Nu blir det en spännande förmiddag för det skall köras lastbilar av alla dess slag från Knektplatsen och ut i byarna. Nu samlas gentlemän som bara lämnar sin stugor vid Marknaderna och så förstås när det är lastbilar och traktorer vecka 31.            

Men Soling och Wikström från Boda Kyrkby kom också ner liksom massor med andra som kanske har lastbilsanknytning.

Det kördes många Scania Vabis, flertalet faktiskt.

För det mesta ser lastbilschaufförer ut på ett visst vis, lite grovhuggna, skärmmössa och kanske snus under överläppen.

Men i en Citroënskåpbil från Löfbergs Lila satt en kalaspingla utan snus.

Det fanns även lastbilar och skåpbilar av andra sorter och utseende.

En liten blivande lastbilschaufför satt och kollade hela tiden tillsammans med sin lilla hund.

När alla fordon åkte iväg kom Ewa och Gunnar. Kjell och Iréne samt Doris, Kjell, Yngve och Ulla var också där och beundrade fordonsprakten. Husse och Matte fikade lite och sedan gick Husse, Matte, Gunnar och Ewa in i Enådals samlingssal för att stämma cittran och så blev det lite låtspel när strängarna ljöd bra.

Nu fick Gunnar och Ewa bråttom hem till Gulleråsen för de skulle få gäster på middag, Gunnar måste hem och skala pärur och Ewa skulle skära tunna skivor av älgkalvslever.

Husse och Matte tog en promenad till Parken där det skulle bli en teaterföreställning "Ta en Toy". Om livet och musiken från 50- och 60-talen.

Under vägen därifrån kom en ung familj med en gammal barnvagn av 50-talsstuk.

  
Sen kom en gammal härlig Fiat.

Husse och Matte gick en sväng och tittade på campingen. Där fanns det bilar och husvagnar som var värda att titta på. Sedan åkte de hemöver för i morgon kväll blir den stora cruisingkvällen, då måste dom vara utvilade.

Nu börjar SMHI varna med sämre väder fram på eftermiddagen men dessförinnan solglimtar och uppehåll. Husse och Matte åkte ner till Knektplatsen för att titta på alla mopeder som skulle köra en sväng över Östbôrtjâ till Ovanmyra via Gässbin och i mål. Det är ingen speciell anmälan till den tävlingen, utan har man en moped så är det bara att åka, men man måste ha soppa med för 3 mil.

Från Finnbacka ställde Claes-Göran och Gillis upp, de hade nyrenoverade fordon som blänkte i morgonsolen.

Palm i Ovanmyra är en tvärsäker och enormt kunnig speaker, som berättar sakligt med perfekt högtalarröst om olika märken och dess historia, här pratar han med Gösta Karlberg på Bôrn. Gösta är ett säkert inslag varje år i mopedrallyt. Han har olika nygamla fordon varje år, som han skickligt monterat ihop.

Men det fanns ju handikappmoppar också med soppan på flaket.

Flera bekanta ortsbor var där och kikade bl.a Scherp Olle från Solberga, Mjöberg från Gulleråsen, Fräs Hasse från Änderåsen och här står Karl-Anders i Bingsjö, Mattes kusin Ing-Marie från Gulleråsen och Matte betraktande alla roliga farkoster.

Sedan kom moppekaravanen med en ledarbil.

Frääs Hasse kom också och pratade.

Åker Leif kom med sin moppe, fast han skulle bara ut på samhället och handla.

Så var det dags för traktorerna att köra. Ren Jan hade lånat Sanfrids Poschetraktor att köra på "Stan" med. Han är ju reporter för Radio Rättviks räkning. Lyheds Erik i Båkkar tar igen sig på flaket innan alla traktorar sveper förbi.

Nu började fordonen med olika ljud och rökmoln komma, här bara några få exemplar av alla.

Speakern Palm från Ovanmyra pratar med Mökjas Rolf från Lenåsen.

När alla gett sig av Västafår mot Templô gick Husse och Matte en sväng på Storgatan, det började så smått dura i luften. De gick in i Konsumrestaurangen för att äta lunch. Utanför Konsum stod Gudmunds Johnnys fru och sålde Rättvikshästar, hon hade sytt en egen väst av Rättviksdräker.

På eftermiddagen skulle det bli "Drive-in-vigslar" vid Pärleporten utanför Rättviks kyrka. Husse och Matte ställde bilen bakom syrénhäcken på prästgården. Innan vigslarnas början tog de en sväng till Stiftsgården där det var familjedag. Haga Lena från Altsarbynjobbade för fullt med att rensa ogräs. På Stiftsgården fanns ett tält för barnfamiljer där det var tävlingar om bibelord och annat till musik av Smårs Carinas flinka pianofingrar.

