Alla inlägg under februari 2012

Av Walters Edénius - 29 februari 2012 23:30

Husse och Matte tog semester på onsdagen. Det var ju deras bröllopsdag. Husse funderade först på om det räckte med en tyst minut, men sedan tänkte han att det är ju skottår vart fjärde år, så nog borde dom unna sig något annat. Det är ju bjöllopsdag varje år för dom som ingått hjonelag övriga år. Det var faktiskt några som ringde och gratulerade: Husses svärfar från tidigare gifte, Berit och John i Gärdebyn, Annica, Jan och Nemo,  Husses bror Svante och Yvonne.

Hur som helst bestämde de sig för att åka till Bollnäs. Det skulle bli kul att prova nya vägen och sedan var det länge sedan de varit där. De åkte till Bingsjö och tankade och for mot Lamborn. På vägen mot Lamborn bestämde de sig för att i stället åka till Falun. Så blev det!

 

De parkerade på gratisparkeringen vid Tisken. Sedan bar det av fotledes under järnvägen för att göra Falun.


 

De gjorde en repa på Myrorna och sedan Åhléns. Där åt de också lunch. Angantyrs Jans duva på Lenåsen och en grannduva var från Ovanmyra var också där och åt.

Sedan tog de en promenad mot Djuraffären för att skaffa lite gott åt mig.

 

På denna gata, fast lite längre österut, mötte de systrarna från Nylands i Dalstuga. Även en bekant från lasarettet, som behandlade Husse för några år sedan på smärtkliniken, var ute och promenerade. Men Husse blev inget smärtare.

  

Inne i djuraffären var det en doft av djur av alla slag. Där fanns även råttor, men det finns det ju här också. Sedan ödlor, kaniner och fåglar.

    

Det var väldig rusch på den stora affärsgatan. Varu-utkörare släpade och sköt pallar framför sig till de olika butikerna. Och utanför Åhléns satt en gatumusikant och spelade på en trumma.

    

Innan hemfärden skulle de in på Blomsterriket och handla fröer av skiftande slag. Där sålde dom också citronträd.

    

Nu var Husse så trött i fötterna och benen av all värk så han satte sig på en trave blomjord och Matte fick handla själv.

Matte tog över bilen och körde mot Bingsjö för att handla mat i affären där. När de sedan åkte hem stod det en blek figur på Tages och Anitas tomt och kikade. Husse trodde att Tage badat i Vita havet, men det var en snögubbe.

Av Walters Edénius - 28 februari 2012 23:45

Vilket sportlovsväder! Idag skall Husse och Matte få vara med i Bingsjö Bystuga där det blir ett program om vintersporter i Finnmarken.

Jones Olle, Erikanders Ingemar, Håkan Rubensson och Arne Hedlund  var huvudprogramledare. Denna kvartett fanns redan vid bystugan när Husse och Matte var på väg dit. Men Husse och Matte skulle först åkta och lämna soporna vid containrarna, vilket även Junkas Sonja gjorde. Sedan direkt till bystugan för att montera skärmar och högtalare. Kvartetten hade med sig foton, tavlor och andra handlingar som skulle sättas upp till beskådande.

I köket höll Anna Maria på och stekte kanske bortåt 10 kg pytt-i-panna.

Dessa idrottare berättade härliga episoder. Ingemar har en såg i handen som han vann i en tävling för många år sedan. Hann hade även konstruerat ett visir för ishockeymålvakter av en pakethållare, men den hade han ej med, tyvärr.

  

Det strömmade in folk när klockan började närma sig 11.00 Kyrkoherden kom körande genom Finnmarkskogarna med den lilla blåa faran så att en av navkapslarna svingats iväg över någon plogvall.

Kåks Birger hade med sig en märkessköld från många tävlingar i ungdomen.

  

Efter att kyrkoherden bett bordsbön så blev det mat. Många ortsbor hade anslutit sig till dagens höjdpunkt.

