Idag skulle Husse och Matte åka på körövning i Bingsjö kyrka på förmiddagen. Men innan dess var det en massa plock hemma. Det kändes gråkallt så det var skönt att dom eldade. Nere i Bûdgården rökte det också ur skorstenen.

Framme vid kyrkan kutade Husse upp på läktaren för att koka kaffe åt kören. Efter övningen brukar de fika lite och småprata som avrundning. Tyvärr var det några som inte hade möjlighet att komma denna gång men på första Advent kommer de säkert. Efter fikat blev det lite cittramusik. Matte, Ingegerd och Husse spelade några Boda- och Bingsjölåtar. När de spelade Gladan började Päkkos Margit ta några danssteg. När det blev "Allô kôllor uti Västanå" började Gruvris Anna-Greta sjunga så smått. Sikes Barbro ville höra den fina Bingsjövalsen, som så sällan höres numera. Mats var ner till Bingsjösjön under tiden och kikade på fåglar.

Så gick färden till Boda Prästgård där Matte städade efter julmarknaden. När hon skulle lyfta på de tomma korvburkarna av bleck såg hon att det for något ur "plåtlådan" och in i köket. När hon vände sig om såg hon en skaplig mus / råtta som girade in förbi diskmaskinen mot frysboxen. Snabbt som attan hämtade hon Husses musfällor oppe på bôttn och gillrade dem.

Under tiden var Husse i kyrkan. Där var ikväll gospelgruppen In Connection från Gagnef och medverkade i mässan. De är väldigt frikostiga med sånger, ibland kunde ljudet vara i starkaste laget, speciellt under övningen. Gullan, Ruth och Ann-Lis satt längst ner och höll för öronen. Så småningon fick ljudkillen en tillsägelse att sänka så det gick att vara i lokalen och under själva programmet var det riktigt bra och njutbart.

Dessutom hade de ljus-satt koret med färgsprakande belysning i regnbågens alla färger som piffade upp kyrkan.

Efter denna svängiga mässa åkte Husse till Prästgården där Matte kom med en skaplig råtta på skyffeln. Den hade antagligt kommit med julgranskartongen eller någon annan förpackning in, som förvaras ute i vôsklä. För där ute finns det gnagare, av all skit att döma. Matte såg ingen råttskit inne, kanske denna ensam blivit inburen utan aning.

Nu kändes det skönt att Husse och Matte var på väg hem, det var visst jättehalt. Jag var inne och tog emot dem. Ute i hönshuset hade ett ägg värps, så någon vinning blir det på hönserifronten. Fast de tycker mest om att vara ute och krafsa trots att det är kallt. Kanske det ruggiga vädret försämrar äggvärpandet.

Trots att det bara är november så sprutar det fram julmarknader både här och där, alla vill vara först.

I Boda Prästgård höll Diakonin och Mangrant den traditionella julmarknaden i prästgården. I Mikaelsgården höll Ullis och Lena till, alla barn och ungdomar kunde vara där och pyssla medan föräldrarna gjorde stora inköp i det andra huset.

Husse satt och spelade softa jullåtar som bakgrundsmusik. Det kom väldigt många bekanta från trakten med omnejd. Ulla serverade glögg åt alla.

På förstukvisten stod Lennart och Staffas Håkan sålde bröd av alla slag. På andra sidan sålde Ollas Hans varmorv ("krängde slang", som dom säger närmare huvudstaden).

Det var många lotterier inne i stora salen. Husse vann både benvärmare och tavla.

Bruhn Ecke från Kärvsåsen, en stolt farfar, bar ömt en av sina barnbarn.

I köket jobbade Giftings Ruth och Walters Ann-Lis för fullt med kaffekokning till besökarna. Stam Marie stod i Tvättstugan och hade loppis. Hoppas hon hade benvärmare i kylan?

Matte tog en promenad ner till bystugan i Dalstuga. Men hon fick lift av ett gäng tuffa tjejer i en röd bil. Dessa quinns hade sina rötter i "Bûdgården". Kjelle, som numera äger Bûdgården, säger ofta att detta hus måste vara ett fruktsamt ställe, det spelar ingen roll vem som kommer upp på gården, så har dom fötts i huset eller anknytning dit.

