Alla inlägg under oktober 2012

Av Walters Edénius - 29 oktober 2012 22:45

Igår var det en härlig och solig dag. Husse och Matte hade ledig söndag och bestämde sig för att ta en skogsrunda med hjälp av apostalhästarna. Bonden kom upp en sväng när dom höll på att axla ryggsäckarna. Han erbjöd skjuts, men de tackade nej eftersom det gällde att röra på sig. Längs Budvägen satt Johan och Robin på pass. Bylaget var ute och jagade älg. Någon ropade i deras radio "En stor ko kutar mot Vattumyre och simmar troligtvis över Draggan till Envikens församling för att fira gudstjänst". Det typiska som händer under älgjakter.

Husse och Matte gick mot Näverbergsheden och högt på en kulle gjorde de upp eld och tog en rast.

 

På vägen dit växte det roliga utväxter på en och annan tall. Förmodligen tumörer eller liknande.

 

De fortsatte mot vändplanen på det stora hygget norr om Budär och gick sedan cykelvägen hem.

Efter att ha varit en skön och vackar söndag blev det totalt tvärtom på måndagen. Det satte igång att snöa på söndagsnatten och stora, tunga flingor dalade tätt. Det fortsatte hela dagen. Matte var i kyrkan och putsade fönster och Husse var i Boda.

När han tittade ut från sitt rum låg tvättstugan mitt i snöovädret.

 

Micke kom till Gruvås depån och fyllde trailern med sand men det var svårt att få trailern i rörelse eftersom de varma däcken smält snön till is. Men han är en van chaufför och lirkade den stora bilen fram och åter så de kom iväg.

    Husse vågade inte åka över Lidberget hem eftersom det fallit nästa 3 dm snö och den vägen plogas inte först, utan han körde via Ingels.

889:an var plogad liksom 890:an till Dalstuga. Bonden hade kört med traktorn upp till Budär, så det var bara att följa "rälsen". Hur mycket snö skall det komma egentligen redan nu? "Tack kära hustru, för att du vann resonemanget om vinterdäcken ska på eller ej!"  Hur kommer vi ut i morgon bitti om det fortsätter så här?

På tisdagens morgon, Elsa-dagen, hördes att någon stor maskin var i antågande. Det kan inte vara bättre, Uffe kom och plogade vägen fint och fixade bort nederbörden. Tack och lov! Nu var det bara att köra utan problem. Idag skulle Husse ner och spela på ålderdomshemmen i Rättvik. En solskensstund i ovädret. Glada och tacksamma åhörare som får en av sina gråa dagar lite upplyfta med anspråkslösa toner. På Prästskogen hade "änglarna" ordnat med kyrkkaffe efteråt. Dessa änglar kommer varje gång och hjälper de boende in till andakten och musikstunden. De drar rullstolar, går armkrok och pratar rättviksmål så alla känner sig hemma. Det är Sikes Barbro, Gudrun Kellner och Karin Ljunggren.

På Enådal var f.d Bodakyrkvärden Gunvor från Solberga. Hon delade ut psalmböcker till alla och samlade in efteråt. Åker Leif, Lång Erik, Lind Inga m.fl sjöng med i psalmerna. Kjell Boye tittade in och vinkade mitt under psalmsången.

På Enåbacken vinkade kära Uvbo Hanna glatt åt besöket. Maj-Lis brukar ibland dansa med en av personalen till Husses musik.

Nu hemfärd till vinterns rike. Vintertiden har gjort att det är mörkt nu när resan går mot Hälsingerågången.

I slutet av veckan skulle Hillrings komma upp med sandningsgrus till Matte. Det är svårt att sia om hur halt det blir till Alla Helgons Dag.

 

Hillrings hade sonen Oskar med sig eftersom skolan har höstlov. Han går i samma klass som Bodapojkarna Emil, Rasmus och Kevin.

Emils pappa har hjälpt Husse och Matte med bygget här hemma tillsammans med snickaren Konta från Born.