               

Håkan, Olle och Arne tog hand om micken och berättade många dråpliga episoder som skett. Många häpnade över hur det var då jämfört med vad som sker nu inom idrottsbranchen. På Bingsjösjön hade dom gjort iordning en skridskobana en kväll för att det skulle bli match dagen efter. En Finnbåkking hade kört med häst och släde mitt över den omsorsfullt ordnade banan under natten. Hästen hade lämnat kraftfulla visitkort mitt på banan, som frusit fast till en stenstod. Arne berättade mycket om Dådrans idrottsklubb som bildades 1958. Den hette "IK Ruin" och hade sin anläggning i bruksruinen. Därav namnet. Det fanns visst någon lustigkurre i Dådran som förvrängde namnet till "IK Urin". I ruinen ordnades sarg och grusades av så ungdomarna kunde utöva sina intressen. Dom hade även egna tröjor.

Håkan berättade om skidtävling i Bingsjö. Han åkte buss från Dådran till Bingsjö och spåret gick från Bingsjö skola. Målet var sedan vid skolgrindstolparna. Det var otroligt fina priser som skänkts av ortsbor samt en av cheferna på Kopparfors. Lådkamreror, skidor, stavar, knivar m.m Flera av besökarna nickade igenkännande till det som berättades. Jones Peter, Egon, Vivi m.fl. kompletterade med andra uppgifter. Finn Nisse, som är bördig från Dådran, var också med i lokalen. Han var en oerhört duktig skidåkare.

Här står Kåks Birger, Hans Jonsson och Finn Nisse och språkar om forna bravader på den vita nederbörden.

 

Det var en stor åldersskillnad på dom som kom till denna temaförmiddag. Gossen Jutterström var 9 år och Jones Gulli 96 år.

Efter stora applåder till de medverkande började alla spridas var och en till sina sysslor.

Husse och Matte åkte till Boda Prästgård. Matte skulle påbörja putsa de drygt 30 fönstren i Prästgården och Husse skulle till Backåkern och spela. På Backåkern var det stor tillslutning denna dag drygt 20 personer. Gunnar var som vanligt uppåt, men lite ledsen över att Maj hade ramlat och gjort illa sig i axeln. Hon brukar alltid ha en lista med önskemusik med sig, så Husse vet vad han skall spela.  Men Back Ulla var i farten och svängde på höfterna då hon förde rullatorn som om det vore en fästman.

Så var det hemdags och de stannade till hos Pia i affären. Där stod Linnéa & Linnéa och sportlovspratade vid kassan. Småfåglarnas meny stod på bodnotan, en säck med solrosfrön.

 

Av Walters Edénius - 26 februari 2012 23:45

Vilken härlig dag det tycks bli. Solen skiner, men så har vi blåsten, som inte är så varm i sina grepp om oss. Men än har inte naturen bestämt sig för vilken årstid det skall vara. Februari är ju klassad som vintermånad enligt gammal sedvänja. Jag tycker att det är jätteskönt att ligga och njuta av värmen från solens strålar genom glasrutorna i gubbstolen på vår altan.

    

Husse har släppt ut hönsen en stund idag. Sedan har han grävt fram kravodlade kärvar från Vallen att bjuda dem på. Den menyn gillar dom. Husse och Matte åkte fram till kyrkan vid 13-tiden. Bingsjökören skulle öva inför Påsk och Marknaden, samt till sångturnéen till Bjurs i början av mars. Matte satte igång med att sanda på kyrkogården, för det var rena rama glansisen. Det var god uppslutning på körövningen. Sikes Barbro berättade att hon har ett rent elände hemma i Rättvik. Det är glansis i den branta backen upp till stugan. Det går inte att köra bil upp annat om det är fyrhjulsdrift. Hon har många gånger krupit upp. Det hjälper inte att sanda efterson kornen smälter ner i isen.