Bonden tog emot utanför bystugan med sina Tomasstänger och kärvar som han egenhändigt dekorerat. Ett gammal kikarfodral fick tjänstgöra som penningpung.

Leif hade radat upp Bingsjökorv av alla smaker. Denna populära vara har rönt stor uppskattning runt om.

Anna-Maria och Linda sålde doftljus och hälsotvålar.

Nygårds Britta var också till marknaden i Boda Prästgård innan hon svängde hem till sitt Dalstuga tillsammans med Päkkos Margit.

Lassas Frida hade kokat både sylt och marmelad, hennes hund ville nog provsmaka.

Sedan såldes ljus, svamp, tovat, stickat, tavlor och en mängd annat.

Matte liftade med Bûdgårdsfolket hem. Husse och Matte blev sedan på kvällen nerbjudna dit på invigningskväll av årets glögg. Denna glögg hade hemligt recept. Men den hade anknytning till Dalarna, på etiketten stod en siffergrupp som med datorns hjälp kunde lokaliseras till Mora.  Matte trodde det var hjortronsmak men Husse trodde det var tranbärssmak, få se vem som har rätt.

Det blev en trevlig stund i mysig samvaro för dom alla, jag var dock hemma. När Matte kom in sa hon att jag inte fick komma in med någon råtta i natt utan att äta upp den ute. Så blev det också.

Det blev till slut lite solsken under dagen. Hönsen ville ut direkt på morgonen. För min egen del tog jag en heldags siesta på en av stolarna i stora rummet. Husse och Matte åkte ner till Bingsjö bystuga där det skulle bli höstens andra tema-förmiddag. Denna gång var ämnet skillingtryck.

Husse trodde att detta ämne skulle vara föga lockande men det kom ett 40-tal personer ändå, enormt bra mitt på en blank vardag.

Per i affären och hans kôllor hade lagat en lunch som hette "Wallenbergare" med pärumos och fullt med härligt gröna ärtor. Prästen Rudman hade med sig Päkkos Svea, Sparf Olle från Silverberg och Ingels Karin. Ingels Karin hade färgat sin tofs läckert svart, vilken tuffing hon är!

Päkkos Svea och Sigvard satt vid ett bord och kurade skymning.

Det smakar alltid bra när alla bara har att sätta sig till bords och äta, utan att behöva laga till själva. Det var väldigt rusch i köket, Mattes syster Yster blev alldeles immig på glasögonen.

Det kom folk från många håll även denna gång:

Theo vid Iliastjärn hade bakat delikata kvargbullar till kaffet. Dessa påminde till det yttre om munkar men det var annat innehåll.

Rudman berättade sedan om skillingtryck och dess historia. Husse spelade sedan en knippe som gästerna sjöng med stor bravur.

T.ex Elvira Madigan, Alpens Ros, Pelle med handklaveret och många fler. När den gripande visan "I en sal på lasarettet" sjöngs blev ögonvrårna tårfyllda.

Så ilade Husse iväg till Backåkern i Boda Kyrkby för att spela på andakten. Matte gick över och jobbade i kyrkan med höststädningen.

På Backåkern var det full rusch från början till slut. En Jönskôlla från Finnbacka sjöng varje låt tillsammans med en Finnkôlla från Luther-kroken. Bul Jerk klappade i händerna.

Så var det ändå dags att återvända hem. Det var en upprymd och trevlig dag. Nu hade det frusit på och var glashalt på vägen till Bingsjö.

Hönsen hade satt sig till vila. Själv vaknade jag först när Matte kom in i rummet.

Efter en snabb promenad blev det tvärstopp på Blåbergsåsvägen. Konstiga tecken i dikesrenen? Är det ett Ufo som varit nere och skrivit en massa galimatias. Det var pilar och krumelurer som knappt gick att fånga i kameran.

Undrar vad Nygårds Nils skulle säga, tecknen var i diket mitt emot hans pass.

Matte och Husse gick vidare utan någon vettig lösning. Matte passade på att ta några altargranar till kyrkan.