ANNONS
Av Walters Edénius - 27 oktober 2012 23:45

Nu ringde den förbaskade väckarklockan igen, sista dagen innan den skulle dras tillbaka. Det var några minusgrader och snön från igår låg kvar.

Husse hade tagit några bilder av gårdarna här uppe innan snön föll. Pajases och Hilmas stugor. Lisbets stuga finns bara som ett minne. De stenar från källargrundet syns inte längre efter den senaste avverkningen, nerkört och borta ur tiden.

       

Men idag blir det en tur tilli älgskogen med Rocka Södra. Våttberg var såten som skulle kollas av. Det bestämdes under morgonbönen hos Nicklas.

Dom flesta deltagarna utom hundförarna hade ved med sig för att få det varmt på passen. Husse, som satt i passet vid det gamla avlägget, hade turen att ha en kamin i kojan. Där satt han och eldade och hade det inte alls så illa.

   

Det var ståndskall alldeles mitt emot där Husse satt och plötsligt så small det och efter en stund så small det längre bort, några hundra meter nolatä Sôffa. Nicklas och Kalle hade fällt varsitt djur.

Det avblåstes vid 11-tiden för gemesamt fika och lunchintag vid Lustgården. Dalstuga-laget hade sin samling en bit längre bort.

Kalle var en av årets skyttar som fått möjlighet att komma till flest skott-tillfällen och som också lyckades.

 

Efter lunchtimmen skulle älgarna dras fram. Med pulkan på biltaket for några att hämta kalven och den andra gruppen tog hästfinkan med älgdragaren och åkte mot Våttberg. Lena och Nova ledde kortegen, innan en oviss färd begynte mot den fällda älgen.

 

Vid vändplan somnade en av skyttarna i Kjells bil, alla tyckte att han kunde sova kvar där. "Den som sover syndar icke!"

 

Nu strövade gänget iväg genom det tunna snötäcket. En bit bort fanns legor av älgar.

   

Från ett hygge under promenaden kunde vädervillorna på Hedboberget i Ore socken skönjas i horisonten om man tittar noga.

 

Väl framme vid älgen började vissa mödor att ta vid. Den hade fallit olyckligt på rygg i ett dike, men med knep och finurligheter drogs älgen upp och kom på dragaren     

Återfärden gick bra med Kalle vid rodret. Lena och Nova satt vid vändplanen och vaktade bilarna. Lena hade fått anrop från grannlaget att en påskjuten älg sprungit in på våra marker. Husse och Kalle ställde ut sig och passade en stund vid Pinnpassen, men älgen hade dragit vidare mot Näverbergstjärn. Kalle och Nicklas spårade vidare senare under kvällen i mörkret med pannlampor.

Vid slakteriet gick arbetet på för fullt enligt gängse mönster.

Nova hade fått smuts under sina vita skor och ville få sulorna avspolade.

 


Så blev det kväller för oss, hemfärd till Bûdär.

Hönsen hade redan flygit upp på vaglarna. Kycklingarna har vuxit till sig blivit tjurskalliga tonårsdöttrar.

 

Det skulle bli skogsdag i morgon också, alltså tidigt sänggående. Men det blir ju vintertid och en timmas extra sovmorgon i alla fall.


ANNONS
Av Walters Edénius - 26 oktober 2012 23:00

Tänk att det kom snö i natt! Blåsväder otäckt värre, jättehalt på vägarna säger dom som kört från Rättvik. Men dom som åker söderifrån sa att snön började i Tänger någonstans. Kallt är det också, jag är en spiskatt uti klospetsarna.

Husse och Matte klädde sig i svart och åkte ner till kyrkan. Källass Mor skulle begravas och hennes barnbarn, Ulrika, skulle sjunga solo. Hon sjunger här i Bingsjö och Boda varje sommar med sin trio. Anders Lindgren spelar piano då. Han är begravningsentreprenör i Stockholm och han skötte även begravningen efter Källass Stina. Han skulle även kompa Ulrika i sångerna.