Så började det regna på allvar och blåsa dessutom från Siljan rakt upp mot Pärleporten, där alla vigslarna skulle äga rum. Vilken otur! Varför just nu när så många hade samlats för detta. Det var över 20 brudpar, sedan ett par barndop och ett par som skulle förnya sina vigsellöften. Det var tre präster som vigde: Monica Jones, Per-Olof Lif och Anders Åkerlund. Lars "Inlandsbanan" Pettersson var ljudansvarig. Här är ett smakprov på brudpar:

Det var ganska blött att titta på från sidan, men en kvartett barbershoppare stod under tak.

En brudnäbb hade raggaremblem på ryggen.

När sista vigseln var överstånden åkte Husse och Matte hem med full värme på i bilen, det blev väldigt ruggigt att stå och kika hela tiden, men samtidigt var det en upplevelse i sig, nästa år blir det säkert ännu flera brudpar.

Imorse blev det inte lika stressigt för Husse och Matte, de beslutade sig för att strunta i när stiliga bilar startar på Knektplatsen. I stället försökte de hinna ned till deras målgång och slutprov. Provet bestod i att stapla sex ölburkar på varandra fast utåt (alltså horisontellt) från framdäcket. Det gällde att trycka burkarna så hårt som möjligt mot däcket, de flesta begrep detta och klarade sig, sedan skulle dom göra ett prov där man skulle gissa den totala längden för en hög med spikar i olika storlekar, om lägger alla spikarna i rad.

ABBA fick också lite att tänka på, men deras DAF går som på räls gem Norr Lindbergs backiga skogar.

Familjen Ryttars andra DAF kördes av kvinnor och män?

Se vad fin en gammal Opel är, vilken bil!

En raggare från Västergötland visade stolt upp sina träskor som även fungerade som myggjagare. Detta var hans tredje par och han köper dom här i Rättvik.

Sedan blev det avslutning på tävlandet. Mina två gick och satte sig mitt emot Järnvägsstationen under ungtallarna och åt matsäcken, samtidigt som de njöt av cruisande bilar och fick dagens beskärda del av koloxid.

Mitt i all röra kom två ambulanser körande med blåljus och siréner i riktning mot Mora. De var tvungna att köra över refugerna för att ta sig fram.

Är inte detta Ingvar Sjögerud som jobbade på Stoftsgården på 90-talet?

Det var flera bekanta som betraktade cruisingen, bl.a Mattias med familj från Siljans Begravningsbyrå.

Men vad kommer nu??? Jo tre stora transporter av färdigmonterade hus, med bil före som varnade om fordon med bred last. Dom måste totalt ha glömt evenemanget i Rättvik vecka 31.

När dessa kört förbi kom ytterligare tre ekipage med hus, som fick gränsla rondellerna. Sist men inte minst kom en polisbil.

Sedan började lugnet återgå med cruisande och burnande jänkare.

Detta höll säkert på länge än, men Husse och Matte skall ner igen till Rättvik i morgon bitti för att se mopeder, därefter gamla traktorer och liknande fordon som används för nyttans skull.

Värmeböljan tycks fortsätta även idag. Kläder och matsäck stuvades in i bilen och det bar av till Rättvik. Kl. 10.00 skulle det s.k damrallyt starta från Knektplatsen. De lyckades få en parkering i närheten av Hemvärnsgården. Alla tävlingsdeltagare jobbar hårt för att fordon och kläder tidsmässigt hör ihop, sedan kan det också kompletteras med spexiga påhitt i sammanhanget t.ex att muta domarna med godis eller så.

En av de ofta på samhället förekommande Rättvikarna snodde runt med sin flakmoppe.

Ren Jan i Gulleråsen, lokalreporter från Radio Rättvik, körde runt med Sanfrid Bergströms gamla traktor och intervjuade folk.

Sedan började de olika damrallybilarna komma för presentation. T.o.m en Henkel, en mopedbil från 70-talet kördes av tvenne kvinnor. Denna trehjuling som drivs med bakhjulet råkade komma ner i en lite grop och bara spann i lösgruset. Men några gentlemän puffade på och färden fortlöpte.

Daf-gänget från Norr-Lindberg ställde upp med två fordon. I första bilen var det ABBA som körde.

I andra bilen var det ett par björnjägare från Leksands norra byar, som hade passet på taket.

Systrarna Domar brukar också tävla varje år.

  Ett par städkvinnor från Nusnäs, i fjol var dom sjuksystrar och dessförinnan lottor och de använder alltid sin lilla härliga Fiat från 1955.

Det kom tävlande med blandade uttryck och skapelser.
    

Damen i mitten här ovan har gått samtidigt med Matte i Blomsterskolan.

Plötsligt tittade ett litet hundhuvud upp ur chaufförens handväska!

Två sjuksköterskor från något dikaturland kom i Jeep med två vakter.

Torrångs Kicki från Handelsbanken i Rättvik hade samlat ihop ett gäng som var lika klädda.

Gillis från Finnbacka med sin Kerstin körde med en vit Mustang. Med ens så fick Matte och Kerstin en idé om att köra damrallyt nästa år med Mustangen. Nu skall det väl sys kläder från 60-talet!

Svart Annika kör varje år i olika skepnder men med samma fina SAAB.

Tre städkäringar kom farande, plötsligt började en av dem strippa. Efter det en vild brud med hagelgevär, som hämtat från musicalen "Annie get your gun".

För många år sedan fanns en lärarinna i Dalstuga som hette Grälls Inger, hennes dotter Karin deltog också i damrallyt. Hon sitter till höger i framsätet.

Så började det bli dags för Husse och Matte att bege sig till Boda Kyrkby där det skulle bli rockkonsert i bästa Classic Car-Anda. Klöver Tre från Rättvik kommer nu för femte gången. "Vi kommer gärna åter nästa år på denna söndag" sa deras sångare Johnny från Båkkar.

Klöver Tre skulle komma till kyrkan redan vid 15-tiden för att ställa iordning sina prylar och repa lite.

Husse fick hoppa in som parkeringsvakt. Det är inte helt enkelt att "placera" enorma amerikanare på Budbacken och vid kyrkan. Men dessa människor är hur medgörliga som helst för att försöka hjälpa till och parkera snyggt. Min kompis Eva, hennes fästman och Bondens fru kom också och lyssnade. Jompa från Offerbacken ville att Husse skulle ta en bild av hans flådiga bil, men just då var dessvärre kameran på villo spår.

Kyrkbacken var täckt med vackra bilar.

Det blev så gott som fullsatt i kyrkan. Klöver Tre gör alltid bra ifrån sig och spelar härlig rock i äkta Classic Car stil från 50-talet. Kyrkoherden Sven Trägårdh är ett fan av Rock av alla dess slag och han spann som en klockarkatt när dom spelade. Han har cd:n på med högsta volym i bilen när han kör.

Tjäder Thomas kôlla Maria var också med och sjöng ett par låtar. Här står musikerna Kristian Solin, Bôrtjâ, Thomas och Maria Tjäder Båkkar, Johnny Ohlsson, Båkkar och Anders Olpers från Färnäs.

Efter flera extra nummer blev konserten slut och kyrkbacken blev ödsligt tom.

Husse och Matte kom hem och laddade om för nästa dag i Rättvik.

Igår fick vi vetskap om att käre Knutes Erik hade slutat sin livsgärning. Denna glada, humoristiska, småkluriga och alltid artigt vinkande gentleman har fått somna in i sitt hem med sina kära kring sig. Det blev svårt att förstå för de mina att han är borta, de började genast prata minnen, som de varit med om tillsammans med Erik. Mattes far och Erik jobbade tillsammans i skogen, de högg, letade rågångar, jagade älg tillsammans. Erik berättade en gång att när de bodde i en skogskoja så hade de en hink med mjölk med sig till matlagning och annat. En morgon när de vaknade låg det ett par råttor dränkta i mjölkhinken, då var mjölken inte så apptitlig, sa han.

Erik har också tillsammans med sin Solveig arbetet som kyrkvaktare i Bingsjö, han har huggit upp alla grusgångar med yxa på gamla kyrkogården, vilket jobb!

I morse åkte Kjelle i Bûdgården, Husse och Matte till skjutbanan i Finnbacka för att med Rockajägarna träningsskjuta. Flaggan hängde på halvstång i Bingsjö hos Knutes Erik. Erik har alltid skött flaggningen med den äran, då det varit allmänna flaggdagar och kanske familjehögtider, nu flaggas det för Erik, men på halv stång.

Matte hade gjort iordning ett foto av Erik från en älgjakt för några år sedan, som fick stå vid skjutbanan som en symbol och känsla för att vår jaktkamrat, Knutes Erik, är med oss idag.

Det var en mus som hela tiden kutade runt benen på skyttarna, av den anledningen fick Nicklas hoppa med fötterna, som bilden ovan visar.

Efter utförd skjutövning åkte alla hem till sitt, men först blev det en handelstur i affären hos Anna-Maria.

Det märks att det är sommar, mycket folk rör sig på vägarna och det är många bilar på "Vägen till Dalstuga".

Vilken hetta det varit i dag? Jag har nästan stârvat å. Matte har jobbat med sina utomhusblommor och grönsaker, vattnat, rensat och stått i. Nu börjar vi få bruna gräsmattor där det är nära till det underliggande berget, hoppas regnvädret, som lär komma på söndagnatt, inte slår sönder allt.

Husse hämtade vatten nere från brunnen vid korladu och vattnade växterna där, sedan körde han upp en tunna vatten till grillen. Matte skulle grilla till kvällen och då måste han agera lokalt brandvärn och rycka ut i preventivt syfte.

En vit bil med takbox kom plötsligt till Bûd Olas stuga. Det var väl någon släktforskare som skulle ha hjälp av Sonjas kunnande, tänkte Husse. Men det var ingen mindre än Bûd Göran, som är född i Bûdgården och växte upp i lillstugan, där bodde han tills han blev 9 år. Han cyklade ner till skolan i Dalstuga och under vinterns skolgång fick han inkvarteras hos Bûd Anna. Han växte sedan upp i Mora och har återvänt dit efter att ha bott i Orsa en period. Det syntes på långt håll att det var en bror till Bûd Ola som kom. Han berättade också att barnen från Bûder fick gå en gångstig genom skogen till Bingsjö för skolgången vissa år var där då det var B-skola.
   

Hans son och sambo skjutsade honom och Sonja har också många episoder att berätta om härifrån. Sonjas har väldigt stirrande ögon på tröjan. Som ett motiv av Picasso.

Sonens sambo och Husse hade ett och annat att prata om, hon var musikterapeut och de hade gemensamma bekanta. 

Så gick alla gästerna till Sonja för utspisning kanske, vi övriga till våra tjäll.

Ibland gick solen i moln och det tornade upp åskliknande skyar från Faluhållet, något muller kunde höras, men solen fortsatte senare att bryta igenom. På nyheterna säger dom att det är skogsbränder i Älvdalen och Mora. Anna-Karin nere i Bûdgården tyckte att det kändes röklukt, kan det komma ända från Mora genom skyarna?

Igår morse packades åter bilen för utfärd. Det verkar som om Husse och Matte lever mer och mer som nomader. Denna gång satt Matte vid spakarna och förde fordonet mot Uppsala. Husse skall dit med jämna mellanrum på någon sorts koll, jag vet inte vad det är. Naturligtvis blev det IKEA i Uppsala samtidigt innan det var tid för sjukhusbesöket.

I sjukhusfoajèn satt ingen mindre än Gravsjö Börje och väntade på körning av sjuka. Så då blev det för Husse att slänga käft med honom.

Efter besöket, som tog dryga timmen, drack de kaffe, som som de hade med sig, innan de åkte hemåt.

Men Husse ville se Garpenberg och dess kyrka, eftersom Dahl Gun på Klitten är därifrån och hon sa att det var så fint där på kyrkogården. Det fanns många med namnet Eriksson på gravstenarna där. Det verkade vara ett riktigt gruvsamhälle med en stor herrgård.

Sedan åkte de ut på Faluvägen och for hemåt över Enviken.

I dag var det att sluta slarva, dags med arbete igen. Idag skulle Matte "göra" Dådrans kyrkogård och kyrka. Husse hjälpte till att lassa på den stora klipparen på släpet och allt annat som behövdes, vattendunk för det verkade bli en het dag.

Väl framme på Dådrans kyrkogård stod Arle och tittade, han hade vattnat sin frus grav och så fick han se Matte komma. Då blev det mycket att prata om, eftersom Arle och Mattes far var arbetskamrater förr.

Husse hjälpte Matte att lassa av allt och så for han vidare till Boda Kyrkby för sitt arbete.

Han åkte bl.a upp till Backåkern för att "vattna" pianot. Det är så torr luft där så det finns en klimatanläggning installerad i pianot, som skall tankas med vatten var 14:e dag, men nu på sommaren behövs det varje vecka. Knapp Britta och Maj blev glada för lite underhållning, eftersom de ville att Husse skulle spela lite samtidigt. Förra pianot sprack helt och hållet på baksidan p.g.a den torra luften. Det blev två mindre pianon ungefär. 