Sedan var det en tur till Kärvsåsen för att få hjälp med Mattes padda. Patrik brukar kunna klura ut sådana tekniska under.

Men det var svårt för honom också. Husse hade köpt detta tekniska underverk från Finland och den ville inte aklimatisera sig. Patrik strundade i den paddan och lyftes husets egen padda, det var nog fel ord, Nemo är ju väldigt mager. Det är ju den yviga pälsen som gör att han ser så stor ut.

Det var bara att åka hem med problemet, kanske Bûdgårds Far kan hjälpa oss när han kommer.

Nu närmar vi oss kyrkoårets slut. Den näst sista söndagen på det specifika året är idag. För de oinvigda kallas dagen "Sönda firi Domsönda".

I går var det + 7 grader och solsken. Hönsen var ute hela dagen och rotade runt. Jag hade under natten varit in med tre döda råttor eller skogsmöss var det nog. Men Matte envisas med att kalla allt i gnagarväg för råttor. Nu har jag lugnat mig med att lämna dom halvt levande inne, Matte och Husse tycks inte uppskatta sporten att sätta in den sista dolkstöten i offren. Så jag har redan ordnat det utanför. Jag har lärt Husse och Matte att jag har ett speciellt läte när jag beträder kattluckan med avlivat byte. Det blir ett till hälften jamning och hälften morrning kryddat med gurglande strupljud. Detta ljud får Husse och Matte att stanna i luften och bara glo när jag sneddar in i köket. Dom beväpnar sig på nolltid med skyffel och sopborste.

I går kom också Bonden mitt i byn upp och gjorde oss sällskap vid förmiddagskaffet. Jag förstår att dom har det trevligt när Bonden kommer, för dom skrattar och står i. Jag går ut snabbt för det doftar häst om Bondens pressveck och jag kan ej förlika mig med hästar.

Innan eftermiddagens tjänstgöring tog Husse och Matte en promenad ute i den sköna senhöstluften. De gick ner till Blåbergsåsvägen och fortsatte norrut, tog sedan stickvägen till Cykelvägen och sedan hem igen. Det är väl för bra att den gamla cykelvägen ännu finns kvar och är i ett sådant bra skick att t.o.m cykling är möjlig. Förr cyklade byns folk på den vägen för att se efter sin boskap och hästar som gick lösa där på skogen. Cykelvägen går ända upp mot Björkbûdär, men den sista biten dit är inte cykelvänlig.

Så blev det att svida om för kyrktjänst. Det skulle bli musik vid helgsmål i Bingsjö kyrka. Tänger-Pojkarna skulle komma och bjuda på vacker musik i höstmörkret och det var också upplyst ute av fullmånen. Fast Matte tände marschaller lite här och där. Men den starka blåsten gjorde allt för att blåsa ut dem. Men Matte är envis.

Tänger-Pojkarna är ett gäng som verkligen kan sprida glädje omkring sig, det märktes också på besöksantalet. Det kom folk från alla hörn av trakten. Musikerna börjar oftast lite lugnt och andligt med psalmer och läsarsånger, de ser allvarliga och djupt troende ut. Så småningom förändras deras attityder, de börjar skämta, de smågnabbar med varandra och blir lite mera hemtama.

I gruppen finns bara en av det täcka könet. Hon blir hela tiden förstås uppvaktad av dem från de otäcka dito, hela tiden och med småtrevliga uttryck. Ju längre programmet lider blir gänget mera livliga och rör sig och gestikulerar allt mer. Läsarsångerna övergår till Iggesundsgängets "Jubileums-schottis" och Benny Anderssons "Gladan". Då börjar dom nästan klättra på varandra av musikalitet och hängivenhet till fromma för Fru Musica. Knutes Jonas och Tjäddur Thomas trasslade in sig i varandra så de nästa såg ut som om dom dansade tryckare med ståfelan, var och en från varsitt håll.

Men här är dom lugna en stund så det gick att knäppa ett kort.

Här under är det täcka könet omgivet av de otäcka.