Matte och Anders hjälptes åt att placera bårtäcket på kistan.

 

Ett fint foto av den glada och avhållna Stina placerades på kistan. Det har blivit en ny sed att många vill ha ett konterfej eller foto av den avlidna på kistan.

   

Stina var en i en syskonskara av åtta som bodde i Källassen men skolgången var i Finnbacka byskola. Hennes busige skolkompis Sigvard, är en av våra kyrkvärdar i Bingsjö. Han hade klätt sig i dräkt, men Matte måste alltid hjälpa honom att knäppa kvalarna, det är inte så lätt med små knappar och stora arbetshänder.

   

Det kom många släktingar till begravningen och byborna i Finnbacka ställer alltid upp när någon i deras gemenskap går hädan.

Ulrika sjöng tre sånger och läste upp ett rörande vackert brev till sin farmor.

 

Begravningen förrättades av kyrkoherden som hade klätt sig i sin silver-elva runt halsen, dagen till ära.

Husse spelade orgelmusik och valde musik från Bingsjö och Finnbacka.

Begravningsbilen körde sedan Källass Stina en sista gång upp genom Finnbacka by innan färden gick vidare mot krematoriet, som ett farväl till sin trakt som genom alla år varit henne så kär.

Alla gick sedan över till bystugan där det hölls en minnesstund och prästen läste upp namnen på alla som skänkt gåvor till olika fonder. Husse satt med Hinrikes Kesti och Olle Lindgren. Två glada och humorfulla personer som håller ångan uppe i ordsvängarna.

Matte kom att sitta med en älgjägare från Sala. Det kunde inte bli bättre.

Anna Maria och Per hade ordnat goda smörgåstårtor som smakade mer, det gick inte att bara ta en bit.

Så var denna minnesdag efter en omtyckt medmänniska till ända och alla gästerna spreds åt sina håll. Några stannade dock till i affären för att köpa det där sista, som man glömt nu när man ändå var i närheten. Walters Kristina stod och knappade in alla varor när Husse, Matte, Yvonne i Finnbacka m.fl. radade upp sina val på gummibandet, som fick springas igång.

Här hemma höll Bonden under dagen på att panela sin förstukvist och satt ibland och funderade på hur snickarglädjen skall se ut.

Tänk att det bara är fredag än, det känns som om det är lördag?


Av Walters Edénius - 23 oktober 2012 21:00

Igår höll Matte på och skurade vapenhuset med såpa och Kyrkkatten höll till däromkring. Löf Astrid eller Lång Astrid, som hon kallas i Bingsjö, kom och pratade en stund med Matte och risade sedan sina gravar innan hon åkte ner till Knutes Hilda och drack kaffe.

Idag blir det en strålande vacker höstdag, solen börjar gå upp i öst och sänder sina strålar över vårt hus och den ännu så bladrika vildapeln i hagen.

     

På Hälsingesidan och mot Bingsjö ser man dimman lätta och i Bingsjö kan man skönja vissa av husen, Westlings, Päkkos lagårn m.m

   

Solen har inte rått på alla hus här uppe än. Stora träd skuggar husen någon timme till.

       

En av Bondens kor blev törstig på morgonen, lite hö fastnade i ena hornet på väg till vattenhålet.

 

De frostiga bladen på marken bildar sköna konstverk en stund innan de töar upp.

   

Idag på förmiddagen börjar höstens första temaförmiddag i Bingsjö bystuga, som denna gång har ämnet skolslöjd på schemat. Husse och Matte åkte i god tid för att hjälpa till att duka borden och Matte kollade om Kyrkkatten fanns kvar. Den kom direkt när hon hörde Mattes steg i gruset. Väldigt hungrig och kontaktsökande gick hon direkt till dörren för att få komma in i stugvärmen. Så direkt upp på soffan för att känna lite "här bor jag".

 

I bystugan var Anna-Maria i full färd med att ordna med maten. Per, från Finnbacka, hade kokat en superb fläskgryta med rikligt av förbrynta fläskbitar, småtomater och annat läckert. Kaffe och äppelkaka med vaniljsås till efterrätt.

Strax före kl. 11.00 började folk komma och det samlades ett 30-tal personer. Många av damerna hade med sig sina alster från skolans syslöjd då det begav sig. Från Enviksbyn hade Inga med sig Davids fina träbil som han gjorde i slöjden i Dalstuga skola.

 

Knutes Hilda hade med sig ett par sexiga underbyxor, som Carl-Johan synade i sömmarna.

 

Hilda hade även med sig en klänning som hon och de övriga tre flickorna i 6:e klass sydde till examen. Alla fyra bar sina klänningar då på examensdagen. Hilda var flitig och energisk och sydde allt läraren tipsade om, när läraren inte direkt hade några mer uppgifter för henne fick hon brodera en duk med avancerade stygn, som överkurs.

   

Nygårds Britta hade också med sig många bevis från skolslöjden bl.a skolköksförkläden och ett snörvil till dräkten. Siv hade också sömat ett skolköksförklä och det var broderat med hennes namn i rött.

       

Marianne sömade sin sockendräkt i skolan för 70 år sedan.

 

Maten åts med god aptit och det samtalades om allt mellan himmel och jord.

   

Även Sparf Olle från Silverberg kom och hälsade på, han sjunger ibland solo när Husse spelar på Prästskogen i Rättvik. "Var skog har nog sin källa" och "Bland Ovikens snöhöljda fjäll".

 

Husse var tvungen att fara direkt till Backåkern för dagens nästa programpunkt. Kyrkkatten låg mitt på landsvägen utanför Bystugan, sedan hörde katten Mattes röst och sprang i ilfart till henne. Precis som Husse brukar göra, fast han ligger ju inte på landsvägen!

På Backåkern var det god trivsel som vanligt. Kjell satt utanför och tog sig bloss på maten. Arne hade med sig ett stort konvolut med pianonoter som han ville få spelade av Husse. Daniels Gunnar skrattade glatt och frimodigt. Knapp Brita höll koll på Husse så han spelade tillräckligt länge och hon försökte hyscha ner dom som pratade för högt så hon inte kunde höra alla tonerna från pianot.

Ingels Eva kom fram med kaffe och Husse satt och spåkade en stund med Tinsvôds Irma, som bad att han skulle hälsa hem till Ann-Lis.

Så var det åter dags för färd vägen österut mot hemmet och eldningen.


Av Walters Edénius - 21 oktober 2012 23:45

Klockan ringde 05.30 och det dröjde inte så många minuter förrän alla var i full gång. Ännu en dag med ryggsäckspackning och raggsockor. Samma visa, samling i byn hos jaktledaren för utsättning. Matte fick stå på Rockvägen vid Sälgen någonstans och Husse på Myrviksvägen. En tyst dag inget speciellt hände. En hackspett hade en smedja i en tall där den jobbade emellanåt.

 

När det inte händer något på passet finns det tillfälle till spekulationer och filosoferingar. Alla sitter och kollar runt och upptäcker. För att inte tala om många träd som får växtformer som inte är vanliga. Som hos oss människor en del är udda och andra följer med i skördarens lieslag som en i mängden.

   

Det blev en samling vid 10-tiden, som vanligt ordnades det en värmande brasa att laga mat eller grilla över. Kjell hann först denna gång, han späntade ved och lade i ordning vedträna till en snygg uppsättning som tog sig på en gång, utan en dunk diesel.

 

Det blev en lugn 2:a passning också, inget smällande, bara att njuta av omgivningarna och höra hur ett gäng stjärtmesar kom svirrande och genomsökte ena trädet efter det andra. 

Efter samling vid trailerkurvan åkte alla hem till sitt.

