölkskål som är av okrossat glas? Tänk så många glasbitar det behövs för att tillverka en liten skål. Lite senare, närmare läggdags höll Husse på och smörjde in sina torra händer med fet salva. Jag ville då ha mjölk av Husse, som tog fram en glasskål och ..... Ja ur hans väl infettade händer gled ännu en okrossbar glasskål, som bestod av minst lika många glasbitar. Nu står den sista av de tre åt mig inköpta mjölkskålarna oskadad än så länge.

Det bara blåser i knutarna idag, riktig hård vind och nu i kväll tycker jag att det blivit värre. Det blåser från Bingsjöhållet så kattluckan pendlar fram och åter. Fågelautomaten snurrar betänkligt och kedjorna från drôprännorna smäller i husknutarna.

Matte åkte ner till Bingsjö för att handla i affären och sedan skulle hon till bystugan dit Finnmarkens alla kvinnor denna afton samlats för att deltaga i en visning av delikata kläder för spännande tillfällen. Det skall även bli spännande för oss och se om hon fyndat eller gjort investeringar. Under tiden Husse och jag satt och tittade på Let´s dance, kom Matte hem. Det hördes knappt att bilen kom eftersom det stormade så onödigt. Vi var nyfikna på hur det var? Vilka var där? Hur gick det till? Fick ni fika? Vem hade ordnat fikat? Blev det dirt? Förhöret satte igång och Husse blev lugn. Det serverades soppa, det var mest folk från Bingsjö och Matte köpte en blåsa som kan vara att bra att ha när det blir någon högtid i släkten.

Nu blev det i alla fall dags att krypa till kojs. Det släcktes och lugnet lägrade sig inomhus men inte utomhus. Som vanligt ville jag gå ut när dom lagt sig för att spana, nattdjur som jag är i själ och botten. Det dröjde ej länge förrän jag knep en mus under fågelautomaten. Nu måste jag in snabbt och överräcka den till de mina, som ett litet synligt bevis pår min tacksamhet för att få tillbringa mina dagar här med dom! Jag jamade ilande och högljutt under min hårt trampande gång från kattluckan förbi dubbelsängen och in i stora rummet. Jag hörde något ohörbart rosslande från sovrummet "Tänd lyset så hämtar jag skyffeln" sa Husse. Han berömde mig och jag svansade runt hans ben med min stolthet krokande runt hans muskulösa och behårade vader. Han tog musen på skyffeln och gick ut för att lämpa den åter till naturen. Jag gick inte ut utan jamade vidare och förstod inte varför han inte tar emot min gåva. När han öppnade altandörren blåste det rakt in på hans bara fötter och ben och gardinen stormade rakt in i rummet. Till slut lyfte han ut mig till musen och gick in. Lamporna slocknade och jag åt min delikatess. Efter detta gick jag åter till fågelautomaten en sväng och knep åter en liknande mus. Samma procedur, men nu utan större glädjeyttringar trevade Husse runt efter skyffeln och hittade musen, som låg livlös under en stol. Han berömde mig med sluddriga ordalag och kastade sedan ut även den, stänge och lade sig snabbt. "Är det så här man skall behandlas när man är generös?" tänkte jag och gick därefter ut genom kattluckan för att inmundiga ännu en hårig skapelse. Efter denna vickning gick jag åter in och lapade i mig mjölken och anslöt mig till pöbeln i sovrummet. God natt!