Alla inlägg under juni 2012

Av Walters Edénius - 30 juni 2012 23:45

Denna lördag var det flera järn i elden. Husse och Matte skulle vara i Dådran kl. 10.00 Husse skulle öva ihop med ett gäng som skulle ha ett program senare på kvällen. Under tiden städade Matte och gjorde i ordning den omstridda toahinken. Sedan var det dags att åka till Boda kyrka. Båda skulle tjänstgöra på Jannes Bertils begravning. Bertil var under sin verksamma tid en efterfrågad murare i trakten. Hans framlidne hustru Nanna var en av stöttepelarna i Boda kyrkokör. Eftersom Nanna inte hade körkort skjutsade Bertil alltid henne och Ann-Britt Hed fram till Boda från Gulleråsen till övningarna. Bertil satt alltid och löste korsord under tiden. En gång hade han en spännande föreläsning för körens medlemmar angående vikten av att göra riktigt, då man skall förankra startkablarna på ett batteri, vilka de allvarliga konsekvenserna kunde bli om man slarvade och satte fel sladd till fel pol.

 

Bertils syster hade sina rötter i Dalstuga där hans syster bodde. Två syskonbarnbarn sjöng två sommarvisor till hans minne.

 

De kunde också sjunga Idas sommarvisa på Rättviksmål, vilka tjejer!

Efter den högtidliga begravningen av Gulleråsens murarmästare var det dags att ordna med barndop i kyrkan. Det var Kus Tommys och Sviatlanas son som skulle döpas.

 

Dom hade en egen fotograf som smög runt pelarna och kröp på golvet för att få så bra bilder som möjligt.

 

Emelie sjöng jättevackert två barnsånger.

 

Kus Bosse och Sara var också några av gästerna. Sara är en jätteduktig tjej på motorer, hon plockar ur och i motorer från bilar som andra gör med näsduken ur fickorna. Sara sjöng många år i Husses skol- och ungdomskör.

 

Bosse var enorm att ploga i Boda då han jobbade åt Gruvås. Han manövrerade de jättelika maskinerna på trånga ställen utan att skada någon bil eller broräcken.

Tommy häller här i dopvattnet i funten.

 

Efter detta dop var det hög tid att åka till Dådran där "Larz Börjez" skulle medverka under den s.k musik i sommarkvällen. Två Älvdalsmusiker på dragspel gjorde stora kompletterande och solistiska insatser i musiken.

 

Dom två Älvdalskillarna visste hur en bälg skulle dras. Här står dom och pratar med Per Olof Lif, som var präst i Rättvik för en del år sedan, men nu är på andra sidan Saluån, alltså i Leksand. Han vigde Husse och Matte, fast då fick inte jag vara med.

Kyrkvaktare Lars(z) Pettersson är drivfjädern bakom dessa musikstunder i Dådran. Han har till och med gjort en egen sång "Dådran kära Dådran" . Här diskuterar han kvällens upplägg med prästen Jones Monica.

 

Hon höll en intressant betraktelse om vad som kan hända under skolavslutning i Rättviks kyrka. Hon fick till och med applåder, det hade Husse och Matte aldrig varit med om tidigare att folk applåderar prästens predikan, men det kanske ligger i tiden. Det kan nog vara skönt att få visa tacksamhet för något bra.

 

Efter denna välbesökta musikstund var kvällen klar för denna gång.



ANNONS
Av Walters Edénius - 29 juni 2012 18:00

Ena kvällen när Husse och Matte höll på och grävde vid ladan och planerade den framtida groggverandan kom en grå bil smygande. Det var Bonden med hustru och grannen Anders W. Dom var och tittade till kusen och de andra fyrbenta. I går kväll höll Husse och Matte på och stängde så att djuren inom kort kan flyttas till frodigare bete. Det var knott som kom hordvis när de trampade i gräset. De måste klä sig i mygghattar och bespruta sig med bekämpningsmedel. Bonden och en liten tystlåten umekille kom upp, de trodde det landat ett par ufon i Bûdär, när de såg Husse och Matte i sina munderingar. Bonden blev kortvarig på platsen, han anfölls direkt av knott, vilket gjorde att han smällde igen bildörren och axade med en rivstart hemåt. Småfåglarna tycker att det är smakligt med knott och andra flygfän. Här sitter en bofinkunge och försöker lära sig hur man själv fångar sin föda.

 

Idag har det varit hemmajobb, under eftermiddagen var det visning i Finnbacka från kursdagarna som varit. Nygårds Lennart har i flera år lärt barn och ungdomar att man skall tälja i trä med knivar och inget annat.

 

Nere vid avtagsvägen mot Finnbacka står det varje år en gumma, som visar vägen upp till byn på höjden.

 

Uppe i Finnbacka hade snidarna ställt ut sina alster både här och var.

     

Numera är det även andra typer av slöjd såsom tovning, smide, luffarslöjd, pappersslöjd och keramik.

               

Är det inte Stig som stått modell för denna docka?

 

Hjort Melvin med fru och barnbarn var också där, Melvin har ofta sin härliga mössa, som väl passar in bland slöjdarna.

   

En orkester hade bildats med Berit mitt i smeten och så Bûd Katarina med sonen Gustaf på bas och flera andra.

     

Gustafs kusin Cecilia fotade ivrigt.

 

I Järnakurvan höll Kåks Birger på att klippa sin del av stämman och mäta ut platser för husvagnar och tält.

   

Det var väldig rusch i affären. Det märks att något är på gång i trakten. Folk kommer tidigare och tidigare till spelmansstämman som blir på onsdag i nästa vecka. Redan nu kommer det folk av karaktärer som är svåra att identifiera.

Bûdgårds Far och Mor kom upp för en stund sedan. Denna gången med cyklar. Nu regnar det och knotten är på hugget.

ANNONS
Av Walters Edénius - 24 juni 2012 20:58

Väckarklockan ringde strax före 06.00 Skönt! Solen skiner och det regnar inte. Kl. 11.00 skall det bli fäbodgudstjänst med två barndop nere vid vår lada. Det vore förnämligt om det inte regnade just då, det kan ju komma mycket folk, men om det regnar så törs nog inte folk ut ända hit bort? Ruth och Gullan vågade inte eftersom det var så mörka moln mot Finnskogen. Igår kväll hade Husse varit ner och satt upp två skyltar vid vägen som visar vart man skall åka om man inte känner till geografin.

Kl. 9.00 gick Matte ner och öppnade portarna till ladan och ställde ut dopbordet, elpianot, högtalarna och annat som hör till i dessa sammanhang. Nere i Bûdgården var verksamheten i full gång. Therese fixade det sista på vedstapeln.

Kl. 09.20 ringde kyrkoherden och förvissade sig om vägen.

När dessa förberedelser var avklarade runt gudstjänsten tornade det upp sig mörka moln över Amungen, men dessa fortsatte på sidan om oss. Husse och Matte klädde upp sig i sockenkläderna eftersom de är så att säga värdar för gudstjänsten här hemma. Kl. 10.00 kom kyrkoherden upp för backen gåendes, bilen var inbackad på avfarten till Pajases. Kyrkoherden måste ha fri passage iväg då han skulle ila iväg till Ore församling och förrätta ett dop vid den s.k Lukaskällan.

Nu började de småstänka. Vad är detta för nåt? Jag gick under ladan för att inte bli blöt. Det regnade mer och mer och hux flux in med alla prylar under tak i ladan. Uppe på parkeringen vid vårt hus hade John och Berit från Gärdebyn kommit tillsammans med sina tyska vänner. Rubenssons från Bingsjö likaså, dom skulle vara kyrkvärdar för dagen. Det började rasa upp bilar för Bûdbacken. Bonden mitt i byn tog hand om vissa och angav lämpliga parkeringar och uppe på vår gård skötte Matte uppgiften.

Kyrkoherden kallade till sig dopföräldrarna och dopbarnen för en sista genomgång. Det samlades folk med paraplyer och regnkläder, stövlar och parasoll.

"Kl. 7 minuter innan 11.00 bestämmer man alltid om det skall bli inne eller ute vid blöta friluftsgudstjänster, så gjorde man alltid i Ore" sa kyrkoherden. Den tiden var det så gott som slut på regnet och det bestämdes att ta risken med gudstjänst under fri himmel. Efter regn kommer knott. Det finns inte möjlighet att uttrycka sig om den matematiska storheten i detta sammanhang. Folk flaxade och viftade med händer och psalmlappar som om det vore hejarklackar under en landskamp. Det var knott på alla kroppsdelar som visades offentligt. Matte skrapade ihop alla bekämpningsmedel som fanns i vårt hus och sprang ner med dem till behövande. Husse fick spela med en hand och slå knott och mygg med den andra, likaså Bûd Katarina med sonen Gustav, som spelade tvärflöjt och bas. Det var trots allt en vacker syn att se alla färgglada klädesplagg och alla gester från min plats under ladan.

            

Dopbarnen var härliga och charmiga trots alla elaka flygfän som letade sig in över allt.

     

Det var över 150 personer som trotsade klimatet. Karin från Gärdebyn kom för att se när barnbarnet Ester skulle döpas.

Friskusen Maria Mårsén rädes inget nederbörd. 

Ma

Hederskyrkvärden Sigvard från grannbyn Finnbacka tillsammans med släktingen Kerstin. 

Här pratar kyrkoherden med dopbarnet Frank, som är barnbarnsbarn till den genuine bybon Sixten, som alla kände i byn. 

 

  

Kerstin pratar ivrigt med Melkers Lena från Nylands.


   

Bonden mitt i byn vet alltid på råd när det gäller knott, här tillsammans med Jälbimåjen.

     

Äntligen sista psalmen jublade några för sig själva, nu kan vi röra oss fritt från knotten. Många stannade kvar och fikade i ladan, dopfamiljerna åkte ner till byn och hade familjefester. Vissa kokade lunch på spritkök. John räknar om korvarna räcker.

Annika och Nemo träffade barndomskamraten Cecilia, som är en fan av allt vad gäller 50-talets specialiteter. Bilar, krom och annat. 


Gustavs pappa trivs när sonen spelar så fint på basen.     

Jag undrar vad Matte drack för starkt, hon blev så sprudlande glad?  


"Den där mannen är fyrmänning med mig"  säger Bûd Katarina och pekar ut genom porten.

      

Det brakade löst ett skyfall strax efter gudstjänsten, men då hade de flesta farit iväg eller sökt skydd.

När denna samvaro avslutats för denna gång började Husse och Matte att plocka ihop och återställa lokalen. Sedan var det lunchdags samt Annica och Nemo skulle skjutsas hem.

Det blir alldeles öde direkt efter en fäbodgudstjänst, nästan som torsdagen efter Bingsjöstämman. Tyst, tyst. Men det är i alla fall några grannar kvar ett tag till i gårdarna runt om.

Lite senare åkte Husse och Matte till Kärvsåsen med Annika och Nemo. På hemvägen åkte de in till Avlassen och hälsade på Kerstin och Carl Olov. De rustar sin stuga, som får en finskt skepnad med de snygga panoramafönstren.

På sjöns sydsida ligger det s.k Kontoret uppe på backen och efter dammluckorna går kanalen vidare till Sågtjärn och den s.k Blå Sluss och vidare till Gravsjön

"Denna njutbara plats på jorden är som läkedom för kropp och själ"

sa Kerstin med tyngd i rösten.

Vid bryggan ligger bastun.

 

En gammal trädstam fick vara kvar till hackspettarna när vägen kom till.

 

Kaskader av skvattram eller getpors, som den också kallas, bredde ut sina vita blommor över myrarna och spred den så speciella doften av myr.

 

Efter att ha suttit och beundrat utsikten vid Avlassen åkte Husse och Matte hemöver. Ett regn kom igång ju närmare hemåt färden gick. Från Hållberget kunde regnbågen skönjas över Dalstuga.

 


Husse tog bort skyltarna om fäbodgudstjänst, då de åkte hemåt. Matte gick över och pratade en stund med Bûd Katarina på kvällskröken, medan Husse och jag eldade och förberedde kvällsfikat.  