Husse och Matte satte igång med allt möjligt här hemma. Matte höststädade och pyntade ute på gården, tog ner humlen m.m

   

Husse bytte om till vinterdäck eftersom det lär bli kallare nästa vecka. Det är nog bara en tidsfråga innan snön är här en morgon när vi vaknar.

Innan dagens avslut åkte dom fram och tittade till Mattes kyrkkatt. Hoppas dom inte drar hem den hit, för här är det faktiskt jag som bor. Matte tycker så synd om den, hon kan inte se att någon skall behöva vara utan mat. Det är ju kyrkans idé att vara generös mot dom som saknar förnödenheter. Kyrkkatten låg och sov i det av Matte arrangerade boet.

 

Den blev jätteglad när Matte kom och katten gick direkt in i hennes arbetsrum och ville ha mat.

   

Det är svårt att lämna katten ute och åka hem, när den så gärna vill vara inne i värmen. Hoppas någon vänlig själ som inte tidigare har katt, kan ta hand om den, så den får det skönt till vintern.

Under kvällen här hemma kom alla korna fram till Nygårds stugan för att träffa Bonden och hans fru, dom alla tillsammans hade en stilla överläggning om hur länge korna skall vara kvar i hagen.  Korna kan vara kvar ännu ett tag eftersom det är så milt ute, sedan har de ju balarna med foder. Tänk om alla kor blev skötta på detta sätt? En del får gå i blöta hagar ända upp till halva låren, här är det höjder att vara på.


Av Walters Edénius - 20 oktober 2012 23:45

Det blir nog skapligt väder idag. Men nog är det höst. Efter kl. 14.00 ska det bli oskapli´ mâ regn, sa damen på SMHI. Husse och Matte packade ryggsäckar för att följa med Rocka Södra jaktlag ut i skogen på efterjakt.

Hönsen skulle utfordras. Nu har kycklingarna lärt sig att klättra upp på vaglarna. Dom måste ha en enorm balans, de sitter under hönans vingar och vinglar fram och åter.

   

Jaktlaget skulle samlas hos jaktledaren nere i byn. Där var det kvinnlig fägring utan dess like. Ingels Lena hade arrangerat s.k "tjej-jakt" i Dådran denna helg, och de bodde hos Lena alla tjejerna. Fröjd Kjell började låta som en tjädertupp när han såg alla grönklädda damer som gick och släpade vingarna när de bar på sina ränslar.

Så när lugnet lagt sig och kvinnfolket åkt mot Strupen började jaktledaren att redogöra för dagens planer och det var såten i Västbergsskogen som skulle testas. Matte satt en bit från vägen som leder mod Tinastickarn och Husse på väg upp mot flygfältet.

   

En av hundförarna, Mökjas Jim, fick upp några älgar och han fällde kalven.

Boda Norra hade också fällt en kalv, som dom kom med på en släpkärra.

 

Grabbarna i det Norra laget var så hyggliga att de lånade ut sin släpkälke och väntade till Södra fick dra fram sin kalv.

         

Sedan fick den lift fram till byn. Matte höll i hundkopplet medan de andra drog. Hunden kunde bli lite irriterad på främmande personer som kom "hans" byte för nära.

Det började regna så smått men det hindrade inte från att ta en fikapaus efter en hygienisk runda med händerna i diket.

   

Husse och Matte var tvungna att bryta umgänget eftersom de var bortbjudna på 50-årskalas till Bingsjö på eftermiddagen. De måste hem och rigga om. Kåks Maria bjöd på storslaget kalas i bystugan och temat var "Cowboys, kom klädd så!" Husse och Matte letade i garderoberna och fick till slut ihop några paltor som kunde passa in.

Väl framme i Bingsjö var det många som tagit Marias klädönskan på orden och verkligen jobbat med utstyrseln. Dalstugaborna kom ridande på käpphästar i regnet. Andra kom som indianer, t.ex Marias svärmor indianhövdingen "Tuffa Bönan" .

