Vad "myndigheterna" hittar på? Några manschettmänniskor bakom skrivbord sitter väl och anser att skogsfolk skall ut och räkna älgskit, varför gör dom inte det själva? Bl.a Husse och Matte tillhör den utvalda skaran, som skulle räkna inom två rutor som någon bestämt från något håll.

Det var uppehåll tidigt på morgonen och de åkte iväg mot Rockskogen. Precis när de var klara för att bege sig iväg till punkt nummer 1 satte det igång att störtregna. Men årets första gök kom flygandes alldeles över deras huvuden. Sedan gökades det över allt i skogen. Matte svarade och den blev irriterad i sitt galande.

Detta räknande höll på från tidiga morgonen till eftermiddagen. Det är väldig kuperad terräng kring Amungsberg plus att det är hyggen. Det kändes i vadern efter inventeringens slut. Vid Nårstjärn var det två slyarbetare som tog bort småbusk och annat.

En älgtjur sprang förbi Matte. Sedan fanns det björnspår och på ett ställe hade två älgar haft en sammandrabbning. Det var älghår lite varstans.

Husse och Matte kom hem vid 15-tiden alldeles utschasade och genomtrötta. Lite senare på kvällen skulle det bli köravslutning för Bingsjökören. Dagen slutar i dur så att säga.

De klädde om och åkte fram till affären och handlade av Mattes syster Yster och for sedan till Rättvik. Körfesten skulle vara i Lerdal hos Ingegerd och Mats. Matte hade bakat en LKCF-kaka till kaffet.

Lars ville inte vara med på bild, så han gömde sig bakom ett kycklinglår.

Plötsligt kom familjens starke man fram med en jättekorg fylld med frukt och annat gott, som Husse fick för terminen han lett kören. Ingrid höll ett vackert tal med rosande ord i överflöd. Vilken överraskning! Husse blev överväldigat glad för uppskattningen. Korgen innehöll bara saker som var bra och passande.

Sedan blev det dags för sång. Det är ett måste när körvänner träffas och har trevligt. Vilken sång det blev! Dom sjöng allt möjligt från "Barnatro" och "Guldgrävarsången" till "Gamlän" och "Fritjof och Carmencita". Sedan sjöng dom en sång om "Johan Petter som for till himmelen". Husse ville att kören skulle sjunga den på Marknadsgudstjänsten, men Matte tyckte att den inte passade att framföras i Rättvik. Så blev det. Men i Finnmarken passar den bra!

En grå och färglös varelse satt vid pianot och kompade.

"Tiden går fort när man har roligt" sägs det. Det blev hög tid att bege sig ut bland regntunga skyar. Päkkosfolket här i Bûdär skulle komma mot 23-tiden och Husse hade tänt lite lysen där och haft på värmen, så det skulle kännas hemtrevligt att komma i midnattsmörkret.

Så slocknade vi alla med toner i öronen och uppförsbackar i benen.