Nu börjar det bli kallt, en period som jag hoppas inte ska vara så ihållande. Jag tänker på Trix och hans kôllor, men jag vet inte om det finns blod eller känsel i hönsens fötter, dom ser ganska torra ut. Men jag fryser som en hund när der är kallt. Det är härligt att ligga framför brasan här inne och njuta. Då behöver jag inte ens göra mina behov, fastän det nästan rinner ut genom öronen.

Husse och Matte åkte tidigt. Matte skulle jobba med att putsa fönstren i kyrkan och plocka fram adventsstakar och fönsterkandelabrar.

Vid bystugan stod två av Anna Marias otroliga presenter. En gungstol och en ombygd bilstol som var utrustad med alla möjliga tillfresställande lull-lulls-attiraljer. Blir man så gammal och åldrig som 40 senhöstar behövs dessa möbler. Bilstolens lyxutförande bestod bl.a av en vinkartong som kunde genom en anordning hälla upp vin i ett nedanför monterat glas. Det kan vara svårt att utröna på bilden. Sedan var kvinnostolen utrustad med en svängmotor under sätet, som med jämna intervaller förmådde att trycka upp och ner en avlång apparat, så att den som placerar sig i stolen skall hamna i lyckorus. Åtminstone var avsikten sålunda, men jag vet inte om konstruktören fick maskinen att fungera enligt bruksanvisningen. I Finnmarken finns det genier som saknar motstycke.

Husse åkte till Ingels skola för att sjunga lite med alla eleverna inför deras besök i Bingsjö kyrka nästa tisdag. Det kommer över 60 elever och personal inalles från skolan, sedan hoppas ju alla att ortsborna också kommer och lyssnar. Efteråt serveras choklad och mackor för barnen och kaffe eller te och smörgåsar för dom vuxna i bystugan.

Efter övningen i skolan åkte Husse till Boda Prästgård och sjöng lite med Kyrkisbarnen. Dom barnen är väldigt unga men inte för den skull mindre aktiva.

Efter denna sång var det dags för Husse att byta kläder för att åka ner till Rättvik och spela på Vårdhemmen. Idag var det Bodaprästen och Rosita som tjänstgjorde. Det var flera i samlingssalen som redan kommit innan andaktens början.

Flera av de boende hade duschat, så de var lite gäspiga och småtrötta.

Rosita hade som vanligt älghunden för kalvjakt med sig. En av de boende brukar ha hunden i knäet en stund.

En av de boende talade om för Husse att hon var från Boda Kyrkby av börden, men hade i 54 år bott i Stockholm, men flyttat åter till trakten på ålderns höst. "Jag kommer från Östigålar" sade hon. Husse frågade efter gårdsnamnet, som var Snickar. "Då har jag spelat på din brors begravning" sa Husse.

Här pratar Snickar Gun med Boda Kyrkas fd kyrkvärd som står t.h Det var en givande eftermiddag med många trevliga samtal och glada, tacksamma människor. 

Husse åkte hemåt klockan var drygt 17.00 och det var kolsvart och halt. Matte var alldeles slut i kroppen av all fönsterputsning hela dagen för sig själv i den kalla kyrkan.

Väl hemma var det dags för sedvanliga sysslor innan det var tid att slockna i sänghalmen.

I kyrktaket i Bingsjö sitter två takarmaturer som ser ut som kupor med glipor längst upp mot taket. I var kupa sitter fyra glödlampor monterade. När det lyser i dessa båda kupor och det blir varmt samlas massor av flugor, så det ser nästan ut som svarta skuggor mot mitten av lampglasen. För att ta bort flugorna måste man klättra upp på vinden ovanför kyrkorummet, likaså om man ska byta ut någon av de sammanlagt åtta glödlamporna.

När Matte skulle ta sig upp dit på den isiga stegen var det hemskt otäckt och det finns inget att hålla sig i när man väl kommit upp på sakristitaket.

När man väl tagit sig upp till den lilla luckan i väggen så måste man balansera på nocken och peta av haken och sedan dra ut en stege som lutas mot väggen och står då fritt på nocken. Då är det "bara" att klättra upp och in genom gluggen. Matte tyckte att det var alldeles för otäckt. Klättra upp ännu högre på en stege som i princip vickar på en trekantig plåtbit. Matte gick ner igen och Husse erbjöd sig att gå upp.

Han klättrade in och dammsög lamporna så att flugorna försvann liksom bytte ut trasiga lampor.

Så här ser det ut uppe ifrån kyrkvindens glugg.

Husse ropade på Matte att komma upp med glödlampor och hon klättrade upp på den ishala takstegen.

Vilken lättnad det var när detta jobb var klart för denna gång. 

Sedan finns det ju alltid personer som störs av att se flugorna i lampkuporna och raljerar sig över detta mot Matte. Men dessa personer är så välvuxna så dom kommer inte ens in genom takluckan. Eller så vet dom med sig att inte våga. Så här ser det ut inifrån kyrkan.

Husse och Matte  åkte sedan hem och Matte städade altanen och dammsög en av sina skogsminnen från Våttberg för nästan 10 år sedan.

Den dagen när Matte fällde denna oxe åkte Husse och hans yngsta kôlla till Borlänge och handlade på Klotet.