När programmet var slut skulle Husse göra ett försök att tacka Tänger-Pojkarna. Husse hade skaffat varsitt blockljus åt dem i stället för några blommor. Karlar är dessutom i många fall dåliga på att sköta blommor. "Vägen till Dalstuga" blev deras slutkläm. Men folk ville inte släppa dem i alla fall, de fortsatte applådera till de spelade en sista låt. Då blev det en andlig sång av Calle Öst. "..... ända in i himmelen!" Folk sjöng med så de var alldeles blålila i sina nunor. Vilken final!

"De här va bra de!" sa Froms Pelle i Svaben. Det kunde många inflika.

Så blev det lite eftersnack och upp-plockning, instrumenten bars ut och alla åkte hem till sitt fyllda av glad musik och upprymda sinnen.

Idag söndag var det två gudstjänster som Husse och Matte jobbade på. Först i Boda och sedan på eftermiddagen i Bingsjö.

I Boda sjöng Johanna Dahlin som förr hette Johansson. Ovanmyrakôlla som sjöng Dan Andersson och andra visor.

Hon hade sin "fan-club" på första bänken. Sin mor och Angantyrs Evy.

Det var roligt att det kom så pass mycket folk, Ovanmyra var rikt representerad. Johanna bor numera i Styrsjöbo, någon drant har säkert satt krokben för henne.

Husse och Matte var bjudna till Nemo på lunch. Härlig kycklinggryta med grönsaker. Det var en skön avkoppling innan det var dags att kavla upp ärmarna till nästa gudstjänst. Finnmarksborna var fortfarande i rus efter lördagkvällens helgsmålstoner, det var bara några som orkade ut en gång till samma helg.

Husse och Matte åkte hem till mig och de började elda i spisen och kaminen så det skulle bli skönt till natten. Fullmånen lyser starkt även denna natt.

Vilket dis det är idag, regn på kall mark, halt även på grusvägar.

Husse och Matte fick en bodaspark av Krôpp Davids svärföräldrar. Det var "Stens spark" och den skulle stå på en sten, som lite inbjudande vinterdekoration under den kalla årstiden, innan Bûdgårds Fars gamla velociped kommer dit igen.

Husse åkte till Boda kyrka för att spela på Qigong tillsammans med Lâggar Marianne. Hon spelar inte utan leder de avslappnande övningarna. Det kom en hel del besökare trots att det var Fars dag. Mest från Vålsvôdn. Vålsvôdn är ju den "by" i Rättvik som har mest samröre med Boda kyrka. Vålsvôdsborna ser kyrkan därifrån lika bra som Bodaborna. Under tiden Husse rev loss på tangenterna i kyrkan nackade Matte några ungtuppar som började gå gamnmeltuppen på nerverna.

I måndags jobbade Matte med den årliga fönsterputsningen invändigt och emellan rutorna i kyrkan, så besökarna skall se "ännu bättre ut". Det tar minst tre dagar att bli klar med detta klängande. Utsidan gjorde hon tidigare under hösten.

I Boda Prästgård höll Husse till omgiven av idel kvinnlig fägring.

Det skulle bli Trivselträff på eftermiddagen. Sunnansjö Lotta och Stam Marie höll på att dekorera med ris ute på förstukvisten.

I tvättstugan fanns nödiga attiraljer.

Sedan kom dagens underhållare. Landsgrannen från Österbotten, Forss, som numera bor i Sätra. Han är som en trubadur, skriver egna visor och melodier samt framför andras. Ett jättetrevligt program som var maximalt varierat.

Husse vann som vanligt talappar i lotteriet.

Tisdagen var veckans höjdpunkt. Då var det musik på vårdhemmen i Rättvik. Den mest uppskattade och välbesökta syssla Husse kan ha. Gravsjö Anna från Ön i Västberg stod och sjöng en stund intill Husse, då han övade. Göras Brita från Västanå brukar alltid vara med, men hon hade många förberedelser inför 85-års dagen. Gösta Hedman däremot var pigg och glad som vanligt. Sikes Barbro bjöd efter andakten på kaffe och smörgås. Sikes Barbro, Gudrun, Karin m.fl är med och hjälper folk att ta sig in till samlingsrummet. Personalen har så fullt upp med sina jobb så detta kan dom inte hinna med.

