Nu började det hemska urvädret komma inpå oss såsom SMHI varnat för. Snön blåste på tvären i den hårda vinden. Husse och Matte åkte ner till Rättvik för att uträtta ärenden såsom bl.a att lösa ut paket. Det skulle bli julmarknad i Rättvik och ungdomar hade ställt upp bord längs Storgatan med försäljning av saffransbröd och annat, det blåste i full karriär och deras utbud vart total översnöat.

Färden gick upp till Perjonsgården i Gärdebyn. Denna dag skall begravningsgudstjänsten efter vännen John Ronnås att förrättas i Västerkyrkan i Lund, den kyrka som John en gång varit med och projekterat. Husse och Matte var nerbjudna till Lund men kunde dessvärre inte åka p.g.a sina arbeten denna dag. I stället åkte de upp till Johns och Berits gård för att tända maschaller och på det sättet vara delaktiga samma tid som begravningen äger rum i Lund.

Husse skottade upp en väg till Johns konstnärligt byggda plank på andra sidan det lilla diket. Men p.g.a vädret och den starka blåsten gick det inte att tända ljus där.

Jag får som vanligt skämmas för Husses agerande, han trampade i klaveret kan man säga, närmare bestämt rakt ner i trädgårdsdammen. Husse sopade upp vid det fina planket och fann ett slätt parti under snön som han trodde var stenplattor. Han gick ut på dessa, som i själva verket var en is-skorpa och plums blöt upp till knäna, det var ju en trädgårdsdamm där, som han inte kom i håg. Husse kände hur John småskrattade i sin himmel på sitt humoristiska sätt, hur det kan bli när man inte tänker sig för. John som alltid tänkte sig för. Hur som helst blev Husse blöt i sin svarta kostym och i sina svarta slamkrypare. Det gick i ilfart till Boda prästgård för att torka byxorna på elementet, byta strumpor och av med skorna. Slamkryparna gick inte att använda mer den dagen. Så här gick han skodd till kyrkan, som om han höll på AIK. Tur att han hade spelskor eller finskor! i kyrkan.

Detta skoproblem hade även John råkat ut för i Dådrans kapell för många år sedan, då han skulle tjänstgöra där. Han hade hoppat i sina träskor innan han for iväg. Kom till Dådrans kapell prästklädd med träskor på fötterna. Matte och John skrattade åt denna malör många gånger sedan dess. Man kan säga att denna händelse var en parallell till Husses vattentramp.

I Boda kyrka var det begravning av Björs Svea från Gulleråsen. För tre månader sedan var hon i kyrkan då hennes måg, Lill Anders, begravdes. Husse tog ett foto av henne då, där hon satt i sin rullstol. Detta foto användes nu på kistan. Dottern Karin sörjde väldigt sin gamla mor.

Björs Svea var god vän med Heed Ann-Britt, sedan många Herrans år tillbaka. Här pratar Karin och Anita med henne.

Malte Johansson från begravningsbyrån försökte efter bästa förmåga koka kaffe i kyrkan.

Det var ett förskräckligt snöoväder när de bar ut kistan ner till graven. Vägen hade snöat över och det var svårt att se dikeskanterna. Men tack och lov gick allt bra och efteråt åkte alla till Kärvsåsens bystuga för att hålla en minnesstund.

Husse och Matte började möblera om i koret och ordna för kvällens musikprogram då Julen ska sjungas och spelas in med Kyrkokören Bellatrix och Boda Spelmanslag.

Husse och Matte passade också på och värma sig varsin matlåda i mikron. Heed Ann-Britt var kvar också eftersom hon sjunger med i kören.

Kören skulle bjuda på ett Luciatåg, därför vimlade det av vitklädda nymfer runt väggarna.

En och annan påstruken tomte gladdes åt kvällens begivenheter.

Några av karlarna i kören tog igen sig under luvorna innan det var dags med sången.

Spelmanslaget gör alltid sitt gen-rep nere hos de boende på Backåkern, så även de kan få höra de vackra låtarna. Därefter kommer spelmännen upp till kyrkan och gör ett soundtrack.

Finn Inge satt verkligen mitt i smöret omgiven av sköna damer.

Snis Maria och Backlunds Anna Britta stampade takten till låtarna så dammet yrde ur kormattat.

Barbro Gunnarsson Hedström bor på rågången mellan Gulleråsen och Kärvsåsen, hon läste med stor inlevelse Julevangeliet på vårt språk Bodamål. Hon kan även teckenspråk och det sitter ända in i ryggmärgen på henne, hon gör åskådliga gester jämt när hon pratar med folk och det kom även fram i denna text.

Sand Guns ena kôlla, Charlotte, är även hon jättesnitsig på teckenspråk. Hon tecknade orden till psalmen Stilla Natt. Folk kom nästan av sig med att sjunga, de blev alldeles tagna av hennes engagemang.

Efter Lennart Norbergs avtackning av de medverkande spelade Boda Spelmanslag Trettondedagsmarschen av Hjort Anders Olsson i Bingsjö. Spelmännen gick i täten och alla de övriga kom hack i häl.

Back Maud och Per-Olof hade rört ihop en härlig julgröt och brett tuttulmackor med skinka som pålägg.

Nu hade stormen bedarrat ute och det hade blivit varmare, det var nästan regn i luften, en väldig skillnad från tidigare på dagen.

Husse och Matte packade ihop alla väskor och Matte klädde av luciakronan all buxbom. Sedan gick färden till prästgården för att hämta de nu torra slamkryparna och så äntligen kom dom hem till oss, som längtat hela dagen.

Snön har under dagen gjort riktiga "utbyggnader" från taken.

Alla vägar Husse skottat upp äro icke mer!