Åter var det dags att fara iväg på jobb när andra tar sovmorgon. Matte skulle hälsa på sin dotter, Nemos Matte, under tiden Husse spelade i Boda kyrka, därför genade de över Svarttjärnsvägen till Kärvsåsen. Konstigt nog så regnade det ihålligt? Det var så att säga "dagen efter" i kyrkan eftersom lördagkvällens konsert drog nästan full kyrka. Men några trogna finns alltid som är rädda om sin kyrka och vill ha den kvar. Det var oknitt folk där också, turister kanske? Sonen eller den yngre i trion var nog kyrkomusiker eller liknande. Han sjöng med en grovt skorrande basröst som dränkte de övriga besökarnas pipor, det blev en dragkamp mellan Husse och honom i psalmerna. "Jag ger mig inte" tänkte Husse och ändrade inte Bodarytmen i psalmsången som det lokala kyrkfolket är vana med, dom kanske snoppar av frassluten mera kringt söderut? Nu är vi i Boda Kyrkby, så det så! Då gör vi så här. Så småningom följde den självutnämnde gästsolisten med i Husses takt och allt var frid och fröjd.

Efter detta åkte Husse och hämtade upp Matte, samma väg åter via Brandtjärn och fånglägret vid Svarttjärn (där var ingen hemma) och så ut på väg 889 mot Bingsjö. Mellan Finnbackavägen och Skârbergsvägen stod två älgar. Kon stod på vänster sida och fjolingen på höger. Fjolingen ville över till kon, eller så försökte kon stöta bort fjolingen för att hon själv inom kort skulle föda på nytt. Här står den yngre i familjen.

Kon stod på vänster sida och tittade på kalven och ibland hörde hon en bil som kom från Bingsjö. Husse slog på varningsblinkersen och en bil stannade och föraren med sin kvinnliga passagerare beskådade skogens konung intresserat.

Husse och Matte åkte iväg med förhoppning att ingen älgolycka skulle hända. Älgarna stod kvar lika orörliga. Husse blinkade åt någon bil som kom i 120 km/tim, men den vinkade glatt tillbaka "Tjänare kompis, kul att ses!"

I Bingsjö kyrka skulle ett gäng härliga kvinnor i Sundbornskläder, Oredräkt och Älvdalsdräkt komma och hålla ett program. Dom kallar sig fyndigt nog för "Soundborns". En av medlemmar är kusinbarn till Melkers Ingrid. Hon står som nummer tre från höger.

Det var ett fiolkomp med drag under stråken. Den som ledde med laddat uppstråk bar Morakläder och han härstammade från Vinäs. Bakom pianot satt Husses kollega Pehrs Jonas från Envikens kyrka.

Matte gick upp i tornet och ringde första ringningen vid 15.00 Först nio klämtningar och sedan ringning i sturbomba.

Matte älskar penséer och dom är verkligen fagra i sin ymnighet.

Det var mycket folk i kyrkan, det har kunnat varit fler ortsbor, för det var vacker, lättsmält sång och vackra damer. Men de anhöriga till solisterna var desto flera. Hall Ewa hade fixat iordning ett härligt kyrkkaffe med 7 sorters bröd. Nu tömdes frysen för terminen och den frostades av och tankas till nästa termin. Sigvard och Kerstin från Finnbacka var med, Berit och John från Gärdebyn, födelsedagsbarnet Melkers Lena och hennes lillsyrra från Nylands i Dalstuga, Nygårds Britta och Jones Ulla från Svôdn, Eskils Monica och Eskils Sven från Båkkar, Bleckur Inga-Britt från Ingeles m.fl

Efter det sociala umgänget vid kaffetåren åkte alla hem till sitt och till en ny vecka med nya bekymmer eller glädjeämnen.