Under övningen fick Husse fick vissa erinringar om sångvalet till Marknadsgudstjänsten av Matte, men kören för övrigt resonerade sig fram till att den skulle kunna sjungas. Malte Johansson har sjungit den på en begravning i Bingsjö för länge sedan. Tänger Pojkarna blir också med och spelar, så det blir riktig valstakt i sången. Efter körens övning åkte de mina till Boda Prästgård, där det skulle bli en kvällsgudstjänst. Matte åkte till Annica och umgicks med henne en stund. Själv gick jag till kylskåpet och hämtade lite youghurt, eftersom jag var lite törstig av allt torrfoder. 

 

 

Av Walters Edénius - 25 februari 2012 20:08

Det blåste rätt så skapligt, men solen tittade fram och gjorde allt för att ta över de kalla vindarna, men lyckades bara där det var lä. Husse och Matte var hemma under förmiddagen och grejade. Larssons och Johnssons tog en promenad från byn till Bûdgården. Sören och Birgitta tog också en tur upp hit till Bûdär.

Nere i bystugan var det full aktivitet med att duka och göra iordning för kvällens stora vinterfest.

Husse och Matte åkte till Boda Kyrka för att tjänstgöra. Husse skulle spela på Nanna Jannes begravning och Matte skulle hjälpa till i bärarlaget. Nanna har sjungit i kören i hur många år som helst och alltid varit glad och positiv in i det sista. När Husse underhöll med musik på Backåkern sjöng hon hela tiden med i alla gamla schlagers. En gång sa hon "det var tur att han slutade spela, annars har jag dött"! Humorn fanns alltid med. Nanna tillhörde den katolska församlingen, varför begravningen firades enligt den ordningen och med en präst från den församlingen, Fader Raphael. Det var en ny upplevelse att vara med om för de flesta av begravningsgästerna.

  

Några medlemmar ur kören i Boda skulle sjunga och de övade en stund innan begravningen skulle börja.

  

Den katolske prästen var bördig från Indien och han använde både vigvatten och rökelse i begravningsakten.

  

Matte hjälpte till att bära. Ute på kyrkogården blåste det isiga vindar igenom märg och ben på alla. Långkalsonger satt perfekt för dom som hade sådana.

          

I den katolska begravningsceremonin invigs graven med rökelse och vigvatten innan kistan sänkes. Därefter kastas mull på kistan.

  

När alla tagit avsked av kära Nanna på kyrkogården hölls en minnesstund i prästgården.

 

Det var väldigt halt i backen till prästgården. När Fader Rafael skulle köra upp dit, blev han tvungen att stanna eftersom bilarna före honom gjorde det. Men Rafael hade dubblösa vinterdäck och bilen gled bakåt ner en bit mot diket. Tillräckligt för att inte komma upp för egen maskin. Fästmannen till Nannas systerdotter hämtade en skyffel och skrapade fram lite grus, till slut lyckades bilen på något välsignat sätt ta sig till slätare mark.

I Prästgården var det några som tog till orda bl.a. Barbro Hedström, som läste en dikt.

 

Hederskyrkvärden i Bingsjö, Sigvard, tillhör ju Ren-släktet liksom Nannas make Bertil, därför hade även Sigvard rest till Boda.

 

Efter denna trevliga och glada samvaro, såsom säkert Nanna ville ha haft det, skildes alla åt. Sigvard liftade med Husse och Matte hem. Hemma hos honom i Finnbacka satt hans katt och tittade ut genom farstufönstret.   

 

 

Av Walters Edénius - 24 februari 2012 12:28

Till er som läst inlägget om Marknaden i Röros. Gå tillbaka och läs det igen, för det inlägget är nu avslutat. Det var så mycket bilder och tog så lång tid att lägga in, så det räckte ända till idag och marknaden pågår ju fortfarande. Matte rekomenderar varmt ett besök för er som är lite reslystna, själv trivs jag bäst här hemma, jag är så glad att jag aldrig mer behöver åka bil.  

Av Walters Edénius - 21 februari 2012 23:45

Tisdag morgon och Matte for ur sängen först av alla, ja till och med före tuppen. Hon hade dagen innan packat en stor kasse med de tjockaste vinterstövlarna, täckbyxor och raggsockor. Fickorna på hennes stora svarta vinterjacka var noggrant ytnyttjade. Efter frukosten och de vanliga bestyren på morgonen for hon ut i långkalsonger, stickad jumpersklänning och foppatofflor. Hon är galen på riktigt, tänkte jag men vad ska man göra åt det? Som katt i det här huset får man sluta upp att förvåna sig. Senare fick jag höra vad som stod på programmet och nu får även ni ta del av det som händer i vårt grannland i väst tisdag vecka sju varje år.

 

Matte och en kvinna från byn fräste iväg med bil till Rättvik och där steg de ombord på en dubbeldäckad buss. Efter fem timmars bussresa kunde de se fjälltopparna och strax kom de första forkörarna på väg mot marknaden.

   

Ur bussen och till fots uppför kyrkbacken promenerade de bland massor av andra människor för att få en bra utsiktsplats när fororna körde in till martan (det heter så där). En katt som hade samma färger som jag mötte upp stax utanför kyrkan. Matte berättade att den hade längre päls och var en storlek större än mig men var ändå väldigt lika.

   

Många människor hade samlats längs gatorna för att uppleva årets stora händelse i Röros.

 

Längts bort i backen fann de en bra position för att se och föreviga forkörarnas intåg. En bekant från Sollerön var där för sjunde året i rad. Många var klädda i de finaste pälsar.

     

Om man ställer in kameran rätt så kan man plötsligt se att där fanns fler Rättvikare. Tandtrollspolisen var även han på plats med sin äkta hälft.

 

Så kom då den långa raden av hästar och slädar ringlande uppför backen. En fantastisk upplevelse, som att flyttas flera hundra år tillbaka i tiden. 

               

Alla pälsklädda kvinnor och män som slitit i flera mil med foran, hade idel glada miner när de körde fram.

 

En man hade skidat hela långa vägen på gamla träskidor.


           

Efter det att hela den långa raden kört fram och parkerat ,gick Matte och Nygårds Lena tillsammans och njöt och fotade alla ekipagen. Matte fick stundtals sätta vantarna för näsan för att inte dra i sig för mycket av hästarna då hon är otroligt allergisk för dylika ök. En apotekskvinna hade hjälpt henne med tabletter så allt gick jättebra.

 

Hästarna fick filtar över sina svettiga kroppar samt hö och vatten.

 


   

     

Det fanns en ömhet mellan häst och människa som var oslagbar att skåda. Bilder som talar för sig själva. Det är så mycket kärlek säger Matte.

En häst åt ur en s.k tornister. Åh vilka fina täcken de hade på sig.

            

En släde var lastad med en stor sten, måste varit en sorts kvarnsten.

     

           

En vacker lockig hästsvans.

      

En annan svans. Slädar och packning av alla de slag. Fast den duger inte till stråktagel.

   

Mera pälsar. Den ena fagrare än den andra.  

         

Det fanns även variation på hästtäcken.

       

En lång ringlande kö av forkörare till vattentanken.      

     

Även forkörarna fick lite mat. 

 


   

En liten tös var med i en av slädarna, hon höll sig tätt intill de vuxna.

 


       

När vandringen runt bland forkörarna var till ända var det dags att besöka marknaden.

     

Människor möttes och styrketår växlades.

       

Det var dags att äta lunch, Laxfylld pannkaka, gräddad på häll på en uteservering. Intill serveringen bodde några höns. Strax innanför porten stod en Bodakarl från Lônåsn, som knalle och gjorde affärer.

                     

Bland de gamla fina trähusen i staden fanns marknadsstånden, där fanns sockor, korvar-pölse, spisar, kaminer och andra gjutjärnsattiraljer, träleksaker, pinglor, pälsar, väskor och näverkontar. Allt vad som tänkas kan av gediget hantverk.

     

Ett besök hos en keramiker med roliga figurer, där fanns både präster och forkörare.

       

En annan innergård inrymde både fik, keramik och skomakare.
       

Ett besök i Röros kyrka hann de också med, där var fullt med folk, en strid ström av människor till och från.

   

Dagen gick mot eftermiddag och hästekipagen började stalla in sig på "sina" gårdar.