Efter dryga timmen där var det att åka tillbaka till prästgården. Blom Ove kom och skulle handla i Loppmarknaden, men han såg att det stod öppet måndag, onsdag och fredag på skylten. Jag återkommer i morgon.

Under tiden blev Matte klar på kyrkogården med klippning och ryckning av rönnuggel. Hon åkte därefter med klipparen till kapellet,  packningen hon inte fick med sig tog flygare Hedlund i sin bil.

Det var fortfarande utställning om spiksmideriet som förr existerade i Dådran. Både Matte och Husse ville se det innan de åkte hem.

Lars-Erik och Brith guidade alla som kom. Kaffe fanns också.

Herrgården är det gulljusa palatset ovan.

Sven-Erik hade tagit lite sälgsly åt några av fåren, och just Salix caprea älskar dom att äta av, sade han.

Den långa byggnaden "Långkatekesen" är till salu och till den hör visst också en jättestor verkstad, där finns det utrymme! Vad råttor det skall finnas i ett sådant uthus!

Det fanns även en spännade barack på hjul där, lagom för ett par ungkarlar att hyra.

Nu är det mitt i högsommaren och vi hade bara 6 grader varmt ute, i Gässbin var det endast plus 5. Men SMHI hotar med värmebölja utan dess like framgent. Hur klär ni er egentligen? Ni som inte är pälsbeklädda jämt, ibland önskar jag att kunna byta pälsen mot en tunn poplinjacka eller liknande, jag lägger mig i skuggan på Toftbysinglet när det är som hetast vid 15-tiden på dagen, där är det då svalast. Matte som kör farliga maskiner måste vara skyddsbeklädd med långbyxor och skodon med stålhätta, sedan arbeta på kyrkogården där det saknas skugga totalt, då längtar hon nog att ligga i en skuggig plats med det svala gruset under sig och med ett glas iste i handen.

I morse tidigt kom Sanfrid upp med fyrhjulingen och åkte ner genom hagen förbi Bûd Sonjas stuga. Han ville nog titta till sina arealer.

Idag kom Inga-Siv och pratade med Matte på kyrkogården liksom Päkkos Margit, men Margit hade bråttom hem för det skulle komma främmande. Hon kutade hem för att vispa ihop en Fransk omelett och grädda en plåt med tumkakor.

Husse var i Boda Prästgård, Blank Helene höll på att klippa gräsmattan på prästgårdstomten när han kom. Hon gillade inte att loppmarknadsbiträdena inte kan vattna urnan på Mikaelsgårdens trapp samt urnorna utanför tvättstugan, fastän de nästan kliver på dom. "Om det vore karlar skulle jag förstå det"! tyckte hon.

Vid 12-tiden åkte Husse ner till Prästskogen för att spela, Inga-Sivs storebror skulle ut på tisdagskul och hann inte vara med på andakten, men han vinkade i förbifarten när han gav sig iväg och samtidigt gav prästskogshunden en godbit, Lindenor kom också och sa att han väntade främmande, så Guds ord fick dessvärre vara för denna gång.

Husse saknar Perols Anders, som under flera år varit med och sjungit när Husse spelat. Han hade rummet bakom pianot. Anders spelade dragspel när det begav sig och han älskade att sjunga med i de gamla Sylvain-melodierna, som Husse spelade. Anders var chef för affären i Ingels i flera år och bodde i Gässbin. Hoppas han får sjunga och spela där han nu finns.

Kaptens Lena från Gässbin var nu tillbaka efter fyra veckors semester, brun och grann. Nu var det bara att jobba på igen på Prästskogen. Där jobbade även Håll Carina från Vika.

Husse åkte sedan till Enåbacken efter att ha fikat med kaffeänglarna Karin och Gudrun. På Enåbacken var det födelsedagskalas, Uvbo Hanna fyllde 90 år och döttrarna var där, barn, barnbarn och barnbarnsbarn m.fl

Församlingen uppvaktar alltid när folk fyller så här mycket, och prästen hade med sig en blomma.

Barnbarnsbarnet dansade och applåderade när Husse släppte loss på tangenterna.

Det var flera som gratulerade och Hannas måg Sven-Erik pratade mycket med Lovéns Karl-Anders, som visade ett fint foto från Bingsjö.

Gästerna satt alldeles dästa av den goda chokladtårtan som Hanna bjöd på till kaffet.