   

En stor samling släkt, vänner och grannar fyllde bystugan och vissa sig själva. En upprymd stämning, hjärtlig glädje och spännade cowboy-mat.

Kåks Maria hade stor paketöppning på scenen.

   

De flesta av besökarna bjöd på sig själva i olika skepnader:

           





                         

 

Klöver Tre från Rättvik skötte musiken och dom kan ju spela de rätta tonerna som passade in i atmosfären.

   

Båda unga och gamla dansade villigt mellan mat och vickning. Det blev dansturer av såväl lokal art som upprymda åkare-svängar eller sensuella tryckare.

         

Musiken fyllde lokalen och dansparen svängde sina lurviga. En och annan gick ut och hämtade luft eller tankade vid baren. Husse och Matte åkte hemåt eftersom de inte hade någon sovmorgon nästa dag.

Det var en lyckad fest med mycken glädje och roliga människor i alla åldrar.



Av Walters Edénius - 18 oktober 2012 20:47

Husse och Matte for iväg i all hast i morse. Matte kollade om den vilda tamkatten på jobbet hade mat. Den hade ätit upp allting visade det sig.

Sedan gick det i ilfart till Boda Prästgård för att i farten slänga av Husse, som skulle vara där med sitt knog medan Matte var kallad ner till Rättvik.

Utanför prästgården höll Blank Helene och Ollas Sanny på och räfsade upp det löv som nedkommit, men det fanns mycket kvar på träden än.

Prosten från Leksand skulle komma och visitera under eftermiddagen och då måste det se fint och respektabelt ut.

Nere vid Norgehusen började hösten komma och det var tomt i lekparken vid Fritids. Barnen var nog fortfarande i skolan.

         

Husse ställde fram några bord och stolar i prästgårdssalen till eftermiddagens seans. Back Maud, Anita Gellerbrandt och Gesar Marianne ordnade med förtäring till kvällen.

Under dagen ringde Ingels Lena och talade om att Stora-Enso hämtade rastkojan från Hästkassbåkkan och frågade Matte samtidigt om hon kände till plastsäcken som låg där innehållande kläder och en nallebjörn? Denna säck har gäckat flera i byn, nu kanske den som dumpat säcken fått sin förhoppning uppfylld?

Vid 14-tiden kom ena bilen efter den andra upp till prästgården. Leksandsprosten med sin ständige sekreterade tillsammans i en bil med kyrkoherden i baksätet. De kom på två hjul i kurvorna med kyrkoråd, barnverket och Hall Ewa i följebilar.

Det blev en trevlig stund med många rosor och goda vitsord till personal och kyrkoråd i Boda för allt som görs och för gott samarbete och kreativa planer för pramtiden. Alla blev glada att få höra detta från visitatorn.

                

Efter en timmes träsmak blev det en bensträckare och kaffekopp på stående fot. Vår kyrkoherde var utschasad efter sin Ungernresa.  


Björ Aina, som är orförande i Boda kyrkoråd, verkar att säga till prosten: "Nog är det väl Rättvik som hör till Boda och inte tvärtom?"

 

Sedan blev det ingående frågor till var och en om hur deras jobb sköts och om de anställda uppfyller kraven enligt tjänstgöringsföreskrifterna.

Ollas Sanny skulle hellre vilja leda sång i mamma/barn-gruppen i stället för att vara kyrkvaktare och han åskådliggjorde visuellt hur man kan göra rörelser till "Imse vimse spindel"? Nej han visar hur man drar upp tornuret kanske?

         

Lena tyckte att hennes gester var bättre. "Jag har en liten hängbegonia i fönstret".  

"Hej vad heter du då?!

 

Det blev korvstoppning och mangling på hög nivå utan att någon för den skull blev stött och nertrampad i avgrunden. Prosten är en galant mötesledare som inte behöver begagna undermålig humor för att bli uppmärksammad. Det var högt i tak både bokstavligt och i praktiken. En lyckad visitation för Boda församling, deras personal och förtroendevalda.

Nu kom det fram en kasslergratin, sallad och kaffe.

         

Lottie njuter verkligen av den goda kasslern. Mmmm vilken härlig kryddblandning!

Äntligen på hemväg. Matte undrade hur den stackars katten hade det i kylan utanför Bingsjö kyrka? Hon kollade om katten var där. Allt uppätet och så kom katten uppdykandes från ingenstans på en gång och ville in i värmen och få mat. Kanske var den utanför Astas hus och hörde när Matte stegade fram i kyrkogårdsgruset?

 

Matte har gjort en liten koja åt katten med en varm tröja att ligga på, det verkade som om den ligger där.

 

Äntligen hemfärd. Det blir nog regn, det började smådugga.

Det nytjärade kyrktaket blänkte i dropparna.

 

Jag var ute och i full färd med att sätta i mig en skaplig råtta när dom kom hem. Det var inte tid att vara något välkomnande just då. Men så fort allt utom gallblåsan var nertuggat gick jag in och tiggde åt mig lite grädde för att späda ut råköttet med. Lite väta att blanda ut med var nödvändigt.



Av Walters Edénius - 17 oktober 2012 22:45

Ska vinterdäcken på eller inte? Kan vi vänta en vecka till? Det ständiga resonemanget här hemma.

I måndags när Husse och Matte åkte iväg blev det stopp nere på Vilstensbacken. Där stod en trailer och höll på att lasta av en markberedare. Det var säkert spännande att se hur enkelt dom lastar av dylika bjässar. Trailern var nog lite längre än normalt eftersom den var tvungen att ta om vid storstenen intill Översta Nyåkern.

     

Den vände efter alla konstens regler på planen vid Hästkassbåkkan. Baklamporna råkade ramla av när han vände. De fastnade väl i något buskage. Men Bonden fångade upp dem och körde ifatt chuffören så han fick dem åter.

På kyrkogården var det full fart med lövjobb. Det måste bli klart eftersom SMHI sagt att det kan komma ner 5 cm snö under natten till tisdagen. Här i Bingsjö med omnejd bor vi i gränszonen, har vi tur så slipper vi.

Vid ladan hos Noréns i Järnakurvan verkade det planeras för slakt. Gubbar med plastförkläden och blänkande kniveggar stoltserade vid fårfållorna.

Plötsligt kom Got Bertil med hästfinkan efter bilen. Han skulle antagligen passa på och få en kalv slaktad i samma veva. Men kalvar är sluga. Kalven rymde iväg till kyrkogården. Den tänkte väl "ska jag dö, så ska det vara på kyrkogården!". Bertil kutade med sina långa slangriga ben efter och försökte fånga in den. Men kalven förstod vad som var i görningen och kutade vidare. Matte räfsade löv och skakade på huvudet. Det såg ut som en scen hämtad från en sämre cowboy-film. Hur historien avlöpte är okänt för mig, men slaktarna verkade packa ihop och åka, trötta på att vänta.

I Boda var det Trivselträff, som Diakonin ordnade. Lisbeth, Anna-Stina och Stam Maria serverade en närande soppa.

 

Prästens son, Max Norberg, berättade från sin Burundi-resa och om scouternas 100-årsjubileum.

   

Scouter från hela världen samlades i Burundi och hjälpte folk med sysslor i deras vardag, bl.a hur man sopsorterar.

Under eftermiddagen hade Matte fått sällskap av en jättevacker katt. Det är konstigt när Matte pratar om andra katter. De är alltid så vackra bara för att dom har lite gula fläckar i pälsen. Min päls är alltid stilfull och passar i alla sammanhang, den följer inte några fåniga modetrender.

Hur som helst var den vackra katten väldigt efterhängsen och kontaktsökande för att inte tala om uthungrad.