     

Det var dags att gå mot bussen och på vägen dit kom en man med denna pälsbeklädnad. Hur vackert som helst.

     

Ombord på bussen fick de motvilligt lämna ett vackert Röros, solsken och minus 4 grader. Det sista som syntes av forkörare var några transporter som väntade på lastning.

Bussen de reste med visade sig ha något fel på värmesystemet, så på vägen hem var det att ta på sig full utrustning och foppatofflorna låg i kassen när Matte kom hem. Hon var som vanligt igen och jag kunde pusta ut. Tur att hon rest med Finnbussen under skoltiden så hon var van vid resa utan värme. Tänk om man fått hem en glasspinne.



 

Av Walters Edénius - 19 februari 2012 21:45

Det hade snöat lite under natten, det blåste en aning och så var det plusnollan på termometern. Husse åkte iväg ganska tidigt till Boda Kyrkby. Lena och Karl-Anders gick ut på en promenad i Bingsjö. De flesta tog nog sovmorgon. Inte ens Bo Leopold var ute och promenerade.

När Husse närmade sig Boda satte det igång med ett riktigt snöoväder med stark blåst. Från Tora via Lenåsen snöade det riktiga örngott från himmelen. På Lenåsvägen mötte Husse Kristina och Ulf från Ovanmyra, som trotsade urvädret.

I Boda kyrka var det kyrkkaffe för dem som ville stanna kvar, några gjorde det i alla fall.

        

Martha Gruppen hade investerat i Hedins kaffesemlor, som "kunderna" i kyrkan smaskade i sig så grädden trängde ut genom öronen.

Efter kyrkkaffet skulle Johanna och Jörgens dotter Astrid döpas. Storasyster Alva var nyfiken på "holken" och ville upp och kika. Hon tog prästen med sig.

 

Det var Jerkes Rolands barnbarn som döptes och det var en högtidlig familjestund. Barbro Gunnarsson var kyrkvärd och läste förutom barnevangeliet en vacker vers.

           

Husse for sedan direkt till Bingsjö kyrka. Matte liftade med Bûdgårdsfolket från Bûdär ner till kyrkan. Det hade ju snöat och då måste det putsas med skoveln kring kyrktrappor och annat. 

Folk från Lassasgården nere i byn skotrade upp till sin fäbod, som ligger granne med oss. En skoter som kom från Finnbackahållet körde upp till oss och vände, kanske det var Gillis? Han, Kerstin eller Ida har nämnt något om att hälsa på när de är i närheten.

Det var även semmelkaffe i Bingsjö, men Hall Ewa att bakat semmeltårta i stället. Vilken vacker skapelse! Rudman bar in den på sina högtidliga armar med andäktig min som om det vore nattvardskärlen.

   

Olle och Sigvard från Finnbacka tjänstgjorde som kyrkvärdar. Men det var lite magert i bänkarna. Dom flesta var ute och drog med skotrarna eller så var det annat i görningen.

Semmeltårtan blev ett minne blott efter att alla satt kniven i den. Det var synd att inte fler fick uppleva godsakerna. Det är ju alltid Karneval innan Fastan.

      

När allt var klart så var det hemfärd och lite lugnt i hemmiljö. Skönt att alla är hemma nu och myser med mej kring öppna spisen.

Av Walters Edénius - 18 februari 2012 23:45

Igår kväll kom Bûdgårds Mor till sin käre make Bûdgårds Far. Hela dagen hade han värmt upp stugan så det skulle bli skönt för sin lagvigda att landa. För att inte tala om all städning han genomförde så att det skulle se oanvänt ut. Han hämtade sin turturduva i Rättvik och de kom in en stund och pratade när de kom till Bûdär, innan de gick ner till sitt.

