Jag gnäller om hettan som varit, men nu förstår jag att jag skulle ha tigit. Nu är det regn dagligen och nattligen, så pälsen blir som en ovriden wettexduk. Det är så tröttande med regn och sedan blir man injicerad med knottgift som sammantaget gör kroppen slö. Vi är två i huset som har varsitt ställe att slappa och återhämta oss på.

Mattes rabatter prunkar vackert efter all väta som nedkommit. Det är så växttätt i rabatterna så att ogräsen inte törs sticka upp.

När fågelautomatens upphängningssnöre nötts av och behållaren med frö fallit med hjälp av jordens dragningskraft, flyttade Husse fröautomaten till tvättstugans vägg. Under automaten hade Matte en stor kruka med fina växter. Dessa växter har nu blivit utträngda av blivande solrosor, genom att fåglarna tappat ner fröna i krukan.

Nu har korna kommit upp i hagen närmare oss. Dom har gärna sitt natthärbärge intill vår 25 meters björk. Sedan gillar dom björkens löv att äta som efterrätt.

Kalvarna är väldigt småtrevliga nu men kommer nog att bli riktiga busfrön när de kommer upp i puberteten. Dom har en väldigt finurlig och forskande blick som ser rakt igenom mig när jag går vid rögåln.

Idag har Matte planterat massor av gravar på kyrkogården. Hon var tvungen att stå i uthuset och jobba för att inte bli helt knottbiten och blöt av regnet. Husse var i Rättvik och spelade på vårdhemmen. Husses gamla granne i Änderåsen, Per Ture, satt alldeles intill pianot när Husse spelade. På Enåbacken satt Uvbo Hanna på sin vanliga plats och hälsade som vanligt hem till alla och vinkade på sitt karaktäristiska och hjärtliga sätt. Husse frågade Dagny om han skulle hälsa till Dalstuga och han sa också att hon har postlådan intill våran. Dagny tittade vänligt och lyssnade.