I söndags övade Bingsjökören i ett par timmar inför Advent och Jul och så turnéen förstås. Kören skall till Svabensverks kyrka och hålla en musikstund, det blir också cittramusik, fiol samt "O helga natt" med "de tre tenorerna från Finnmarken". Hoppas några kommer och lyssnar på sång och musik i det enkla, men med stort engagemang. Efter körövningen i söndags bjöd Ingegerd på sina älsklingsbullar, Lussekatter.

Lite senare på eftermiddagen var det en mässa med musik, där Husse spelade piano och orgel mellan prästens inpass.

Under tiden låg Rosie (kyrkkatten) och sov på soffan i Mattes lunchrum. Hon sover ibland i prästgården, där hon går in och ut genom en ventil och ibland sover hon på altanen hos Siv. Vilken situation att behöva leva nomadliv?  Men katter bosätter sig där de trivs, i annat fall flyttar dom. Vi katter äger Husse och Matte medan det är Husse och Matte som äger hunden. En väldig skillnad.

I dag hölls höstens andra förmiddag i Bingsjö bystuga. Det kom väldigt med folk, mer än normalt trots att flera av dom "vanliga" var borta.

Denna gång var det "dialektala ord och uttryck i Finnmarken", som var temat. Sven Trägårdh inledde med lite minnen från Ore och Idre om dialekterna där, sedan lossnade det bland åhörarna.

Flera av besökarna berättade fraser och ord på vårt mål, Nygårds Britta läste t.o.m en dikt. Vivi berättade skillnader i dialekten gentemot Dådran, där man mera använder bokstaven "u" i stället för "o". "Duppa i kuppen" eller som vi "doppar i koppen", o:en i doppa och koppen skall uttalas om o:et i t.ex ordet stor.

Olle Lindgren berättade att det i Finnbacka finns "h" i orden i motsats till Bingsjö. Finnbacka ligger ju närmare Boda, som har samma "h". Ingviol sa att i Bingsjö säger man "stega" men i Boda "ståki" för ordet "stege".

Bettan sa att i Dalstuga sa hennes far "dôrra" men mamman sa "dâre", liksom man gör i Bingsjö för ordet "dörr". Sixten använde varianten från Hälsingesidan. I Boda och Rättvik säger man "dåre" för ordet "dörr".

Claes-Göran berätta trevliga episoder från Källassen på Finnbackamål.

Jones Ulla sa att ryggsäck heter "fässil", halmmadrass heter "fässing". Liksom orden leva och lova heter "lôva" i Bingsjö.

Här sitter Ingviol och Olle och talar dialekter.

Vivi berättar om alla "u" som finns i Dådransvarianten.

Bettan berättade att hennes far Sixten alltid sa "dörra" och inte "dâre" som dom gör i Bingsjö.

Konditor Primarius från Iliastjärn, överraskningarnas man inom bak-konsten, Theo Simone. Han hade bakat två "Ägglikörstårtor à la Theo". Tårtorna var ganska vassa eftersom det var såväl vitt vin som ägglikör i dom, så alkoholister fick vara försiktiga.

Per från Lanthandeln hade gjort iordning matiga Lasagne, som Anna-Maria serverade.

Husse åkte sedan i ilfart till Backåkern för att spela på andakten. Gesar Arne hade som vanligt ett stort konvolut med sig innehållande notblad, som han önskade att Husse skulle framföra. Denna gång var det en gammal schlager som hette "Shanghai" och några Amerikanska folkmelodier. Spännande uppdrag att från bladet, utan övning vara tvungen att spela prim à vista. Daniels Gunnar var som vanligt glad och skojfrisk, han hade sina två döttrar på besök också. Tinsvôds Irma kallade Husse för "lilla gubben" och var glad att se honom.

Sven Trägårdh höll en avpassad och lättbegriplig andakt som alla kunde begripa, inga latinska snirklingar som totalt är ointressanta.

Så var det åter kväll och Mattes favorit skulle vara på TV i kväll. Leif G.W Persson.