Av Walters Edénius - 23 juni 2012 22:15

Så har Midsommarafton förlupit lugt och sansat för vår del. Jobbet för Husse och Matte kräver tidigt sänglämnande därför tidigt sänggående. Husse for iväg till Boda kyrka och spelade. Kristina Arvesdotter Eriksson, bördigt från Svartnäs, sjöng bl.a Lasse Berghagens sommarinspirerade "Som en blänkande silvertråd". Flera av åhörarna kom fram och tackade henne bl.a David Holm från Finn Jonases gård i Silverberg och Barbro, som bor på gränsen i Gulleråsen/Kärvsåsen.

I korsningen vid Bilisten i Boda hade någon överförfriskad under natten förmodligen kört in i refugen och samtidigt gjort skrot av gatlampan. Läckert solbruna Solings Mor och lika läckra dotter satt på balkongen noterade att Husse tog en bild av krocken.

 

Hästarna på Krassgården var ute som vanligt och räknade trafiken.

 

Bergviks Brors och Margits gård såg öde ut uppe på Bleckurbacken.

 

Mellan dessa gårdar, Krassgården och Bergviks, har Matte en viss anknytning till en parstuga, dit en gren från Delsbo flyttat för många Herrans år sedan, till den s.k Gisslargården.

Livet i trappfabriken verkar vara steglöst över helgen.

 

På hemvägen skulle Husse plocka upp Ann-Lis, som tillbringade helgen i sin gamla bosättning i Bûd Mases. Hon skulle följa med hem till oss för att hälsa på nu när hon ändå var ute i den stora vida världen.

På eftermiddagen kom tvenne sportiga och spralliga kvinnor upp från byn. De var "gamla" sommargrannar till Ann-Lis, då hon bodde i Mases.

 


 

Plötsligt lite senare började Bûd Katarina att kula nerifrån Pajases. Tuppen Helge svarade genom att gala upp ifrån vår gård. Vilket samtal!
Matte skjutsade ner Ann-Lis till sitt viste lite senare och Mattes Annica kom med hem för att hälsa på och träffa Cecilia som bor hos Bûd Sonja.


Av Walters Edénius - 21 juni 2012 23:30

Igår var det sedvanlig onsdag, men utan körövning. Först utstakning i Rättvik av spelningar sedan Boda på eftermiddagen. I Prästgårdens tvättstuga blir det mer och mer aktivitet. Folk kommer med loppisattiraljer som förhoppningsvis skall gå att sälja. I går var det den stora prissättardagen. Evy, Lisa, Barbro och Marie samt hennes dotter hade fullt sjå med prislapparna och värderingsinstrumenten, som de kanske lånat från Kronofogden, var bra att slå upp i. Snapsglas, skodon, böcker, hushållsföremål, kläder etc.

       

I Bingsjö var Nittsjö Göran klar med sina nödvändiga fönsterunderhållsarbeten. Nu skall Rudmans förruttnade tjänstebalkong i Kapplagården få en upprustning, så han kan gå ut och sträcka på sig utan att ramla ner bland krassen.

Husse och Matte åkte hemåt på eftermiddagen mot Bingsjö kyrka, där Matte skulle plantera i minneslunden, under tiden hjälpte Husse till med att prydnadskratta. Jones Mona och Astrid från Finnbacka var också där. På parkeringen stod Assarssons magnifika bil från Malmö fortfaranade kvar, uppställd vid kyrkoingången.

Här hemma var Bonden mitt i byn upp ett tag och tittade till djuren och pratade med den än så länge ensamme Bûdgårds Far. Men lite senare kommer resten av familjen liksom Bûd Sonja. Husse och Matte var i full färd med att koppla ihop stängerna med järnen som skall lyfta vattenhinken ur brunnen. Det var knott, mygg och ännu mera knott. Det fattades ett par skruvar till sista länken, men grannas far hade ett par över i en låda. Nu var det bara att skruva ihop och prova den så i mången tid använda finessen.

 

Idag var det tack och lov en hemmadag. Jag gillar att dom är hemma och tar rätt på allt eftersatt runt vårt eget hus, inte bara städar åt andra otacksamma människor. Redan tidigt på morgononen pep SMS-tonen från Husses mobil och Nemos Matte grattade på Husses namnsdag, även hans båda bröder var ute i ottan med samma budskap.

I dag var den stora dagen då brunnsvågen skulle invigas. Jag låg och kollade på bra avstånd allt vad som föregick.

   

Nere vid Bûdgården var det minst sagt aktivitet. Det sågades, klövs och travades ved av husbonden själv samt hans närstående ungdomar. Mor i gården hade fullt sjå med att tvätta, städa och baka. Tvättmaskinen var så sysselsatt med jobb så den var på väg att studsa ut själv och hämta mer tvätt.

Bosse och Conny for i väg några repor till Getmire för att hämta mer ved att ta hand om.

"Prutt, prutt, prutt" hördes från Blåbergsåsvägen. Det kom en rödglänsande fyrhjuling i sakt mak uppför backen. Alla trodde det var pojkarna som kom med första vedlasset, men det var Stûr Ollôs Krister som hade gjort sig en lång utflykt i landskapet medan hans kvinna var framme och handlade det sista till midsommarbordet.

Therese satte fart med att klyva ved och Bûdgårds Far bar fram.

Husse var nere vid brunnsvågen och takade den med ett par brädlappar. Sedan skulle det bättras på med lite järnvitriol på de glömda ställena. Hoppas nu bara att den står för sig själv när stöttorna tas bort. Husse var lite ängslig när han tog bort den ena stöttan efter den andra. Hoppas betongen brunnit ihop ordentligt? Puh! den stod stadigt efter alla goda råd Husse fått för att detta skulle iordningställas.

 

På eftermiddagen var det härligt kaffe med avec och glättig samvaro hos grannarna, Bûdgårdsfolket.

     

Vi hurrade och skålade för Therese som fått ett jobb i Södertälje som gymnasielärare. Bra gjort i dessa dystra tider vad gäller betalda arbetsmöjligheter. Mor i gården hade förfärdigat en superb sockerkaka med diverse smakessenser.

 

Innan någon visste ordet av var det slut på kakfatet! Det var visst Bosse som nöp den sista? Den enda som inte lyfte på hatten för Therese var gräsklipparen!

 

Så gick denna händelsefyllda dag till förgängelsen. Husse och Matte satt på altanen och inmundigade kvällsvarden under det att artisten Enyas musik ljöd från CD:n till komp av ladusvalornas tjatter på TV-antennen och drôprännorna liksom den grå flugsnapparens idoga arbete med att fånga insekter. Tuppen Helge har nu börjat aklimatisera sig bland sina suktande änkor och gol lite ihåligt för första gången. Det kan bara bli bättre!

Senare närmare 22-tiden kom det två bilar uppkörande mot den gamla egentliga "dalstugan", som lär ligga till grund för ortsnamnet "Dalstuga". Enligt Bûd Ola är det den äldsta stugan i byn från 1600-talet enligt borrhålens avslöjande.

Det var Bûd Katarina med man, son och kontrabas samt Björns dotter med 50-talsstuk till sinnet. Hon gillar 50-talet och dess föremål, vida sommarklänningar eller stringhyllor. Husse och hon är jämngamla på det sättet.

I Päkkos stuga lever livet sin lugna och tystlåtna gång med planteringar och vattning ur den livgivande brunnen som alltid håller.

Nu är det strax Midsommar i den lilla byn på höjden. Therese och Bûdgårds Far håller på att maja stången. Nu är det bara några dagar kvar innan det blir mörkare igen!



Av Walters Edénius - 18 juni 2012 23:30

Idag skulle det bli klippning för hela slanten, det växer som aldrig det. Matte körde hårt hela dagen, först med den stora och sedan finliret med den lilla klipparen. Nittsjö Göran jobbade för fullt inne i Bingsjö kyrka med att behandla kyrkfönstren. De måste skruvas isär för att komma åt träet emellan dem. Sköts inte fönstren så tar rötan vid ganska snart.

Nygårds Lisa var i Boda Prästgårds tvättstuga och tog emot prylar till den kommande "loppisen". Det kom försäljningsobjekt från Lenåsen och Norgehusen. Det hade lastats på rullatorer och i stadsjeepar.