 

Varför vill den inte vara hemma? Var hör den hemma? Vi katter flyttar ju om vi inte trivs, så är det. Jag flyttade in till Matte när det kom småbarn in i mitt första hem. Då var jag inte viktig och betydelsefull längre. Det fanns ingen tid för mig helt enkelt. Jag reagerar fortfarande och flyr iväg när jag hör barnskrik. Husse och Matte är för gamla i alla fall för att skaffa barn. Hos Matte blev jag en ansedd varelse och så ska det vara.  Vi är stolta skapelser och har ett högt värde. Det kan man läsa i boken "Mormors katta", som ederats på en mängd dialekter såsom enviksmål, bingsjömål, bodamål, rättviksmål. Matte kunde inte lämna katten utan att ge den mat, den glufsade i sig som om den inte fått mat på länge. Till och med grädde lapade den i sig.

Jag låg hemma i värmen och tyckte synd om den andra katten som inte hade tak över huvudet.

   

När de var på väg hem så låg det en ljusblå plastsäck inkastad bakom rastkojan vid Hästkassbåkkan. Kanske röjarna har lagt dit något dom skall använda i jobbet? Men det visade sig bl.a vara en nallebjörn? Matte trodde inte att röjarna använde nallebjörnar, men det låg också kläder och skodon av skilda slag. Vem slänger sådant när det finns så många som inte har råd till kläder?

     

Så kom dom i alla fall hem, Husse och Matte. Ska vi sätta på vinterdäcken? Vi kollar på vädret först! Det skulle komma en varmfront efter det presumptiva snöovädret, vi avvaktar.

Tisdagmorgon. Det hade snöat under natten. Det hörde jag, så jag gick inte ut, jag accepterar inte vinter än.

 

Ett hetare resonemang om däcken, men det skulle bli upp till +10 grader i slutet av veckan. Nej vi väntar till fredag eller så.

Dom åkte iväg försiktigt nerför backen. Den blåa plastsäcken låg kvar bakom rastkojan. 

Det minskade med snö avsevärt bara de kom fram till byn. På Rättviksvägen var det bara vatten och regn. I dag skulle Husse ner till Rättvik på eftermiddagen och spela på ålderdomshemmen. Husse var så tidig denna dag, så han satte sig i sjukstugans foajé och läste gamla tidningar och hejade på alla bekanta som kom.

 

Rune och Gunvor sjöng vant med i läsarsångerna. Gunvor kunde alla utantill sedan förr då de kunde gå i Missionskyrkan. Gudrun instruerar om vilken knapp som skall vridas på för att hörapparaten skall fungera.

 

På Enådal var Gunvor i färd med att dela ut psalmböckerna, invant sedan tiden som kyrkvärd i Boda. Men hon kan ej tända ljusen eftersom hon inte når upp till tändstickorna. Lång Erik, Lind Inga, Åker Leif och många fler slöt upp. På Enåbacken berättade Husse för Uvbo Hanna att Nygårds Anders sikar för fullt, men att det inte är så gott om varan än. Hanna verkade glad över att få höra om de gamla höstsysslorna hemma i Dalstuga.

Päkkos Margit pratade en stund med Matte efter arbetsdagens slut.

 

Idag onsdag var all personal beordrad att närvara i Rättviks kyrka på ett föredrag om social ekonomi för hela stiftet. En upprymd och givande dag som engagerade allas entusiasm för ämnet.

Träsmak var bara förnamnet. Vissa somnade gott, andra applåderade ivrigt, någon på läktaren plockade med noter, några löste korsord. På eftermiddagen var det olika gruppföredrag på Stiftsgården, som alla skulle anmäla sig till. Sedan avskedskaffe där i matsalen.

Fort hem. Den vackra katten hade ätit upp maten och Matte hällde upp mer. Om något borde engagera kyrkfolk, så är det väl att hjälpa de hungriga. Social ekonomi alltså? Husse och Matte fattade galoppen till slut.




Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5 6 7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17 18
19
20 21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Budkatta med Blogkeen
Följ Budkatta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se