Husse skulle gå till Asphygget och hämta lite björkris från en (OBS!)ikullblåst björk. När han gick förbi Päkkos ganthus så blommade det mycket blåsippor i den soliga och vindskyddade slänten.

Det skulle inte förvåna om en nyvaken huggorm börjar ringla fram bland fjolårslöven. Alldeles nytankad med färskt gift.

Matte var inne och lagade mat eftersom hennes mooor skulle komma liksom hennes barn med fästmö och hund. Bûdgårds Far och Bonden mitt i byn höll på och sysslade med något i det vackra vårvädret.

En röd limousin kom uppkörande på vår gård och ur klev tre personer och hund. Jag blev lite snopen, jag hade hoppats på att få vara ute i solen idag och inte gömma mig under husgrundet. Förhoppningsvis så tar dom in besten, så jag får göra vad jag vill utan att bli uppnosad av en uppnosig hund.

Vägen är så dålig nu så jag hoppas att det bara är nödig trafik som åker upp hit. Det blir decimeterdjupa spår på sina håll.

Husse skulle till Boda Kyrka och spela på Staffas Annas begravning. Hon hade skrivit i något papper att Husse skulle spela och Kristina skulle sjunga. När Husse kom till kyrkan stod Kjelle redan vid porten och väntade. Han och Husse jobbade ofta tillsammans i Siljansnäs kyrka då det var begravningar. Kjelle är begravningsentreprenör hos Leksands begravningsbyrå, så det var en trevlig återsyn.

Kjelle satte igång med att arrangera alla blommor som kommit till  båren. Det syntes på den rikliga blomstergärden att Anna varit en omtyckt och uppskattad medmänniska. Det fanns ett foto av Staffas Anna, som placerades på kistan. Ett ungdomsporträtt.

Anna var en av de få kvarvarande medlemmar i Ovanmyra Friförsamling. Deras missionshus är rivet sedan många år, men två stora tavlor med religösa motiv skänktes till Boda kyrka och hänger på en av läktarväggarna.

Det strömmade in folk i kyrkan, släkt och vänner från när och fjärran.

När sedan alla defilerat och tagit farväl blev det en stor hög med handbuketter.

Efter solosången "Gabriellas sång" sjungen av Staffas Annas granne Kristina spelade Husse "Jag har hört om en stad".

Sedan åkte begravningsgästerna till minnesstunden och Husse hem till mig. Han körde över Tora hem och det var fortfarande isigt nedanför Lidberget en bit. När han kom ut på Finnvägen kom Bo Leopold med sin duva körande västerut.

Väl hemma höll var gästerna på väg med sin recession.

Jag tog genast huset i besittning, äntligen går jag som jag vill. Det kändes starkt att en främling legat på mitt golv. Kunde jag dammsuga så skulle jag göra det. Jag vill inte ha hundlukt i mina domäner.