Blanck Helene planterade i krukor och kärl utanför Prästgården, så det skulle bli fint till Midsommar. Husse frågade henne om hon hade någon tupp över, eftersom vår tragiskt avlidit. Hon hade tre stycken, varav en behövde komma till ett nytt hem. Den tuppen blev hela tiden mobbad av de stora och starka gossarna i åttan. Precis som i högstadiet. Helene tyckte Husse skulle stanna till hos henne i Solberga under hemvägen och ta med sig tuppen Helge på en gång, så han kunde komma till himmelriket genom att bli ensam herre på täppan hos oss.

Så blev också fallet. Efter mycket ståhej lyckades Helene håva in gossen och placera honom i en kartong. Stackars Helge! Inte nog med att vara mobbad av 8:ans adepter, han skulle jagas med håv också och bli satt i en mörk kartong och placerad i skuffen och åka en burrande bil iväg dryga timmen. Tuppen var alldeles tyst hela vägen.

Husse hämtade upp Matte, som räfsade på kyrkogården. De handlade hos Anna-Maria och Linda innan den sista guppiga trippen hem.

Kartongen lyftes in i hönshuset, där de suktande kvinnorna fanns. Med ett gällt skri for Helge ur kartongen. De intet ont anande hönsen flydde i amok ut genom hönsluckan för att ta skydd för denna vildsinta varelse. Efter en stund lugnade dock allt ner sig och Helge anslöt sig till de väntande hönsen, som nästan våldtog den stackars Helge bland sten och grästorv, han som levt ett så kyskt och asketiskt liv. Under kvällningen blev teamkänslan stor och han anslöt sig på vaglarna med sina quinns.

  

Helge är den vita i kvintetten. Han är i alla fall ingen kapun, utan full av virilitet.

Gräshanteringen fortsatte hemma på kvällen. Alldeles nödvändigt. Med varsin klippare förvandlades grönområdena till snaggade hjässor. Bonden i byn med hustru kom upp en sväng. De trimmade kring sina hus och nere i Bûdbackens början, så det blir lite parkeringsmöjligheter till söndagens fäbodgudstjänst.

Matte trimmade också och Husse klippte upp lite mot infarten till Pajases, så åtminstone två bilar kan köra in.

Nu är det vägen som måste tas om hand ikväll, det har blivit gropar i mängd efter regnet. Bara det inte regnar ikväll också?

Av Walters Edénius - 17 juni 2012 13:30

Åter var det dags att fara iväg på jobb när andra tar sovmorgon. Matte skulle hälsa på sin dotter, Nemos Matte, under tiden Husse spelade i Boda kyrka, därför genade de över Svarttjärnsvägen till Kärvsåsen. Konstigt nog så regnade det ihålligt? Det var så att säga "dagen efter" i kyrkan eftersom lördagkvällens konsert drog nästan full kyrka. Men några trogna finns alltid som är rädda om sin kyrka och vill ha den kvar. Det var oknitt folk där också, turister kanske? Sonen eller den yngre i trion var nog kyrkomusiker eller liknande. Han sjöng med en grovt skorrande basröst som dränkte de övriga besökarnas pipor, det blev en dragkamp mellan Husse och honom i psalmerna. "Jag ger mig inte" tänkte Husse och ändrade inte Bodarytmen i psalmsången som det lokala kyrkfolket är vana med, dom kanske snoppar av frassluten mera kringt söderut? Nu är vi i Boda Kyrkby, så det så! Då gör vi så här. Så småningom följde den självutnämnde gästsolisten med i Husses takt och allt var frid och fröjd.

Efter detta åkte Husse och hämtade upp Matte, samma väg åter via Brandtjärn och fånglägret vid Svarttjärn (där var ingen hemma) och så ut på väg 889 mot Bingsjö. Mellan Finnbackavägen och Skârbergsvägen stod två älgar. Kon stod på vänster sida och fjolingen på höger. Fjolingen ville över till kon, eller så försökte kon stöta bort fjolingen för att hon själv inom kort skulle föda på nytt. Här står den yngre i familjen.

 

  

Kon stod på vänster sida och tittade på kalven och ibland hörde hon en bil som kom från Bingsjö. Husse slog på varningsblinkersen och en bil stannade och föraren med sin kvinnliga passagerare beskådade skogens konung intresserat.

    

Husse och Matte åkte iväg med förhoppning att ingen älgolycka skulle hända. Älgarna stod kvar lika orörliga. Husse blinkade åt någon bil som kom i 120 km/tim, men den vinkade glatt tillbaka "Tjänare kompis, kul att ses!"

I Bingsjö kyrka skulle ett gäng härliga kvinnor i Sundbornskläder, Oredräkt och Älvdalsdräkt komma och hålla ett program. Dom kallar sig fyndigt nog för "Soundborns". En av medlemmar är kusinbarn till Melkers Ingrid. Hon står som nummer tre från höger.

  

Det var ett fiolkomp med drag under stråken. Den som ledde med laddat uppstråk bar Morakläder och han härstammade från Vinäs. Bakom pianot satt Husses kollega Pehrs Jonas från Envikens kyrka.

  

 

Matte gick upp i tornet och ringde första ringningen vid 15.00 Först nio klämtningar och sedan ringning i sturbomba.

  

Matte älskar penséer och dom är verkligen fagra i sin ymnighet.

  

Det var mycket folk i kyrkan, det har kunnat varit fler ortsbor, för det var vacker, lättsmält sång och vackra damer. Men de anhöriga till solisterna var desto flera. Hall Ewa hade fixat iordning ett härligt kyrkkaffe med 7 sorters bröd. Nu tömdes frysen för terminen och den frostades av och tankas till nästa termin. Sigvard och Kerstin från Finnbacka var med, Berit och John från Gärdebyn, födelsedagsbarnet Melkers Lena och hennes lillsyrra från Nylands i Dalstuga, Nygårds Britta och Jones Ulla från Svôdn, Eskils Monica och Eskils Sven från Båkkar, Bleckur Inga-Britt från Ingeles m.fl

Efter det sociala umgänget vid kaffetåren åkte alla hem till sitt och till en ny vecka med nya bekymmer eller glädjeämnen.

 

Av Walters Edénius - 16 juni 2012 23:15

Idag skulle det bli högtider i våra kyrkor. Och det regnade som alla kranar var helt öppna. Det var inget skönt sommarregn utan stundom skyfall. Nylander Brittas ena kôlla skulle knyta hymens band och mycket folk och spelmän samlades på eftermiddagen i kyrkan. Ett stiligt brudpar framme i koret i Bingsjö kyrka med Rudman bakom handboken. En inlejd fotograf tog bilder på allas anleten.

    

Brudens far gjorde allt för att föreviga i lyckliga tu.

  

Husse var tvungen att hasta iväg till Boda direkt efter sista psalmen.

I Boda kyrka skulle sommaren sjungas och spelas in tillsammans med Boda Spelmanslag och Kyrkokören Bellatrix samt några medlemmar ur Dalakören från Stockholm.

  

Kameraproffset Fahlander från Falun skulle filma när kören sjunger Finn Jonas melodi på Bereden väg för Herran. Dalakörens ledare, Gulleråsbördige Curt Andreas har gjort en dokumentär om Finn Jonas, som lär sändas på TV i mellandagarna. Den som lever får se!

Efter konserten och inspelningen drack körerna kaffe och umgicks en stund innan det var sommarlov.

Heed Ann-Britt sitter här och samtalar. Hon tillhör Rensläkten i Finnbacka.

  

Barbro, Kristina, Gruvris Anna-Greta och Karin höll sig till samma bordsända.

  

Göte, som bor i Hanséns är alltid med på noterna. Han är en fransktalande Citroën-diggare. Bredvid sig har han en av Påvelssläktet i Västanvik.

   

Dessa tänkande kvinnor hör till Dalakören, en i Transtrandsdräkt och en i Leksandskläder?

   

Alm Alf håller koll på kören. Här talar han allvarsord med Dalakörens ledare Curt Andreas.

     

När kvällen så småningom kom till ända var klockan över 21.00 och sedan hemfärd. Det var besynnerliga rivspår i kurvan överst i Bûdbacken. Det kanske var Far i Päkkosgården som axat de sista metrarna, eftersom han anlänt till stugan under kvällens lopp. 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16 17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29 30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Budkatta med Blogkeen
Följ Budkatta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se