Väckarklockan ringde strax före 06.00 Skönt! Solen skiner och det regnar inte. Kl. 11.00 skall det bli fäbodgudstjänst med två barndop nere vid vår lada. Det vore förnämligt om det inte regnade just då, det kan ju komma mycket folk, men om det regnar så törs nog inte folk ut ända hit bort? Ruth och Gullan vågade inte eftersom det var så mörka moln mot Finnskogen. Igår kväll hade Husse varit ner och satt upp två skyltar vid vägen som visar vart man skall åka om man inte känner till geografin.

Kl. 9.00 gick Matte ner och öppnade portarna till ladan och ställde ut dopbordet, elpianot, högtalarna och annat som hör till i dessa sammanhang. Nere i Bûdgården var verksamheten i full gång. Therese fixade det sista på vedstapeln.

Kl. 09.20 ringde kyrkoherden och förvissade sig om vägen.

När dessa förberedelser var avklarade runt gudstjänsten tornade det upp sig mörka moln över Amungen, men dessa fortsatte på sidan om oss. Husse och Matte klädde upp sig i sockenkläderna eftersom de är så att säga värdar för gudstjänsten här hemma. Kl. 10.00 kom kyrkoherden upp för backen gåendes, bilen var inbackad på avfarten till Pajases. Kyrkoherden måste ha fri passage iväg då han skulle ila iväg till Ore församling och förrätta ett dop vid den s.k Lukaskällan.

Nu började de småstänka. Vad är detta för nåt? Jag gick under ladan för att inte bli blöt. Det regnade mer och mer och hux flux in med alla prylar under tak i ladan. Uppe på parkeringen vid vårt hus hade John och Berit från Gärdebyn kommit tillsammans med sina tyska vänner. Rubenssons från Bingsjö likaså, dom skulle vara kyrkvärdar för dagen. Det började rasa upp bilar för Bûdbacken. Bonden mitt i byn tog hand om vissa och angav lämpliga parkeringar och uppe på vår gård skötte Matte uppgiften.

Kyrkoherden kallade till sig dopföräldrarna och dopbarnen för en sista genomgång. Det samlades folk med paraplyer och regnkläder, stövlar och parasoll.

"Kl. 7 minuter innan 11.00 bestämmer man alltid om det skall bli inne eller ute vid blöta friluftsgudstjänster, så gjorde man alltid i Ore" sa kyrkoherden. Den tiden var det så gott som slut på regnet och det bestämdes att ta risken med gudstjänst under fri himmel. Efter regn kommer knott. Det finns inte möjlighet att uttrycka sig om den matematiska storheten i detta sammanhang. Folk flaxade och viftade med händer och psalmlappar som om det vore hejarklackar under en landskamp. Det var knott på alla kroppsdelar som visades offentligt. Matte skrapade ihop alla bekämpningsmedel som fanns i vårt hus och sprang ner med dem till behövande. Husse fick spela med en hand och slå knott och mygg med den andra, likaså Bûd Katarina med sonen Gustav, som spelade tvärflöjt och bas. Det var trots allt en vacker syn att se alla färgglada klädesplagg och alla gester från min plats under ladan.

Dopbarnen var härliga och charmiga trots alla elaka flygfän som letade sig in över allt.

Det var över 150 personer som trotsade klimatet. Karin från Gärdebyn kom för att se när barnbarnet Ester skulle döpas.

Friskusen Maria Mårsén rädes inget nederbörd. 

Ma

Hederskyrkvärden Sigvard från grannbyn Finnbacka tillsammans med släktingen Kerstin. 

Här pratar kyrkoherden med dopbarnet Frank, som är barnbarnsbarn till den genuine bybon Sixten, som alla kände i byn. 

Kerstin pratar ivrigt med Melkers Lena från Nylands.

Bonden mitt i byn vet alltid på råd när det gäller knott, här tillsammans med Jälbimåjen.

Äntligen sista psalmen jublade några för sig själva, nu kan vi röra oss fritt från knotten. Många stannade kvar och fikade i ladan, dopfamiljerna åkte ner till byn och hade familjefester. Vissa kokade lunch på spritkök. John räknar om korvarna räcker.

Annika och Nemo träffade barndomskamraten Cecilia, som är en fan av allt vad gäller 50-talets specialiteter. Bilar, krom och annat. 

Gustavs pappa trivs när sonen spelar så fint på basen.     

Jag undrar vad Matte drack för starkt, hon blev så sprudlande glad?  

"Den där mannen är fyrmänning med mig"  säger Bûd Katarina och pekar ut genom porten.

Det brakade löst ett skyfall strax efter gudstjänsten, men då hade de flesta farit iväg eller sökt skydd.

När denna samvaro avslutats för denna gång började Husse och Matte att plocka ihop och återställa lokalen. Sedan var det lunchdags samt Annica och Nemo skulle skjutsas hem.

Det blir alldeles öde direkt efter en fäbodgudstjänst, nästan som torsdagen efter Bingsjöstämman. Tyst, tyst. Men det är i alla fall några grannar kvar ett tag till i gårdarna runt om.

Lite senare åkte Husse och Matte till Kärvsåsen med Annika och Nemo. På hemvägen åkte de in till Avlassen och hälsade på Kerstin och Carl Olov. De rustar sin stuga, som får en finskt skepnad med de snygga panoramafönstren.

På sjöns sydsida ligger det s.k Kontoret uppe på backen och efter dammluckorna går kanalen vidare till Sågtjärn och den s.k Blå Sluss och vidare till Gravsjön

"Denna njutbara plats på jorden är som läkedom för kropp och själ"

sa Kerstin med tyngd i rösten.

Vid bryggan ligger bastun.

En gammal trädstam fick vara kvar till hackspettarna när vägen kom till.

Kaskader av skvattram eller getpors, som den också kallas, bredde ut sina vita blommor över myrarna och spred den så speciella doften av myr.

Efter att ha suttit och beundrat utsikten vid Avlassen åkte Husse och Matte hemöver. Ett regn kom igång ju närmare hemåt färden gick. Från Hållberget kunde regnbågen skönjas över Dalstuga.

Husse tog bort skyltarna om fäbodgudstjänst, då de åkte hemåt. Matte gick över och pratade en stund med Bûd Katarina på kvällskröken, medan Husse och jag eldade och förberedde kvällsfikat.