Husse och Matte fick en brunnsvåg i födelsedagspresent av Finnemangsteamet och nu är det full fart på att åka och titta på hur dessa är monterade på andra håll. De flesta tycks bara vara nergrävda och stenade i marken. Så var det åtminstone på Rättviks Gammelgård och Matsgården i Östbjörka. Det borde ju ruttna fort på det sättes. Knuts Hasse tyckte att den skulle sättas fast med expanderbultar i en stor sten. Hur stor ska den vara i så fall för att bära den tunga pjäsen på fyra meter och med 25 cm i diameter.

Där fanns en slogbod som saknade öppning? Men de hade förberett humlens växtlighet på ett bra sätt.

På Matsgården får dom göra som hemma hos oss. Man får gå uppåt för att skita neråt.

Dom åkte också en sväng ner till Bettan ute på Holmen. Bettan hade fyllt jämt för ett tag sedan och Matte skulle uppvakta sent omsider. Där blev andfamiljen matad precis såsom Sixten hade gjort om han levat.

En minnesplats efter Sixten finns i närheten av vattnet vid båthuset. Fiskmåsen sitter på taket och pratar med Sixten på sitt vis.

Man kan se Tjärudden och Smådjurskliniken på andra sidan vattnet.

Här hemma vankade korna av och an. Ibland tittade de till traktorn i garaget och ibland gick de och drack ur källan.

På söndagskvällen kom det främmande upp på gården. Husse, Matte, Kalle och Lena höll på och jobbade med brunnsvågen. Det hade börjat bli knott som alltid då regnet är i antågande.

Det var Mattes kusin Ingvor från Grejsan som kom över och hälsade på. Hon är bördig från Gulleråsen men bor normalt i Söderhamn och har fäbod i Grejsan. Maken Ivan har jobbat i skogen ända sedan 16-årsåldern.

Matte hade som efterrätt på Börjde-dagen gjort en bakelse till Husse. Det blev grädde över och den fick jag överta med glädje. Jag fick grädde på morrhåren och det var sjåigt att få dem fettfria igen.