I dag var det en allmän plockdag hemma. En hemsk sådan på vissa vis. Vid 7.30-tiden på morgonen blev det strömlöst. Det var bara för Husse att sätta igång och elda, varefter han ringde och kollade om SOS visste omfattningen. De hade skickat ut en montör precis. Hur länge skall detta vara, hur går det för Bonden med sin Lena nere i byn som ska fixa ett stort kalas i bystugan, så har strömmen gått. Alla vet väl hur en kall bystuga är att vara i. Men samtidigt så är jubilaren en snitsare och Uppfinnar-Jocke, han fixade säkert fram några dielselmotorer  med elaggregat och gasolkök så att planerna inte skulle spricka.

Putte och Lotta kom upp en stund till Bûdgården. Skotrar började köra kors och tvärs med olika kalibrar på förarna. Husse och Matte beslutade sig för att ta en promenad ner till Rockvägen under det att de gick i "väntans tider" på elen.

De blev omkörda av en röd snöskoter med två krabater av generation yngre.

Nu kom strömmen, nej nu försvann den igen, skit också! Så kom den igen och då kunde planerna realiseras.

Bûdgårdsfolket kom in och fikade fram på eftermiddagen innan de åkte ner till Larsson, där de skulle kinesa efter festen.

Efter en relativt skön dag vädermässigt, började det nu att snûga stora lappar undan för undan. Husse och Matte hade också klätt om och de åkte ner till Luther-Kroken där alla skulle samlas för att sedan göra gemensam attack mot Bystugan där jubilaren förväntades befinna sig. När Husse och Matte kom dit fanns det inte en kotte där. Matte ringde till sin syster och då höll dom på att leta efter huvjackor för att inte förstöra frisyrerna. Vi hämtar er sa Matte och så for dom dit och åkte sedan åter till Luther-Kroken. Strax kom Larssons och Johnssons och Sanfrid plöjande fram i snön. Från andra hållet kom Anna-Maria och Siw med sina tjoande respektive.

Från andra hållet kom det en hel bataljon med folk, det blev alldeles svart bland snöflingorna.

Så kom jubilaren ut och presenten "en fantastisk skylt med gårdsnamnet, Nygårds, på och en kuse i sken. Bertil visar upp skylten till beskådande.

  

Vädret gjorde att alla trängdes för att komma in så fort som möjligt i bystugan. Det var samma rusch på gästerna som när korna ska ut på våren, alla trängdes i ladugårdsöppningen. Lokalen började fyllas med folk och det hurrades och sjöngs.

    

En och annan tog till orda. De som bor vid Edites höll tal från alla "08-or" i byn.

        

Lena hade ansvarat för härliga maträtter som inmundigades glupskt av alla.  Bland annat Elin var på allerten och servade borden.

  

Vartefter kvällen gick blev bristen på akustikplattor i taket våldsam. Ibland skulle jubilaren ta till orda och ringde i den stora klockan, men dess klang överröstade inte det kalasiga sorlet. "Ibland blir jag så trött, jag stänger av hörapparaten!" tänkte han nog.

  

Innan kaffet och de härliga tårtorna serverades upplöstes de ursprungliga kontakterna och gästerna började byta revir och uppsöka andras bord för överläggningar och andra kontakter.

        

Mårséns Maria var som vanligt väldigt aktiv och gjorde konster så barnen blev ännu mer uppspelta.

  

Till och med Nicklas provade på att härma sitt barnbarn, men frågan är om han lyckades?

   

Det utfördes flera riter av olika slag med handpåläggningar och även kraftöverföringar via fingrarna. Mycket spännande med personer som har dessa övernaturliga krafter. Minspelen går från tröst och glädje till misstänksamhet och fruktan.

  

  

Riitta engagerade sig djupt i den utförda terapin.

  

Kjelle och Ulla höll koll på seansen med viss misstänksamhet.

   

Kalaset höll säkert på flera timmar längre, men eftersom Husse och Matte skulle upp och jobba dagen efter så var det hög tid att tacka för sig och gå ut i snövädret. Jubilaren följde med ut på bron och hejade.

Hemma hos mej hade snön börjat att skjuta från taken. Det lät nästan som åska.

   

Det var ett kalas det! 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4 5
6
7
8
9 10
11
12
13 14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24 25 26
27
28 29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards