Alla inlägg den 17 augusti 2013

Av Walters Edénius - 17 augusti 2013 23:45

Imorse satte Matte igång med att dammsuga och plocka upp här hemma. "Det värsta jag vet är när fåstrô är full av skor och kläder som ligger överallt, tänk om det skulle komma någon människa hit?" Med flinka händer dirigerade hon dammsugaren och Husse så städningen blev ett gemensamt intressant nöje. Själv gick jag ut till korna och lyssnade på Melodikrysset.

Nere i Bûdgården höll Kjelle och Arne på och packa ihop lite. Kjelle t.o.m skakade mattor. Grabbarna kom upp till oss och sa att de skulle åka till Stockholm en sväng men kommer åter nästa vecka för att plocka blåbär med barnbarnen. Men i dom andra gårdarna kring Bûdgården, Pajases och Bûd Sonjas, finns folk ännu.

Husse och Matte vinkade av Kjelle och Arne, sedan var det hög tid att rigga om till finkläder eftersom de skulle till kyrkan och tjänstgöra på Knutes Eriks begravning.

När de hade varit vid kyrkan en stund, Husse övade på orgeln och Matte plockade fram psalmböcker, kom Theo från Iliastjärn. Theo och hans fru är väldigt goda vänner med Solveig och Erik. Theo lämnade ett brev till mig skrivet på tyska, som Husse skulle ta med sig hem till mig. Tusen tack, jag blev väldigt glad när jag fick det i min klo och kunda läsa det, visserligen är min tyska skral men jag tydde brevet!

Så kom den stora vita begravningsbilen med Knutes Erik. Eriks gode vän Theo kunde vara med och ta emot på kyrktrappan tillsammans med Husse och Matte.

När kistan burits in i kyrkan hjälptes Matte och Marie från begravningsbyrån åt att lägga på Bingsjö kyrkas vackra bårtäcke på Eriks kista. Bårtäcket har anskaffats tack vare Dalstuga syförenings idoga arbete.

 

Klockan började närma sig 14.00 och det strömmade in folk i kyrkan. Över 100 personer. Det märktes vilken god vän och medmänniska Knutes Erik varit för att inte tala om som make, far, morfar, farfar och bror. Ja listan kan göras lång. Detta framgick även tydligt i prästens Carl-Johans griftetal om Erik som person, hans intressen för jakt, fiske, naturen m.m Hans artighet och generositet, han vinkade alltid när någon bekant åkte förbi. För att inte tala om hans snarfundiga och småroliga uttryck då han berättade om sådant han varit med om.

 

Malte och Marie sjöng några vackra läsarsånger, som betydde mycket för alla, under den sista sången "Pärleporten" började även några av besökarna att sjunga med i.

 

Det var gripande när alla skulle ta avsked vid kistan, några sa några tacksamhetens ord, andra klappade lite på kistan, alla var mycket ledsna och berörda av stundens allvar men ändå på något vis en lättsam högtidskänsla. Kistan blev full av vackra handbuketter.

 

Nästan alla blommor var från egna trädgårdar, vilket också belystes i Nylander Åkes tal till Erik. Kamraterna i Rocka jaktklubb hade en bukett med bl.a granris och kvistar, som Matte hämtat från passet där Erik sköt sin 50:e älg, den stora 17-taggaren. "Jag bara brassade på" sa han i jakttelefonen till hundföraren.

 

Det kunde väl inte bli bättre avslutning på denna minnesvärda begravning än när Nylander Johan och Knutes Jonas spelade "Vägen till Dalstuga", som Jonas själv har komponerat. Knutes Erik bodde ju vid vägen till Dalstuga. Husse kunde inte låta bli att spela med på orgeln. Folket gick ut i det vackra sensommarvädret till dessa underbara och lokala toner. De flesta av gästerna gick över till bystugan på andra sidan vägen för en efterföljande samvaro kring matborden. Flera höll gripande tal och många hade lämnat gåvor till olika fonder, och dessa läste prästen Carl-Johan och Eriks måg, Jan, upp.

Husse, Matte, Malte och Marie bar ut kistan till begravningsbilen. Husse kunde nästan höra Erik säga "Schööss okôn bil, är det firhjulsdrift, hur många hästkrafter har den"?


Husse och Matte gick också över till bystugan, som var alldeles fullsatt. Det satte sig på altanen och åt affärens jättegoda smörgåstårta.

Många stod länge kvar och språkade med varandra utanför bystugan efter minnesstunden. Det kändes som om man inte ville skiljas åt än, många hade inte setts på flera år. Stor släkt som hade mycket att prata med varandra om. Bybor och grannar som ses ofta, men kanske inte står och pratar så här. Knutes Erik som person och vän var den röda tråden i många av samtalen. Nylander Leif berättade några episoder för Husse på den tiden då Leif och Erik var i skogen och högg tillsammans. Hur skicklig Erik var med motorsågen; när flera träd föll i varann när de fällde. Han kunde stå och med motorsågen i en hand och såga i en stam mitt i trasslet och samtidigt titta upp mot trädtopparna, så han kunde se hur de skulle falla, och så han själv visste åt vilket håll han skulle kuta iväg så han inte kom under alltihop. Vilka äventyr!


Folk skingrades åt olika håll och parkeringen vid bystugan och kyrkan började tömmas på bilar. Några gick över till kyrkogården för att titta på blommorna. Prästen och Matte stod och pratade i det vackra vädret en stund innan de åkte till respektive hem.

 

Så var det att köra vägen till Dalstuga. Vid Knutes Eriks hus var det mycket folk på gården. Släktingar, när och långväga.


Först hämta posten och sedan åka hem och ömsa kläder. Bonden med sina kära hustru gick på byvägen med varsin välryktad och blank kuse.

Det var mycket för Husse och Matte att prata om, olika intryck och upplevelser.


Bûd Katarina med familj skulle komma upp lite senare och spela tillsammans med Husse och Matte. Katarina spelar tvärflöjt och sonen Gustav basfiol, men han tog av förståeliga skäl inte med den. De kom upp fram emot 19-tiden, Matte ringde även efter Arv Mor i Änderåsen för att hon och Hasse skulle ta med dragspelet och hänga på. Men det krockade med dragspelsstämman i Tällberg.

Det blev mycket musik här hemma, det började med bodalåtar, sedan bingsjölåtar och dalstugalåtar, som skrivits av Bûd Ola. Det blev paus i spelningen och lite vickning.

     

Gustav, som inte hade ståbasen med sig, gick ner till stugan och pluggade på körkortsteorin. P-G ringde efter honom och Sonja så alla kunde äta samtidigt.

 

 

Det blev mycket prat och glada skratt och tiden går fort när man har trevligt, så det blev ingen mer musik denna kväll. Alla blev trötta av maten och tyckte det var hög tid att krypa ner i sina slafar.


I dag har det varit stor bemärkelsedag i Gulleråsen då Stenströms Einar fyllt 70 år. Dahl Marilyn i Östigålar firar 84 år, hon sjöng med i Boda kyrkokör tidigare. När hon fyllde 70 år var kören där och sjöng för henne.

Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards