"I Pingsten ljufva tid" heter en körsång som Husse sjungit med körerna genom åren. En av basarna i en tidigare kör hade många hästar och tyckte sången skulle heta "I Hingstens ljufva tid"! Det är som man ser på det, men melodin var ju den samma. Det var kvavt och tryckande värme i morse vid 6-tiden. Jag var ute och jagade och strax fick jag en bamsing till sork som hade en galla som en dadelkärna. Det är lite segt kött i så gamla djur, och jag brukar inte hänga dom heller, som  älgjägarna gör med sina byten. Men mina tänder är slipade, fastän jag inte besöker Roligs Mor i Rättvik.

Husse och Matte skulle vara i Boda kyrka kl. 9.00 och när de var framme där så började det att regna i Boda. Sedan blev det åska som ljungade mellan bergen. Det blev samma väder här hemma, jag låg på altanen då och tryckte av rädsla.

I Boda kyrka var det körsång. Husse och Matte trodde det skulle komma konfirmander dit, eftersom det finns 5 stycken i Boda i år. Men blev tyvärr inte anmanade att tillbringa söndagen i den kyrkan, utan fick vackert åka till Rättvik. I Boda hade kören samlats och övat in sånger för den skull, lite snopet. Men Husse sa att kören fick ta det som en extra övning.

Efter den högmässan mellanlandade Husse, Matte och en av körmedlemmarna, Ingegerd, i Boda Prästgård och åt medhavd matsäck. Ingegerd sjunger även i Bingsjökören därav var hon som vi bosatt i dräkten hela dagen. 

I kyrkan ringdes tacksägelseringning efter Hedins Janne, som helt plötsligt lämnat oss alla. Han var en person som betytt mycket för trakten genom sin generositet och att han berett tillfälle för ortens ungdomar att sommarjobba.

Efter lunchpausen var det tid att bege sig till nästa kyrkobesök. Finnmarken hade detta år en konfirmand och hon gick fram i sin hemkyrka, såsom Bodakonfirmanderna har skolat gjort i Boda kyrka. Det är högtidligt och starkt när en enda person går fram till altarringen.

Kören sjöng bland annat den kända sången "Stad i ljus".

Konfirmandens yngre syster sjöng en solosång av Sonja Aldén och sedan en visa som handlar om en flicka vid namn Märta, alltså lika som konfirmanden heter. Märtas mor ligger säkert bakom idén, eller farmor kanske?

Det blev store släktfotografering i olika konstellationer utanför kyrkan såsom bör och gjorts i alla tider. Märta flankerad av mormor och farmor.

Även Märtas tvillingfastrar gratulerade och önskade lycka till.

Hall Ewa hade ordnat kyrkkaffe på läktaren för dom som så önskade. Efter denna långa högmässa var det en aromatisk upplevelse att få kaffe/te med Hall Ewas härliga rutor bakade i mullöga. Sedan var det äntligen dags för mina vårdnadshavare att ta sig hemåt. Det är få saker som är så skönt för Husse och Matte som att klä av sig dräkten efter att ha haft den på sin lekamen i över 10 timmar.

Men först en snabbtitt till Bonden mitt i byn (Firma Tiedemans i Dalstuga) för att låna en manick för att ta bort traktorhjul. Det var redan en kund där tidigare från Stur Ollôs gård. Bondens hustru lät meddela att manicken redan var levererad till ort och ställe. Detta kan man kalla service. Alla som lånar prylar där måste skriva under lånet med sitt namn eller bomärke, så att Bonden får tillbaka allt som är på vift i alla gårdnar runt byn. Det är en nödvändighet för att ha ordning och reda så han slipper åka och spåra sina egna verktyg.

Husse och Matte åkte hem och avväpnade sig från dräkterna och rensade hjärnan från allt under dagen med lite kvällste och sallad. Det är skönt att vila hjärnan från alla röster och frågor som hörts under tio timmar. De tänkte eventuellt försöka ge sig an projektet "ta bort bakhjul" på traktorn. Bonden med sin hustru kom upp och kollade hur det gick för oss, men än så länge stod traktorn på rätt köl. Bonden och hustrun skulle ut på fotosafari i de djupa Finnmarksskogarna.

Efter kvällsvarden gick Husse och Matte ut och tog sig an problemet. Där ute hade det tidigare fallna regnet alstrat fram miljontals med knott. Trots allt vad som fanns att tillgå av bekämpningsmedel, anföll knotten (eller som man säger här "knôttn") med ohämmad kraft. Bakom glasögon, i öron, i näsan, i håret. Husse funderade på hur nudisterna klarar sig, där knotten har fri passage till alla kroppsdelar och formationer. För att inte tala om de stackars korna i hagen, det var ju alldeles grått i luften. Hoppas korna gick in i sitt hus och skyddade sina kroppar.

Det gick inte att freda sig för knotten. Husse och Matte gick helt sonika in och lämnade företaget och duschade av allt stinkande medel ur olika miljöklasser.

Nu kanske alla kan förstå varför det är så skönt att ligga på den nya och plufsiga kudden på altanen.