Det skulle ju inte regna! Husse och Matte som ställt iordning för släktkalas hemma på gården. Det skulle ske mestadels ute i Guds fria natur! Det har väl aldrig regnat så pass mycket under denna sommar, som just den här dagen. Jag trodde att de skulle ha Gud med sig beträffande vädret, Husse och Matte är ju i alla fall i samma bransch...

Hur som hellst så "droppade" det in folk undan för undan iklädda stövlar, oljekläder och paraplyer. Vissa hade trott att kommunikationen med vår Herre var så stark att det skulle vara sommar här på höjden. Men ack nej!

Mor i Bûdgården kom med en hög paraplyer till de gäster som var utan. Så småningom formades gästerna till en ringlande skara på väg ner till ladan där maten skulle ätas. Där är det torrt. Jiggen stod utanför som en matvagn övertäckt med ett partytält. Dessa tält har ju lättmetallrör till "stomme". Men rören stod inte emot regnets krafter, de vek sig. Männen i Bûdgården kom som ett räddningsvärn iförda lika uniformering och gjorde stödförband. Anna-Maria och Kristina tryckte iväg vätan från taket med jämna mellanrum.

Maten åts och samvaron var efter omständigheterna god. Men vem kan vara glad och uppåt när man är blöt ända in i ljumsklarna och fryser som en gråhund på älgjakt i december.

     Efter maten tog sig alla upp i den plaskvåta hagen, gjorde ett mellanstick på dass och vidare in i stugan för att dricka skållhett kaffe eller te. Husses ena dotter hade bakat jättefina tårtor.

    Barnbarnen lekte och var förnöjda samt tittade på någon barnfilm.

  Det blev en varm och skön avslutning på kalaset och alla kom i stämning. Det hurrades och sjöngs och skålades. 

Fram mot kvällningen började gästerna så smått åka hemåt, vissa mot Stockholm och andra till orter inom kommungränsen eller söder om Saluån.    

Husse skjutsade hem Mattes mor och dotter med pojkvän. Sedan satte diskningen igång till över midnatt.