På Enådal var Gottfrid från Västberg pigg och tacksam. Enåbacken var det mycket folk samlade. Från Bingsjö, Dalstuga, Templet, Västanå och Samhället.

På onsdagen var det sedvanliga möten hela förmiddagen. 

Halva eftermiddagen med hjärngänget.

Finalen blev en givande och glad körövning i Boda med nästan fyrtio sångenergiska människor som bara lyste "mer, mer" i ansiktena.

Här hemma hade hönsen satt sig på vaglarna och var glada att Husse stängde luckan och satte på värme. Jag hade inte varit ut på hela dagen. Varför skall man gå ut när man kan ligga och må bra i husets dubbelsäng. Uppe på bôttn hade två fällor slagit igen, så jag behövde inte ens tänka på detta.

Idag var det lite lugnare, en återhämtningsdag, för de mina. Det blev hemmagöra och upp-plockningar i allmänhet. Matte lagade mat i stora mängder till matlådor. Sedan skulle dom försöka få ihop en täljstenskamin av två. Rent teoretiskt är det visst möjligt, men hur får dom ur totalrostiga skruvar ur rostigt gjutjärn? Kanske du vet?

Bonden åkte förbi ner till Hilmas en sväng. Han skulle säkert dit med posten.

Matte och Husse ville gå ut en sväng på promenad medan det var ljust. De tog bilen ner och hämtade posten och ställde bilen på ett bra ställe och gick sedan den smala vägen mot stugorna vid Sôrrvik. En lagom tur för att se Amungen som är väldigt vattenfattig nu.

Bakom denna stuga verkar det finnas en nybruten väg, som dom gick för att bara se om det var en skogsväg. I änden på vägen låg ett fint hus. När Matte gick runt huset upptäckte hon att det var Lilla Björnstugan.  

En vacker porslinskanna fanns också som prydnad.

Då visste dom var dom var och kunde gå vidare till den Stoa Björnstugan. Den har nog inte haft så många besök på senare tid, men allt har sin charm och förfädernas idoghet syns under mossan.

Tragiskt med svart, tråkig sjöbotten uppe i dagsljuset, i stället för blått Amungsvatten.

Finns inget annat så finns åtminstone kastade ölburkar över allt.

Promenaden gick vidare till den stenmursomgärdade Sandåkern, med den fina hussamlingen.

Lâdutjäran, som var byns bandylags övningsställe förr i världen ligger som en spegel mitt bland husen, fast ändå inte.

Resterna av en gammal eka ligger som ett minne från tidigare års livaktiga nöjen.

Så plötsligt var dom vid Ponderosa och gick vidare till bilen och hemåt.

Matte fortsatte med sitt matlagande och Husse fortsatte med att stränga en urgammal cittra av Finnspångsmodell.

Nu märks det åt vilket håll årstiden är på väg. Ska vinterdäcken på eller ej. Det är ju så nyckfulla dagar. Underkylt på morgon och kväll, skapligt på dagen. Husse och Matte har mellan arbetspassen kunnat gjort en del här hemma. Matte har kunnat måla på järnvitriol på väggen och sedan har hon gjort vinterfint kring min egen ingång till huset.

Bûdgården låg alldeles vit, men idag är snön bortregnad igen. Det ser så konstigt ut att äppelträdets löv är kvar än?

I början av veckan var Husse och Matte till Västra Björken och Näsbyggebyn i Siljansnäs för att hälsa på det nya barnbarnet Alm Ivar. En lugn kille som kommer att bli reslig om han fortsätter i samma stil.

Sedan åkte dom till Näsbyggebyn där Matte hälsade på en cittramusiker. Husse och Matte tittade även in som hastigast hos de andra barnbarnen där i trakten.

I morse åkte Husse och Matte hemifrån vid 7.30 tiden. Det skulle till Norrtälje för att hälsa på Husses kusin.

Framme i Bingsjö vid Järnakurven stod Kusjerkes Gunnar (som fyller år i morgon), Aborr Mats och Nylander Leif och diskuterade planer för dagens älgjakt.

De vinkade åt Husse och Matte som smög förbi och vidare via Lumsheden till Norrtälje.

Där blev det lunch och en stunds trevlig samvaro.

Det mörknade fort även i Norrtälje och det var dags att ställa kosan hemåt. En ambulanshelikopter startade från lasarettet med ett dån.

Husse och Matte stannade på Ununge och Edebo kyrkogårdar och kollade in några gravar.

Det var Dahl Willards grav från Boda Kyrkby och Husses föräldrars grav. Det var alldeles mörkt och väldigt svårt att få skapliga bilder.

Det regnade hemskt hela vägen hem och ju närmare Tänger dom kom blev det snöglopp.

Jag var nere i Bûdgården och jagade möss när Husse och Matte kom hem. Jag hade inte tid att springa upp till dem för det var så många möss i Kjelles uthus just ikväll.

Hoppas det blir skapligt väder i morgon så hönsen kan gå ut och sträcka på sig över hela tomten.

Matte var helnöjd med att få vara hemma och försöka göra så mycket vinter det går. Husse körde av gräset med klipparen och det mesta lövet försvann. Nu ligger det i komposterna. Rabatter och buskar är risade.

Hönsen har stortrivts idag när Husse och Matte varit hemma. De har varit med ute och krafsat hela dagen. Själv har jag legat inne och mått bra i värmen. Jag gillar inte hönsen i alla fall, så då slipper jag se eländet. Nu har plötsligt en av ungtupparna börjat på att gala, fast han är i målbrottet. Det låter sprucket.

Vi har tagit bort en gammal ytterdörr som förr gick in i den gamla snickarboden som nu blivit våtutrymme. I stället satte vi in ett fönster och det blev mycket varmare inne där än tidigare. Vi skänkte dörren på Facebook och det kom folk från Sätra och hämtade den idag. Skönt att det finns folk som behöver saker. Mannen som hämtade dörren har krattat fårskit i Hårga samma år som Husse dansade Hälsingehambon. Första etappen i Hårga är i en fårhage och då krattade han bort dyngan så ingen skulle halka i den. Men nu bor han i Sätra.

De trodde ingen kunde bo så här avsides, men tyckte att det var väldigt lugnt och mysigt här. Han jobbar kvar i Hälsingland än och är  timrare.

För ett tag sedan var Husse och Matte till Finnbacka till Ren Kerstin. De skulle hälsa på Rousie, det danska spektaklet som Matte tog hem hit för ett år sedan. Matte trodde väl att Rousie skulle vilja följa med tillbaka, men så fort Matte och Husse kom dit gömde hon sig. Hon vill fly ut direkt bland Finnbackas kalhyggen. Jag blev så smått skadeglad när jag fick höra det. Ren Kerstin bjöd gästvänligt på kvällsfika och efter en stund vågade sig Rousie in och lägga sig på en stol.

Kjelle och Anna-Karin kom upp en snabbvisit till Bûdgården med lite prylar. Innan de åkte och fikade hos Lotta kom de upp till oss och pratade en stund. Kjelle berättade att det fanns en med samma gårdsnamn i Hälleforsnäs, där han varit i veckan. Men i det huset där är det bara Lettländare och deras namn slutar alla på bokstaven s. Han heter Andres Valters. Inte att förväxla dragspelaren Andrew Walter.

Bonden kom också upp en sväng med bôs åt hönsen, vilket de tacksamt gladdes åt.

Så började det skymma och regna mer och mer. Från att dura lite till ösregn så det smattrade på taket.

Husse lyckades ta en råtta fällan oppe på bôtt´n. I natt tog han en i buren bakom huset. Nu ikväll kom jag in med en skaplig pjäs, stor som en termosflaska. Jag lade den på köksgolvet och ville förära de mina med en generös gåva. Visserligen berömde de mig storligen men de tog inte hand om den på ett värdigt sätt. Matte tog skyffeln och bar ut den. Jag fick inmundiga den själv ute i ösregnet.

Ikväll har de eldat i kaminen och spisen, det har sprakat och blivit mysigt varmt här inne. Husse fick för sig att öva solosång, då gick jag ut i ösregnet igen. Pest eller kolera?

I morgon är det ny vecka. Hoppas det slutar regna i natt.