Solebrants Marita ropade hela tiden "Spela mera Börje!" Det var bara för Husse att gå igenom hela repertoaren av gamla låtar såsom "Säbb Johns Gånglåt", "Brännö Brygga", "Med en enkel tulipan", "Det är Din dag idag" osv.

Så blev det dags att åka hemåt och de boende på Enåbacken skulle strax äta kvällsvard.

Matte gnodde som bara attan med att kanta, gå igenom grusgångarna och kratta m.m solens heta strålar för att bli klar tills Husse kom.

De åkte hem till hönsen, som satt under traktorn och filosoferade, jag har inte visat mig än. Jag orkar inte det är så varmt, men jag kommer hem lite senare.

Bûdgårdsfolket har åkt hem, men kommer snart åter. Päkkos folket är dock här med småttingar i sällskap som kvittrar på ibland.

Bonden gick ner till Hilmas en sväng för att kolla om det kommit hästmyror i timret.

Söndagmorgon och väckarklockan ringde så att husfolket rusade upp ur sänghalmen. Idag skulle Matte berätta, utifrån sitt värv, som kyrkvaktare om gravskick och seder i Finnmarken under jubiléet. Bilen packades ånyo med högtalare, filmduk, matsäck, diverse handlingar. Husse hjälpte till att bära in utensilierna i kyrkan, varefter han fortsatte till Boda Kyrkby och gudstjänstsspelningen.

Matte är så nöjd med de klippta häckarna, hon står tittar och jämför hur det såg ut tidigare.

Som en programpunkt i jubiléet var kyrkogårdsvandringen och i den skulle Matte beskriva och berätta om gravrätter och begravningsskick förr och nu. Till och med kyrkoherden och gamla kyrkokassören kom och lyssnade. Evy och Sonja tog sedan över och gick mera handgripligen in på specifika gravar och stenarnas inskriptioner.

Under tiden satt Husse och nötte byxbaken på orgelpallen i Boda kyrka. Det blev folkmusik från orgeln och pianot denna dag.

Det var en hel del människor som trotsade solen och gick in i skuggan. Återigen kom Petters Åkes syster från Änderåsen med sin make och lyssnade. Hon är gift med en sedan länge pensionerad kyrkoherde i Vänersborg och de har sommarstuga i Dalbyn, även Jönslars mor med make från lärarbostaden i Kärvsåsens byskola är ett sommartecken i Boda kyrka. "Det är nog sista året vi kommer nu" sa dom till Husse. "Vi är för gamla att åka från Sala och klippa gräs, vi har ju barnen i Sala och gräsmatta där också", men kanske maken fortsätter att jaga älg i Boda Norra?

Efter sista musikstycket som var Visa från Västanvik efter Stur Anna åkte Husse till Bingsjö och väntade in Tänger Pojkarna.

Det strömmade in folk i kyrkan från alla håll och kanter, gubbar och tanter (nöd-rim). Kyrkoherden hälsade artigt på Egon, dagen till ära klädd i dräkt och allting.

Envikensfolk var först på plats.

Mårséns Greta gladdes åt att se Knutes Jonas.  

Ren Kerstin piffade upp sig ända in i det sista med rouge på kinderna och långklänning med högsommarmotiv.

Under gudstjänsten spelade Tänger Pojkarna företrädesvis låtar från Finnbacka, Bingsjö och Dalstuga. Både Magnus och Tjäder Tomas sjöng solo. Tomas sjöng "Svensk Annas vals" på Rättviksmål.

Eftersom det fanns personer som var döva fanns det tolkar med som magnifikt tolkade allt, psalmsång, visor och annat.

Som avslutning spelades "Vägen till Dalstuga" och alla gick ut i den sköna sommardagen. Dom spelade utanför likboden ända tills alla kommit ut ur kyrkorummet.

Sedan blev det gruppfotografering, men hederskyrkvärden försökte smita.

Nu börjar luften gå ur arrangörerna och detta stora projekt har rotts i land med stor ära i lasten. Vilket jobb, allt som inte syns, förberedelserna som så få känner till. Utan eldsjälar blir det heller inget.

Husse och Matte stängde kyrkan och det var tomt på parkeringen, utanför bystugan var det lite rörelse, några ville väl se de gamla korten som ingen kunde identifiera.

Så var det bara att åka hem till lugnet hos mig och hönsen.

Nere i Bûdgården satt dom och njöt i solen, grannarna i Päkkos hade kommit under dagen.

I morgon inleds åter en arbetsvecka.